Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Det är en listig jävel – han lurade oss snabbt”

Kim Bergstrand på träning med Djurgården. Foto: MAXIM THORÉ / BILDBYRÅN
Thomas Lagerlöf Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

En samspelt tränarduo i Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf ska leda Djurgården under de kommande tre åren.

SportExpressen träffade Kim Bergstrand för ett samtal om lagbygget, vänsterfotade spelare, vänskapen med Tolle och hur man ska få fart på Blårändernas akademi.

– Vi har egentligen aldrig diskuterat varför det funkat så jävla bra, säger han.

Fotbollsplanen är snötäckt på Kaknäs. Det är kallt och tomt på folk denna tidiga januarimorgon. Kim Bergstrand och resten av ledarstaben är redan på plats. I klubbstugan dricker man morgonkaffe gemensamt och planerar dagens fyspass. 

Klockan är tjugo över åtta när Kim Bergstrand öppnar dörren och välkomnar oss in till matsalen i klubbstugan. Han är prick på tiden, precis som vi kommit överens om.

– Vad lite kläder du har på dig. Inte konstigt att du fryser!

De flesta som följt allsvenskan på nära håll de senaste åren har vant oss vid en Kim Bergstrand som är rak, känslofylld och temperamentsfull i sitt ledarskap. Han säger ofta vad han tycker i intervjuer och håller inte tillbaka på orden. Samtidigt ger han intrycket av att vara en tränare som står sina spelare och ledare väldigt nära.

Det märker man inte minst på ledarstaben. Betraktar man de utifrån ser det ut som ett sammansvetsat gäng som jobbat ihop i flera år, när de i själva verket jobbat ihop i drygt en månad. Vi frågar Kim hur han skulle beskriva sig själv som ledare?

– Ja, det är en bra fråga. Det där funderar jag på ibland. Man har ju massa blinda fläckar och tror att man är på ett sätt även fast andra uppfattar mig på ett annat sätt. Jag har ett ganska emotionellt ledarskap och försöker göra allt för spelarna. Jag bryr mig mycket om spelare och ledare. Gruppen är viktig, men jag är också tydlig när det behövs. Vi är nog ganska envisa i vårt ledarskap. Men jag tycker att jag bryr mig väldigt mycket om människor och de som är i min grupp bryr jag mig mycket om.

Bergstrand fortsätter:

– Den här gruppen betyder jättemycket för mig. Vi jobbar med att inkludera mycket, men om man inte har lust att vara med i gruppen så blir det svårt att jobba med oss. Vi är kollektiva i sättet att spela, individuallisten får stor plats men de kan inte göra exakt som de vill. Sedan tycker säkert folk massor med saker och det är väl de man ska fråga hur man är som ledare. Alla har rätt att tycka och tänka, alla ledare och spelare, men är det något jag är bra på är att sätta ett bra ledarteam.

Thomas Lagerlöf och Kim Bergstrand. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Du och Tolle har jobbat länge ihop. Har du funderat på varför ni fungerar så bra tillsammans?

– Vi kommer från lika bakgrunder, från de norra förorterna till att börja med. Ska man vara krass kommer vi från samma socialgrupp, men det behöver inte betyda någonting, men det gör vi i alla fall. Vi har haft samma referenser i livet när vi vuxit upp, både när det gäller kultur och andra saker. Vi har känt varandra länge, vilket underlättar lite grann, inte för att vi har varit bästa kompisar men vi har alltid haft en bra relation till varandra.

En förutsättning för att ledarskapet ska klicka är att man är någorlunda synkade i sitt sätt att se på fotboll, vilket Kim och Tolle är.

– Vi ser fotboll väldigt lika och har alltid gjort, tror jag. Vi har alltid varit intresserade av intelligent fotboll, sedan är båda väldigt prestigelösa. Jag tror vi ser på människor och pedagogik på ganska lika sätt också. Vi hade inte jobbat ihop för sju år sedan men det har vuxit fram, och vi tar nog fram det bästa från varandra. Sedan har vi nog lyckats dölja våra svaga sidor ihop också. Vi har egentligen aldrig diskuterat varför det funkat så jävla bra.

