Per Bohman, konkurrent och god kollega på Sportbladet, skrev i en krönika i samband med Rosenborghärvan att Milojevic ser ut som en ”opålitlig karriärist”
Det är svårt att säga emot. Beteende tyder inte på något annat och det gjorde honom omöjlig för Hammarby att behålla.
Men.
Malmö FF:s organisation är utformad för just den typen av tränare. Jon Dahl Tomasson och Uwe Rösler kom inte till klubben för att på lång sikt utveckla den i någon viss riktning. Deras uppgift var inte att påbörja, genomföra och avsluta ett projekt. De kom dit för att på kort sikt vinna så många matcher och titlar som möjligt, för att hålla kvar båten på rätt kurs. Om det skulle vara i sex månader eller två år var inte helt oviktigt, men ändå sekundärt. Det ledde totalt till två SM-guld, avancemang till Europa Leagues slutspel och Champions Leagues gruppspel.
När Andreas Georgson nu tagit över som sportchef är det han och den uppflyttade sportdirektören Daniel Andersson som pekar ut riktningen tillsammans med vd Niclas Carlnén och styrelsen med ordförande Anders Pålsson i spetsen. De vill inte heller den här gången ha en tränare som på eget bevåg försöker forma klubben till något nytt. En huvudtränare i Malmö FF har befogenhet att skruva på detaljer men inte i grunden helt förändra något. Därför är en opålitlig karriärist på många sätt att föredra, någon som vill bättra på sitt cv och gör det genom att jobba stenhårt för att den närmsta tiden få så många spelare som möjligt att prestera så bra som möjligt.
Det är oftast så Milos Milojevic brukar beskrivas.
Han har gjort sig känd som en hård kravställare som inte ens låter sin son vinna när de spelar kort. ”Om han vill vinna får han växa upp och bli bättre”, sa Milojevic till min kollega Simon Larsson under sin tid som tränare för Mjällby. Den inställningen kanske inte funkar fullt ut på Listerlandet där vinster inte är det enda som betyder något. Det skar sig på många sätt.
Den kanske inte ens funkar helt i Hammarby som vunnit ett enda SM-guld. Även där skar det sig på sina sätt.
Men den borde passa perfekt i Malmö FF där det kan knorras trots både SM-guld och CL-gruppspel. Milojevic fyller de flesta krav MFF har när tränare ska tillsättas.
Han vill ha ett offensivt balanserat lag som är spelförande och drar upp ett högt tempo.
Resultatet är alltid överordnat prestationen.
Den internationella erfarenheten finns. Milojevic var assisterande tränare till Dejan Stankovic i Röda Stjärnan som spelade både Champions League och Europa League.
Tajming är kanske inte den bästa. Det ser ut som att Malmö FF fallit pladask för en vänsterprasslande Bajentränare. Så är det inte riktigt. MFF har haft koll på Milojevic sedan länge. Det var den förre MFF-chefsscouten Vito Stavljanin som en gång i tiden parade ihop honom med den dåvarande Mjällbytränaren Jonas Andersson vilket så småningom ledde till att Milojevic fick sitt första jobb i Sverige. Han har vid flertalet tillfällen varit på Stadion i Malmö i utbildningssyfte och när Andreas Georgson lämnade sitt jobb som assisterande tränare till Uwe Rösler var Milojevic en av kandidaterna att ta över. Det var egentligen bara en tidsfråga och nu klaffade det. Både jobbet som huvudtränare i Malmö FF och Milos Milojevic var lediga.
Ingen vet hur länge det håller och det är mycket möjligt att Milojevic skaffar sig ovänner längs vägen, både internt och externt. Kanske blir det så småningom en smutsig skilsmässa men det priset kan vara värt att betala om segrarna är tillräckligt många fram till dess.
Uwe Rösler och Jon Dahl Tomasson gjorde sig sannerligen inte populära hos alla inne i korridorerna på Stadion.
Men det gick rätt bra ändå – om vi bara ska se till fotbollsresultat.