Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Gjorde ett försök – men nu är det inte lönt längre”

Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Foto: BILDBYRÅN
Foto: NILS PETTER NILSSON
1 / 7

Johannes Hopf tvingas avsluta sin fotbollskarriär då en höftskada sätter stopp för fortsatt spel. 

I en lång intervju berättar nu 32-åringen om hur beslutet att lägga av växt fram, resan från division fyra till att bli Årets målvakt i turkiska ligan och minnena från Söderstadion och Hammarby. 

- Det är minnen jag alltid kommer att bära med mig, säger han. 

Johannes Hopfs fotbollskarriär är över. 32-åringen tvingas lägga av då en efterhängsen höftskada inte vill ge med sig. Efter 156 matcher i Hammarby, över 100 matcher i turkiska högstligan lägger han skorna på hyllan. 

- Det har väl varit rätt tufft att fatta det här beslutet, men samtidigt en lång process som växt fram. Jag spelade senast i Turkiet för ett och ett halvår år sedan då vi mötte Bursaspor borta med Ankargücü. Då small det till rejält och jag kunde inte fortsätta. 

- Sedan gjorde jag väl ett försök våren 2019 då det kändes bra, men sedan gjorde det för ont och nu är det inte lönt längre, säger han. 

När förstod du att du skulle tvingas lägga av med fotbollen?

- När bakslaget kom där på våren för ett år sedan. Jag har spelat med väldigt mycket smärtor under hela min karriär och spelat på smärtstillande och sprutor. Men just då kände väl jag att det gjort ont lite för länge och det small till lite för mycket i den där matchen mot Bursaspor. 

Vad känner du när du tänker tillbaka på karriären?

- Jag är väldigt, väldigt nöjd. Att sluta som 32-åring är inte speciellt gammalt och jag var ju bara 31 när jag spelade min sista match. På så sätt är det tråkigt. Men jag har fått uppleva så mycket och fick ju även göra tre A-landslagsmatcher. Jag satt på bänken mot Turkiet borta och mot Tjeckien och Slovenien. Det var stort eftersom jag spelade i Turkiet och har släkt från Tjeckien. 

- Jag är extremt nöjd med min tid i Hammarby dit jag kom 2008 , från att ha spelat i division fyra. Jag kom dit via en talangsatsning och sedan halkade jag in på ett bananskal via HTFF. Sedan kommer jag ihåg att det var mäktigt att få chansen i Hammarbys A-lag och första matchen mot Assyriska 2010. 

Foto: ANDREAS L ERIKSSON / STELLA PICTURES ANDREAS L ERIKSSON

”Shaaban fick ryggskott”

En skada på Rami Shabban banade väg för Hopfs debut. 

- Jag hade varit andremålvakt under ett tag och sedan minns jag att Rami Shaaban fått ryggskott inför Assyriska borta och att Mikael Klotz ringde mig och sa att jag skulle vara beredd. 

- Under hela min karriär var jag bra i premiärmatcherna för mina lag och det var jag även mot Assyriska. Sedan var det några år med mycket upp och ner i Hammarby så klart. Men det var en underbar tid ändå.

Vad är ditt starkaste minne från Hammarby-tiden?

- Det är väl cupresan 2010. Vi tog oss ända till final och fick en fantastisk match på Söderstadion. Men förlorade mot Helsingborg med 1-0. Men det var en mäktig kväll och som vanligt ett helt makalöst tryck på Söderstadion. Det minnet kommer jag alltid bära med mig. 

- Vi hade ett tungt år 2010 men den cupresan gjorde att det blev lite positivt över den säsongen. 

Vad tänker du om Söderstadion i dag?

- Att det är synd att den revs. Jag tittar tillbaka med stor glädje på matcherna som jag spelade där och det var alltid ett fantastiskt stöd, en härlig inramning. Jag minns att jag fick gåshud när jag satt på läktaren där under några matcher 2008 och sedan att man fick kliva in själv på planen var ju en fantastisk glädje. 

Du var med och åkte ur med Hammarby 2009 men var också med och tog upp dem till allsvenskan igen 2014. Vad känner du när du ser tillbaka på det?

- Jag var den ende som åkte ur 2009 som var med och gick upp 2014 och det gjorde att jag kände att det var rätt val att stanna. Jag gjorde rätt och gjorde också rätt för mig. Självklart var det en ren magisk känsla att få gå upp i allsvenskan med Hammarby efter allt man gått igenom. 

Foto: ANDREAS L ERIKSSON / STELLA PICTURES ANDREAS L ERIKSSON

Det tog ett tag, men du blev väldigt populär i Hammarby?

- Ja, de såg väl att jag brann lika mycket på planen som spelare som supportrarna på läktaren gjorde. Att man kämpade för klubben dygnet runt och gav allt. Jag känner en enorm stolthet över tiden i Hammarby. 

- När vi sedan gick upp i allsvenskan blev det bara åtta matcher tror jag. Men det var så klart en mäktig känsla när vi vann med 2-0 mot Häcken i den allsvenska premiären på Söderstadion och jag höll nollan. Det var en milstolpe som var beviset på att det var värt allt slit. 