"Det är en listig jävel"

Hur viktig del hade Bosse Andersson i att nu kom hit?

– Förhandlingen gick ganska smidigt när jag kom till Djurgården. Både jag och Bosse är raka så det är ganska enkelt. Det är inget spel. Men det är en listig jävel, han lurade oss ganska snabbt. Men annars ser vi inte honom som en motpart för vi sitter vid samma sida av bordet. Han är en av oss i staben, men han har sin uppgift och vi vår, även om vi jobbar tillsammans. So far so good. Jag tror vi kompletterar Bosse bra också, han springer på jävligt många bollar och så kan vi avlasta honom med strukturen kring Kaknäs. Han är jäkligt bra på det han gör.

Bosse Andersson Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Vad är viktigast när man bygger en trupp?

– Det är en väldig massa saker. Dels finns det långsiktiga tänket när kontrakt ska gå ut och inte gå ut, så att de överlappar varandra. Man vill ju inte bli av med alla mittbackar samtidigt. Vi tittar mycket på åldersstrukturen. Det går inte bara att ha 32-åringar men vi kan inte heller bara ha 20-åringar. Det handlar om olika kompetenser när man sätter ett lag, olika kvaliteter och olika psyken.

Och så har vi det Kim och Tolle kanske är svagast för: vänsterfotade fotbollsspelare.

– Vi tilltalas av hur de rör sig, hur de tänker och så där. Dels är det bra att ha ett visst antal vänsterfötter i en startelva för att det öppnar banan på ett annat sätt, så är det ju bara. Har du bara högerfotade spelare är det lätt att spelet bara hamnar till vänster.

– Har man både vänsterfotade och högerfotade så blir det bättre på fasta situationer och man får större variation i anfallsspelet. Dessutom är vänsterfotade spelare duktiga. Skickliga vänsterfötter är duktiga på att sätta bollarna, det är väl ingen skräll att Kim Källström var jävligt duktig. Vi ser ett värde i det och det pratade vi om innan, att man vill ha olika typer av fotbollsspelare, men även olika typer av fötter.

Vill ni ha vänsterfotade spelare på speciella positioner?

– Har man två mittbackar eller tre, ska en av dem vara vänsterfotad, det vore jättebra. Jag vill gärna ha en på mittfältet och kanske en på kanten, inte vet jag, men det beror på hur man väljer att spela sin fotboll. Det är bra att ha tre eller fyra stycken i ett lag.

Kim Bergstrand om Djurgårdens spelidé

Hur skulle du förklara din och Tolles spelidé?

– En spelidé är så jävla mycket.

Kim blir tyst och pustar. Han tänker så det knakar.

– Det handlar till synes sist om att komma in bakom motståndarnas backlinje, på det ena eller andra sättet. Man kan göra det väldigt tidigt och väldigt sent, men vårt spel bygger på att vi ska kunna slå ut motståndare som pressar oss högt och motståndare som ligger lågt. Vi ska ha nycklar till att dyrka upp det offensivt. Självklart beror det på vilka spelartyper vi har och vi vill gärna ha spelare som vill ha bollen och som vill delta. 

– Ett ganska kollektivt anfallsspel. Just spelidén, den håller vi på att sätta ihop för Djurgården just nu. Den offensiva delen ska bestå av ett varierat passningsspel, med kort och långt, och folk som tar initiativ. Det är jävligt viktigt, man ska ha viljan att göra skillnad utifrån sin roll. Alla kan inte göra samma sak, men om du är bra på en grej vill vi sätta dig i de lägena.

Djurgårdens grundformation kommer att skifta mellan ett 4-3-3 och 4-2-3-1. I det defensiva försvarsspelet kommer utgångspunkten vara ett positionsförsvar - och han vill gärna att Djurgården ska pressa högt och vara aggressiva.

