Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Alm: "Jag är emot det här med magkänsla"

Foto: Ylwa Yngvesson

Andreas Alm ogillar magkänsla, tur och övertro på fingertoppar.
Andreas Alm gillar vetenskap, empiri och AIK-hybris.
I kväll riktas blickarna mot IFK Göteborgs tränare Mikael Stahre som nu återvänder till Råsunda.
SPORT-Expressens Johan Orrenius tittade åt andra hållet och hamnade i ett långt samtal med hans förra assistent.

Andreas Alm var faktiskt den första elitspelare jag intervjuade. Som ung vikarie på Östgöta Correspondenten skickades jag till Idrottsparken i Norrköping. Jag hade bara skrivit om division 4-matcher tidigare och var rysligt nervös. Hur matchen slutade och vilka Norrköping mötte kommer jag inte ihåg, men jag minns att Alm gjorde mål och att jag därför pratade med honom efteråt.

Nu sitter AIK:s tränare i videorummet på Karlberg och skrattar när jag delger honom historien.

– Svårt att veta vilka vi kan ha mött, jag gjorde ju mål i alla matcher, haha. Men var jag snäll då? Okej. Det var där du fick mersmak på journalistyrket eller?

Kanske, men nog om det. Vad gjorde du efter matchen mot Kalmar i måndags?

– Jag ser alltid om matchen, antingen direkt på kvällen eller dagen efter. Men den här gången var det faktiskt fel på filmen så jag har inte sett den ännu. Men jag ska se den snart.

Sämsta platsen på Råsunda

Får du ofta revidera din bild av matchen när du ser den i efterhand?

– Alltid. Verkligen alltid. Det är aldrig så fantastiskt och aldrig så dåligt som man upplevde det där och då. Vilket är ganska fascinerande med tanke på att man kommer in i paus och pratar utifrån det som man uppfattar har hänt.

– På Råsunda har jag också den absolut sämsta platsen. Jag är ju nedgrävd i marken. Avstånd och djupledsspel är jättesvårt att uppfatta från sidlinjen. Egentligen borde man ha tränarbänken på kortsidan, och lite upphöjd, så man ser bra. Men ögat tränas med tiden och jag är ju den tränare i allsvenskan som stått minst antal timmar vid sidlinjen. Tar du "Micke" (Stahre) som nu kommer hit så har han stått och tränat från sidlinjen sedan han var 14 år.

Upplever du att du kan påverka mycket under en match?

– Vad är mycket? Många tycker ju att tränaren har påverkat en matchbild genom byten. I Kalmar var det någon som frågade: "Du gjorde så himla offensiva byten, var tanken att bara ösa på framåt?" Men så var det inte alls, även om det kanske upplevdes så.

– Jag är lite emot det här med magkänsla och fingertoppskänsla. Det låter jättefint men jag tror inte att det finns något sådant. Jag tror på kontinuitet i det man gör och vill ha det mer vetenskapligt. Om jag känner i magen att en viss spelare kan komma in och avgöra matchen... det är väl vackert om det händer, men hur sannolikt är det egentligen att min mage har rätt över tid?

"Vore naivt"

Du tror mer på empiri?

– Det blir ju följden av det jag säger. Erfarenheten av att en spelare har agerat på ett visst sätt i tidigare matcher är värd betydligt mer än min mage. Och att jag som har minst erfarenhet av allsvenskans tränare ska stå och prata om fingertoppskänsla... det känns så där. Om Nanne Bergstrand skulle göra det låter det lite bättre. Även om jag inte tror på det.

Tänker du mycket på att du är ganska grön fortfarande?
– Det är ju uppenbart. Jag har aldrig haft ett lag två år i rad. Det här är första gången jag har ett lag en andra säsong. Det vore naivt att inte förhålla sig till det. Hur många säsonger har Janne Andersson? 25? Den erfarenheten går inte att blunda för.

Är det bara en fördel av att ha de där 25 säsongerna i bagaget?

– Ja, så länge du har drivet. Jag har ju Stuart Baxter som mentor, och han har det fortfarande. Men med bara passion klarar du dig inte heller, du måste vara beredd att ta in nya saker också. Passion och reflektion är en bra kombination.

Apropå vetenskap. Jag har hört att du inte gillar att prata om tur och otur.

– Jaha. Vem har sagt det?

Det kan du fundera på.

– Hm, jaja. Men det är riktigt.

Sannolikhetslära

Kan du utveckla?