- Jag hade ju spelat med en skadad höft 2011 och 2014 och spelade många matcher skadad, eller väldigt skadad om jag ska vara ärlig. Men det låg vi ju lågt med då och ingen visste om det. Så jag lades in på operationsbordet direkt när vi gick upp. 

Vad minns du av den där matchen borta mot Ängelholm när ni räddade er kvar i superettan i allra sista minuten?

- Sebastian Bojassén avgjorde i sista sekunden på en hörna. Jag touchade den bollen innan den gick fram till honom och har fått lite för lite kredd för den tycker jag, säger Hopf med ett skratt.

Han säger sedan:

- Det var ju en euforisk känsla att vi slapp kval den gången med matchens sista spark. Jag minns att jag hade så ont att efter matchen fick jag välja mellan två citodon och en öl. Jag valde smärtstillande så det blev ingen öl den gången. 

- Men vi klarade oss kvar i superettan i alla fall, vilket var det viktigaste.

Kom med i A-landslaget  

Det blev bara åtta matcher i allsvenskan för Hopf, som under 2015 sensationellt flyttade till turkiska Genclerbirligi. Där tog han snabbt hand om positionen som förstemålvakt. 

- Jag får tacka min agent som såg potentialen i mig. Jag spelade inte de två första matcherna när jag kom, men sedan fick jag chansen mot Andreas Isaksson och Kasimpasa. Jag började med att rädda ett friläge, andra gången räddade jag ett friläge med munnen och spräckte hela läppen. Vi hade 10-0 i avslut emot oss men vann ändå med 1-0 i slutet och jag höll nollan. 

- I matchen efteråt hemma mot Besiktas gjorde jag min bästa match någonsin, stod på huvudet och vi fick med oss en poäng. Det var min mentala styrka tror jag, att jag var bra i premiärmatcherna, vilket är extra viktigt i Turkiet. Är du inte bra där direkt är du körd. 

Johannes Hopf i Genclerbirligi-tröjan.

Hopf gjorde tre år och 94 matcher i Genclerbirligi. Han var förstemålvakt under hela sin tid, kom också med i Årets lag i Turkiet 2016 och fick även göra tre A-landskamper för Sverige. 

- A-landslaget var en dröm och det kändes stort att få vara med. Jag minns att Marcus Allbäck ringde mig och sa att jag hade kommit med. Jag satt på bänken i tre matcher och var även med på förlägret till EM när någon skadade sig. 

- Kul att få vara med men samtidigt surt att jag inte kom med fler gånger. 

Du flyttade sedan till Ankargücü där du bara gjorde åtta matcher och det ryktades att du skulle stämma klubben?

- Ja, det var en lite strulig tid där, men inga stora saker. Det jag får ta med mig är att jag ändå var rätt bra när jag gjorde min sista match. Jag blev inte 37, trött, dålig och kastade in bollarna, utan jag hade faktiskt bra statistik under min tid i Ankargücü. Bäst räddningsprocent av alla i Turkiet då. 

- Man får se det positiva i det. 

- Vad kommer du att sakna mest?

- Det är att få lägga upp bollen till inspark på Vodafone arena i Istanbul när vi möter Besiktas. Ta några extra sekunder på sig och sedan höra deras beryktade visselorkan när man skickar i väg bollen. Den som gjorde att en spelare i Leipzig tvingades att bytas ut. 

- De hatade mig verkligen i Besiktas, för jag gjorde många bra matcher mot dem. Kanske en konstig sak att säga, men det är det jag kommer sakna mest. 

Hopf minns ännu en sak han är stolt över.

- Att som utländsk spelare bli lagkapten i Genclerbirligi. I Turkiet ger de inte bindeln till vemsomhelst. Jag var lagkapten i ett par matcher och det var enormt stort. 

Vad ska du göra nu?

- Just nu är jag pappaledig och bor med min fästmö i Finland. Nu ska jag ta hand om vår lilltjej som vi fick i januari, det ser jag fram emot. Jag hoppas att jobba med något som har med fotboll att göra men just nu är jag ganska öppen för förslag. 

Hopfs resa från division fyra, via Hammarby, tre A-landskamper och över 100 matcher i Turkiet, är nu slut. 

- Jag hoppas att många spelare som inte är bäst i sin årskull kan se på mig och att jag kanske kan inspirera dem att inte ge upp. Jag som blommade ut som 27-åring är väl ett exempel på att alla kan lyckas och få en bra karriär. 

 

 

 

JOHANNES HOPFS KARRIÄR

2004-2006 IFK Simrishamn 55 matcher/3 mål 

2007-2008 Ystads IF 31 matcher/0 mål 

2008-2015 Hammarby 156 matcher/0 mål 

2015-2019 Genclerbirligi 94matcher/0 mål 

2019 Ankargucu 8 matcher /0 mål 

Expressens Noa Bachner kartlägger svensk fotbolls historiska kris.