Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”De kastade ut mig för det där”

Martin Mutumba värmer upp inför en Europa League-match med AIK 2012.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN / BILDBYRÅN
Mutumba delar ut pris på Grammis 2015.
Foto: MIKAEL SJÖBERG

Martin Mutumba vann SM–guld med AIK och spelade i Iran, Turkiet, Finland och Ungern. 

Efter en knäskada och skilsmässa gick det snabbt utför för den allsvenska superprofilen – nu berättar han om sin resa från hemlöshet och missbruk till det nya livet som förskolepedagog. 

– En podd och en bok. Vi skulle inte ens fylla 18, säger Martin Mutumba.

Han slog igenom med dunder och brak i AIK säsongen 2009. Som en av lagets största profiler både på och utanför planen var han dels starkt bidragande till SM–guldet, dels svarade han flera av allsvenskans mest ikoniska intervjuer genom tiderna. 

Efter spel i Ungern, Iran och Turkiet återvände Martin Mutumba till Sverige för spel i BP, Örgryte och Syrianska innan karriären tog slut på grund av en korsbandsskada. 

Sedan började förfallet. 

I boken ”Äkta hela vägen” som Mutumba skrivit tillsammans med Aftonbladets Erik Niva, berättar 35–åringen om missbruksproblematik, hemlöshet, att vara ifrån sina två barn och om hur livet höll på att ta slut vid mer än ett tillfälle. 

– Martin Mutumba har podd och har skrivit en bok. Vi skulle inte ens bli 18, säger han och börjar berätta. 

Martin Kayongo-Mutumba föddes den 15 juni 1985 och växte upp i Rinkeby med sex syskon. Som ungdomsspelare tillhörde han dåvarande FC Inter Orhoy, ett mycket framgångsrikt lag som fostrade flera allsvenska och internationella spelare. Klubben blev sedermera nuvarande Vasalunds IF, och Martin Mutumba flyttade till AIK:s organisation som 14–åring. På planen forsatte showen, men utanför var det desto tuffare. 

– Jag har aldrig jobbat, det enda jag har gjort är att jobba på Max och där fick jag kicken efter 15 dagar. Jag bjöd pensionärer på mat för att de skulle gilla mig – när de kom med sina rikskuponger på 50 kronor och ett Maxmål kostade 50, sa jag alltid: ”Vet du vad? Behåll den”. På mammas död, hon trodde att hon hade kommit till himlen! Förstår du, här står en svart kille i kassan och bjuder på mat för att du ska tycka om honom, säger Mutumba och fortsätter: 

– Det kom föräldrar där man såg vilket krig det var för att de ens skulle kunna betala för sina barns mat. Jag bara: ”Det är gratis mat för familjer i dag!” De kastade ut mig för det där. 

”Livet gjorde mig ödmjuk”

Uppväxten i Rinkeby satte sin prägel på Mutumba. 

– Livet gjorde mig ödmjuk. Min mamma sa alltid till mig, ”Martin, det är en superkraft att vara svart”. Det har följt med mig hela vägen genom hela mitt liv och den resa jag gjort.

Varför valde du titeln ”Äkta hela vägen?”

– Varje gång någon försökte trycka ner mig så kom jag bara tillbaka ännu starkare och hårdare, som en sån där studsande leksak du vet? Det var inte bara korsbandsskadan som fuckade mig, det var också i den vevan som jag skilde mig från min fru. Förstår du, jag försöker ge dig energi genom en intervju på 10-15 minuter, den energin gav jag till henne i tio år och ändå ville hon inte vara med mig. Det var helt nytt för mig och jag har lärt mig så mycket från det. Vi har en bra relation i dag och hon har lärt mig mycket om att vara en bra pappa. Jag blev krossad på ett sätt som jag inte hade upplevt tills dess, säger Martin Mutumba.

Förutom konsterna på planen så blev Mutumba snabbt känd i fotbolls–Sverige som en citatmaskin modell större. Varje intervju skapade rubriker, artiklar skrevs och filmklipp där Mutumba exempelvis sågade sig själv trots en stabil AIK–seger fick fart viralt. 

35–åringen utvecklar hur det kom sig. 

– Alltså, det var både en roll och äkta samtidigt. Många trodde inte på mig att jag skulle lyckas komma tillbaka den där andra gången 2009, men när lyckades… Då bestämde jag mig för att prata för ALLA. När jag kom fram första gången var jag lite rädd, mamma sa att jag skulle vara ödmjuk eftersom jag inte riktigt visste vem Martin Mutumba var. När jag vann SM–guld… Det var bara från hjärtat. Jag la shoutout på shoutout, varje intervju var liksom ”tänk noga på vad du ska säga, för det här kommer eka för alltid”. Jag sa allt rätt, men det enda keffa var att jag försökte imitera Zlatans snack lite för mycket. Men budskapet kom fram, jag svär på allt. Alla grabbar och tjejer som lyssnade, de kände kampen. 

”Kände mig sjukt motarbetad”

Trots att han gjorde matcher för det svenska U17–landslaget fick Martin Mutumba aldrig chansen att representera Sverige på A–landslagsnivå. Så sent som för ett par veckor sedan tappade Sverige både Anel Ahmedhodzic och Dennis Hadzikadunic till Bosnien; två potentiella landslagsbackar. Mutumba berättar om sina egna erfarenheter. 

– Jag kan bara snacka för mig själv, men när jag var i ungdomslandslaget så kände jag mig sjukt motarbetad hela tiden. Jag fick alltid höra ”Martin, gör inga cirkuskonster” – vem av er kan göra detta? Hade ni kunnat göra det själva hade ni kallat er supertalanger. När jag hade en av mina bästa säsonger 2011 och inte blev uttagen i landslaget så blev jag så sjukt besviken. Då stack jag ner till Uganda för att spela där. Väl nere märkte jag att jag verkligen inte var så ugandisk som jag trodde. Mannen, jag är från Rinkeby, vi är ett eget land!

– Många av de här invandrarbarnen som väljer andra landslag känner sig kanske motarbetade. De tänker att karriären är för kort för att sitta på någon keff avbytarbänk hur länge som helst. Kolla Robin Quaison, Alexander Isak… Jag är tveksam till att de hade ”fasat in” någon annan på det sättet, säger en bestämd Martin Mutumba.

Oväntade musikpreferensen

I dag är Martin Mutumba förskolepedagog och har kommit bort från både hemlöshet och tablettmissbruk. Han arbetar på en förskola i södra Stockholm och har ett ordnat, inrutat liv. Den mycket musik, särskilt hiphopintresserade 35–åringen passar också på att berätta om sitt förhållande till en folkkär svensk artist. 

– Det var min första lagkapten Svante Samuelsson som introducerade mig för Håkan Hellström. På den tiden hade jag bara Latin Kings–skivor i bilen, det var fett dyrt med skivor då. Första gången jag hörde Håkan så tänkte jag ”vad är det här för kille, han skriker bara”, sen efter ett tag så bara ”ey, det här är vackert?”. Jag dansade till Håkan på mitt bröllop! Jag har följt hans karriär hela vägen, gått på konserter både i Stockholm och i Göteborg… Jag kan lova dig att jag var den enda svarta där. Den sorgen han beskriver. Största konstnären, jag säger till dig!