– Jag har inte sett en fotbollsmatch i hela mitt liv som har avgjorts av tur eller otur. Det är alltid spelarna som avgör och då pratar vi skicklighet eller oskicklighet. Jag vill aldrig stå där efter en förlust och säga att vi hade otur. Så fort du börjar prata om tur eller otur har du redan accepterat att du inte kan påverka allting. Jag tycker ju inte att lotteri handlar om tur heller. Om det finns 100 000 lotter och du köper alla utom en, är det tur om du vinner då?

Nej, men om jag köper en lott?

– Var går gränsen då?

Tja...

– Det blir sannolikhetslära – inte tur. Sedan finns det förstås en snubbe på planen som är den här tur- eller oturskillen, och det är domaren. Men om man antar att domslut jämnar ut sig över tid har man eliminerat tur och otur där också, och det har jag valt att göra.

Spelar du på lotto?

– Jag har gjort det någon gång faktiskt.

I vetenskapligt syfte?

– Hehe, lite så. Jag har köpt några trisslotter också. Men jag var inte skicklig nog att vinna.

"Brukar bli osams med folk"

Säg att Celso Borges skjuter ett skott i stolpen, sedan tar bollen på målvaktens rygg och går in. Har han inte haft tur då? Det skottet är ju inte tillräckligt bra för att gå in i egentligen.

– Men det gick ju in! Alltså var det tillräckligt bra. Om man skjuter stolpe-stolpe-ryggen-in är det fortfarande skicklighet för du har ju träffat målet. En oskicklig spelare hade inte gjort det.

– Det här är faktiskt första gången jag pratar om tur och otur på ett par år. Anledningen är att jag brukar bli osams med folk.

Jag kommer att tänka på det här ballongmålet som Pepe Reina släppte in i Liverpool. Hade han inte otur när bollen styrdes i mål via en ballong?

– Gränsfall. Men ballongen var ju trots allt där. Om blixten slår ner på bollen så att den går i mål, då skulle jag kunna tänka mig att prata om tur. Det har ju funnits någon ekorre som sprungit in på planen i England också. Då börjar man fundera. Är det tur om ekorren är delaktig i ett mål? Ja, där börjar vi närma oss. Men är det sådana extrema exempel som krävs känner jag mig ändå nöjd

Spelade du fotboll jämnt som grabb?

– Nästan. Jag gjorde mina 10 000 timmar på gården hemma i Eskilstuna. Alla raster i skolan och varje kväll året om. Vi var en bra årskull i Eskilstuna men tränade bara en eller två gånger i veckan. Spontanfotbollen gav mig allt.

Köper du det där med 10 000 timmar?

– Ja, det är ju vetenskapligt. Tränar du 10 000 timmar och brinner för det blir du bra. Så är det bara.

Träningsprodukt

Du beskrev dig själv som en träningsprodukt. Är inte alla träningsprodukter?

– Jo. Jag har i efterhand hört från Eskilstuna att jag hade en sådan jäkla talang, men det hade jag inte. Jag nådde en hög nivå för att jag tränade mycket. Folk säger gärna att Tiger Woods är ett underbarn, men han har extremt många träningstimmar i kroppen. Eller ta systrarna Williams i tennis. Där har du i och för sig föräldrar som har drillat hårt och tidigt.

Kan du jämföra adrenalinpåslaget du får som tränare med hur det var som spelare?

– Nej. Eller, man är ju tränare för att man vill ha ett substitut till spelarkarriären. Så enkelt är det. Annars skulle jag inte hålla på med det här. Det var fantastiskt att vara spelare och det här är det närmaste jag kan komma.

När du spelade fick du beröm för din inställning. Vad är det att ha bra inställning?

– Det där är ganska orättvist. Vissa får den där stämpeln: "Han kämpar så hårt för laget", och så vidare. Jag tyckte att jag fick den stämpeln för ofta faktiskt. Jag hade en spelstil som kopplades till vilja, men det berodde ju på att jag var begränsad som spelare. Jag hade inga finter att ta till utan gillade att löpa och tackla, och till slut fann jag ett sätt att göra mål på.

Gjorde tvärtom

Har du sett IFK Göteborgs senaste match, mot IFK Norrköping?

– Ja.

Vad tyckte du?

– Jag tycker att Göteborg var tillräckligt bra för att vinna. Straffen Norrköping fick påverkade mycket. Men Göteborg är offensivt skickliga, så kan man säga.

Är det några delar i ert spel som blir extra viktiga just mot IFK Göteborg?

– Ja, de är ju ett offensivt balanserat lag så det gäller att försvara sig bra. Att ta glädjen ur deras offensiv blir viktigt. Det lyckades vi med mot Kalmar och tack vare det fick vi själva utrymme att anfalla. Vi försvarar oss bara av en anledning, och det är att vi ska ta bollen och göra mål.

