Konkurrensen i Malmö FF var för hård. Dennis Hadzikadunic var 19 år och platsade inte. I stället lånades han ut till Trelleborgs FF inför säsongen 2018. Han utvecklades, fick förtroende av sin tränare och gjorde det bra. Men det var ändå oväntat att en spelare som inte ens startat ett dussin allsvenska matcher skulle köpas av Rostov. Själv gav mittbacken upp en startplats för något okänt när han flyttade på sommaren efter bara en vår som ordinarie i högsta serien i Sverige.
– Det gick snabbt och då finns det alltid en risk. Jag berättade om det för mina föräldrar och de sa att jag inte skulle någonstans. Men nu när jag ser tillbaka på det så är det inget jag ångrar. Jag fick växa in i det. Första året handlade mer om att känna på det, sen blev det mer och mer speltid. Men jag minns de första träningarna på försäsongen. Det var en chock.
Jobbig första tid i Ryssland
Hadzikadunic beskriver en av de mest påfrestande försäsongsträningar han någonsin varit med om. Men det gav resultat. I dag är 23-åringen landslagsman för Bosnien och Hercegovina och rankas som en av de bästa värvningarna inför den allsvenska säsongen. När han tittar i backspegeln förstår han ändå föräldrarnas oro och tvekan.
– Jag var 19 år, det var en annan kultur, språket. Det är svårt och tufft så klart. När du flyttar till ett annat land för att spela fotboll så är du din egen mamma och din egen pappa. Du är ensam ute på savannen och det handlar om att överleva. När du spelar hemma i Sverige kan du gå hem till vänner efter en match. Eller till din familj. I Ryssland hade jag mig själv att grubbla med.
Hur har du förändrats som fotbollsspelare sen du flyttade utomlands?
– Jag har utvecklats mycket, tycker jag. Men inte bara som spelare ute också som människa.
20 mil från invasionen
Den senaste tiden har livet i Rostov handlat allt mindre om fotboll. Staden ligger bara 20 mil från ukrainska Mariupol, en av de städer som drabbats allra hårdast av Rysslands invasion. På grund av kriget beslutade Fifa att alla utländska spelare i Ryssland har rätt att pausa kontrakten med sina klubbar till och med den 30 juni. Hadzikadunic vill inte uttala sig om det pågående kriget men han medger att den senaste månaden varit jobbig.
– Alla vi utlänningar där borta var i samma sits och ingen visste vad som skulle hända. Samtidigt kunde vi inte påverka någonting. Allt var upp till Fifa så det var bara att vänta. För mig blev det här en underbar lösning, att komma tillbaka hem.
Fanns det några andra alternativ?
– Ja, men jag vill inte gå in på vilka. Jag har en historia här och har spelat inne på Stadion men det har bara varit några korta stunder. Jag har ”unfinished business” här.
Bytte Olympic mot MFF
Malmö FF har lånat mittbacken över hela säsongen. Han svarar själv ”varför inte?” på frågan om MFF är karriärens slutdestination. I nuläget kan och vill han inte blicka längre fram än så.
– Jag vet inte vad som händer om ett halvår eller ett år. Ingen vet. Jag tar det dag för dag och ska göra allt så bra jag kan.
Hadzikadunic återkommer gång på gång till hur skönt det är att vara hemma i Malmö FF. Men det var aldrig givet att han skulle representera klubben från första början. Fram till sjunde klass spelade han för BK Olympic där Samer Ali var tränare. Han har senare varit materialförvaltare för Malmö FF och hade ett finger med i spelet när Hadzikadunic bytte lag för omkring tio år sedan.
– Han fixade in mig på något sätt i Malmö. Han var tränare i Olympic också och sa till min farsa att ta mig till MFF, att Olympic inte skulle ta mig någonstans. Olympic är kanske inte lika professionellt som MFF.
Sliten efter mardrömsresan
Det var aldrig ens givet att Dennis Hadzikadunic skulle spela fotboll, än mindre bli fotbollsproffs. Han testade så många sporter som möjligt under ungdomsåren.
– Men jag fastnade för fotbollen så det blev många dagar min pappa cyklade med mig på pakethållaren ut till Lindängen för att träna. Utan honom hade jag inte börjat spela fotboll.
Fotboll blev det, Malmö FF blev det och på söndag kan Hadzikadunic spela sin första match för klubben på över fyra år. Tanken var att han skulle ha tagit plats i truppen redan mot AIK i måndags men en jobbig resa från Rostov till Malmö satte käppar i hjulen.
16 timmar med tåg från Rostov till Moskva följdes av flyg till Istanbul och sedan nytt flyg till Köpenhamn.
– Så jag hade gjort en halv träning bara och därför det var ingen bra idé att vara med. Det tog mig tre dagar att komma tillbaka till mig själv efter den långa resan. Jag har aldrig varit med om något liknande. Jag reste i två dagar.
– Den dagen jag kom hem somnade jag klockan sju och vaknade först klockan tio nästa dag. Men nu känns det bättre.
Så du är redo för spel mot Djurgården?
– Ja, jag mår bra.
Hur mycket har du följt allsvenskan när du varit utomlands?
– Om jag ska vara ärlig så har jag bara sett Malmös matcher, när jag själv inte har spelat. Jag har inte sett något annat. Jag har frågat lite folk om vilka andra som är de bästa. Det verkar som att Djurgården är duktiga. Men jag får väl se med egna ögon vilka som är bra.
Premium
Premium
Premium