– Beroende på vilka spelartyper vi haft vill vi vara aggressiva. Har du inte folk som kan springa och sätta press är det jävligt svårt att vara aggressiv. Hur snabba mittbackar har du? Det kommer avgöra hur högt vi kan vara i planen. Det har varierat genom åren. Ibland får man vara så sjukt kollektiva för att man inte är lika starka som motståndarna är en mot en. Vi har en bra defensiv kapacitet i Djurgården, många spelare har ett bra defensivt samvete. Jag känner mig inte så orolig för den delen.

Foto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN

Känslan är att Djurgården inte riktigt lyckats att sätta en ordentlig anfallare sedan Gustav Engvall och Magnus Eriksson lämnade klubben. Ifjol lutade sig laget väldigt mycket mot Tino Kadewere och när han såldes fick Aliou Badji axla ett stort ansvar. Nu har Blåränderna dock lyckats värva Mohamed Buya Turay. 

Enligt Kim Bergstrand betyder det att laget har målgaranti i årets allsvenska.

– Buya Turay är målgaranti. Det vill alla tränare ha. Han har näsa för att göra mål och det är den viktigaste egenskapen han har. Sedan tycker jag att han är en bättre fotbollsspelare än vad jag kanske har sett tidigare. Han har utvecklat väldigt mycket under sista två eller tre åren. Han kan mer än att bara springa och vara en jobbig jävel. Buya Turay har varit en anfallare som backarna aldrig blir av med, men han har utvecklat sitt kombinationsspel. Det ska bli intressant att se vad han kommer att betyda för Djurgården. Men att han gör mål är grunden och han ger oss ett bra djupledsspel. Han är löpvillig och snabb, det är alltid bra att ha.

Hur många akademispelare vill ni ha i en a-lagstrupp?

– Man vill ha massor så klart. Nu har inte jag följt Djurgårdens akademiarbete sedan jag slutade som tipselittränare i BP, men det är något som vi definitivt kommer att sätta oss in i. Vi vill göra saker bättre för att få fler unga killar till Kaknäs. Snittåldern för en debutant i allsvenskan är i dag 23 år och man slutar i ungdomsfotbollen i klubbarna när man är 19 år. De där fyra åren är nyckeln till mycket, men vi vill självklart ha fler egenproducerade spelare, av flera anledningar.

Det märks att Bergstrand brinner för temat. Han för långa resonemang i ämnet och delar med sig av sina tankar. 

– Det är bra för varumärket Djurgården ungdomsfotboll, det är kul för fansen, det är billigt och de har kulturen i sig och kan förhoppningsvis springa extra mycket för klubbmärket. Dessutom är de välutbildade. Det finns väldigt många fördelar med att ha egna spelare, dessutom så vet du vad du får på ett annat sätt. Du slipper massa scoutingarbete, men det är tufft att slå sig in i det här omklädningsrummet och etablera sig. Det är den tuffaste biten i en fotbollsspelares karriär. Där måste man hitta former som passar Djurgården, men nu kommer det upp en målvakt och åtminstone en mittback och en anfallare.

Vad är målet?

– Kan man få upp två eller tre stycken om året som är med och hotar är det jättebra. Jag tror också att klubben måste ha en plan för att det kommer att vara lite motigt. Vissa kanske behöver vara utlånade i Sollentuna för att skaffa sig erfarenheter. Det är en tuff resa. Tittar man på spelarna som slagit jävligt bra i Sverige sista åren, Saman Ghoddos, Ken Sema och Brwa Nouri, de har gått division 1-vägen. Det är inget fel med ett sidospår och spela i division ett i något år. Det är väldigt många som gjort det och fler borde förstå att det är ett bra spår. I Djurgården har vi inte varit tillräckligt bra på det, det är bara att konstatera. Hammarby har inte heller varit helt lysande men AIK har lyckats fostra några. Malmö FF är väl klart bäst. Men de är ensamma.

 

FÅ BÄST KOLL: Följ Djurgården Fotboll – direkt i Messenger