Inget lag släppte in färre antal mål än AIK i fjol. Hur tänker man då? Ska man utveckla den styrkan ännu mer, eller tänka att det sitter och prioritera andra delar?

– Nej, efter att ha pratat med tränarkollegorna gjorde vi tvärtom. Vi ville förstärka och banka in det vi var bra på. Vi har tränat mer anfallsspel i år än i fjol, så vi har inte underskattat det. Men det företag som är bäst på någonting i Sverige gör rätt i att fortsätta vara bäst på det och inte släppa den konkurrensfördelen till någon annan.

Skrivit bok

Och det går att applicera även på ett fotbollslag?

– Ja. AIK är ju ett företag till viss del också.

Har du bra koll på Nils Arne Eggen?

– Väldigt bra. Jag har varit och träffat honom och fastnade tidigt för hans tankar.

Jag frågar eftersom han brukar förespråka just det här att utveckla det man redan är bra på.

– Ja. Det står ju i "Godfoten" till exempel. Bra bok.

Du har också skrivit en bok, om spelförståelse ("Se på spelet"). Ni skrev i efterordet att ni ville skapa debatt. Blev det så?

– Absolut. Fortfarande faktiskt. Den sålde 10 000 ex förra året och går ut till alla som börjar tränarutbildningen. För en så smal bok är det jättemycket.

När skrev du den?

– Ena halvan när jag var tränare i City i Eskilstuna, andra halvan när jag var på semester på Kanarieöarna med familjen efter SM-guldet 2009. Jag är ju ingen erfaren författare så det tog lite tid.

Är Cesc Fàbregas intervjuad i boken?

– Nej.

Men du jagade honom?

– Precis. Jag sökte ganska många spelare. Jag fick lite citat via kontakter, men spelarna själva hade svårt att sätta ord på det de var skickliga på. Det blev lite mycket mystik och magik. Xavi är den som har gett bäst svar på hur han tänker. Har du förresten sett den där videon på nätet där Cristiano Ronaldo skjuter i mörker?

Nej.

– Se den. Han står i straffområdet och möter inlägg. Halvvägs in i inlägget släcks ljuset och det blir totalt mörkt. Men Ronaldo gör mål ändå. En gång med foten och en gång med huvudet. Det har ingenting med tur och otur att göra.

AIK-hybris

AIK kom tvåa i fjol, men inledningen var inte superstark. Efter tolv omgångar hade ni tappat fler poäng än vad ni hade vunnit.

– Riktigt. Vi hade 17 poäng av 36. I år har vi sagt att vi ska vinna fler matcher än vad vi förlorar över hela säsongen. Med tillägget att göra det redan från start. Från omgång 15 i fjol var vi bästa laget i serien poängmässigt. Så att ha fler poäng när vi går på EM-uppehåll är det ett tydligt mål.

Hur tänker du i efterhand kring att ni var som bäst från och med omgång 15. Två av era skickligaste spelare försvann ju.

– Den truppen som satt här när vi startade i fjol hade, delat med Norrköping, minst speltid tillsammans. Det var förklaringen till att det blev bättre efterhand. Det är som när du spelar spontanfotboll med ett gäng på Expressen. Kommer det in en ny snubbe tar det fem minuter innan du vet vad han gillar att göra på planen. Det är samma här.

– Sedan när kuggarna väl hackade i hade vi nytta av vår AIK-hybris. Och glöm inte försvarsspelet. Även när alla pratade om Banguras hade vi ett bra försvarsspel. Men först när de försvann märkte alla hur bra vi var bakåt.

"Odödlig svart riddare"

Som utomstående upplever jag det som att AIK blir ännu starkare än övriga lag i en framgångsvåg. Och ännu svagare i motsatt situation.

– Ja. Dels handlar det om att vi har den största passionen i och med att vi är flest. Sedan finns det en härlig stockholmsdryghet som ger oss en viss hybris emellanåt. Jag gillar ju den här AIK-hybrisen, oftast är den positiv.

Kan du utveckla det här med hybrisen?

– Som spelare känner man sig som en odödlig svart riddare när man spelar på Råsunda. Jag upplevde det ganska ofta som spelare och i medgång förstärks det ännu mera. I motgång är det däremot lätt att fokus flyttas. Då kan hybrisen bli negativ. Att många tycker så mycket om AIK är en styrka, men det kan vara svårt att se läget på ett enklare sätt när det inte går som man vill. Vi hade en period förra våren då vi förlorade fem av åtta matcher. Då gällde det att hålla sig till det enkla. Det finns mycket att prata om efter förluster, men nej – vi går ut och tränar i stället. Fysisk aktivitet löser mycket.

När du kom till AIK som spelare gillade du kraven som fanns här?

– Ja, att få vara favorit och inte underdog var fantastiskt. Att veta på förhand att vi borde vinna den här matchen. Kraven i AIK var nästan lika höga som de jag hade på mig själv.

Nästan?

– Ja, så är det fortfarande. Jag har jättehöga krav på mig själv. Jag vill göra allting bra. Det är inte alltid bra att vara så självkritisk för ibland kanske man straffar sig själv för hårt. Men jag tycker att det driver en framåt också.

Trappade ner i Norrköping

Du spelade i Norrköping efter AIK. Var fotbollen lika viktig för dig där?

– (tystnad) Nej, det var annorlunda. Till Norrköping flyttade jag för att förlänga min karriär, inte för att trappa upp den. På matcher drog jag nytta av den spelare jag var men i övrigt var jag nog mest bara där.

Hur då?

– Jag var ganska klar med att jag trappade ner när jag lämnade AIK. Både mentalt ochspelmässigt. Vi fick många vänner i Norrköping och jag trivdes jättebra, men jag skulle ljuga om jag sa att jag kom dit för att bli bättre.

Vid sidan av fotbollen jobbade du på Norrköpings Tidningar som redigerare.

– Ja, sommarvikarie.

Hur trivdes du på en tidningsredaktion?

– Jag saknar det faktiskt. Jag började tidigt som sportreporter på Folket i Eskilstuna och sedan var jag kriminalreporter. Och när jag spelade i Hammarby jobbade jag ju också som journalist.

Förståelse för journalisternas yrke

Folk jag har pratat med inför intervjun beskriver dig som noggrann och vetgirig. Det är bra egenskaper för en journalist. Var du inte sugen på att fortsätta i yrket?

– Om jag ska vara ärlig så kunde jag "gangstra" ganska mycket också. På Folket lärde jag mig ganska snabbt hur man kunde klippa citat och skriva vassa ingresser.

Du har kontakt med många journalister i ditt jobb nu. Vad betyder din bakgrund där?
– Det är en jättefördel till 90 procent och en nackdel emellanåt. Jag har en förståelse för arbetet och vet vilka ord som kan bli rubriker. Nackdelen är att jag – hur ska man säga? – inte vill svara på frågor som ger dumma rubriker. Om jag märker att jag får en rubrikfråga och om reportern är okunnig vill jag gärna komma med en motfråga. Då kan jag uppfattas som arrogant.

Ja. Flera personer på vår tidning som ringer till dig inför en match upplever ibland att du är...

– Dryg?

Inte dryg men...

– Fast han som ringde från er häromdagen var helt enkelt inte tillräckligt bra den gången. Jag hörde att han inte var nöjd med mina svar, men jag vill ju ge min bild. Då blir jag envis och så blir vi båda missnöjda.

"Vinn matchen bara"

När någon frågar: "Andreas, hur är känslan bland spelarna?" kan du svara: "Jag vet inte. Har inte frågat dem."

– Mm. Jag ska skärpa mig. Jag ska ge upp det där. Jag ska bara svara ordentligt. Men det där med känsla kan irritera mig. Ibland ser man en tränare bli stressad inför match och säga: "Det kändes inget bra på uppvärmningen." Men vem bryr sig? Är det inte klockan sju vi spelar? Se till att vinn matchen bara.

Varför sa du i en intervju med Norrköpings Tidningar att du "gillar medier mer som fenomen än innehåll."

– Haha. Nej, men att konsumera medier i dag är inte alltid så spännande. Du kan skanna läget på morgonen och sedan följa med i ämnena ganska bra resten av dagen.

Jag vänder mig mot det där. Jag vill inte att folk ska skanna, jag vill att folk ska läsa.

– Ja, men du har ju lyckan att ha det utrymmet när du jobbar. Många av dina kollegor skulle döda för att få ditt utrymme. Eller hur?

Jag kanske har haft tur.

– Det får du avgöra.

Tryggare i AIK

När tänkte du att du ville bli tränare?

– Sent. Jag var i City i Eskilstuna ett år men hade egentligen inte bestämt mig. Det var först när "Micke" (Stahre) och Björn (Wesström) frågade om jag ville bli assisterande i AIK, då bestämde jag mig. Men till och med då frågade jag mig själv om det verkligen var min grej. Jag var helt oerfaren.

Däremot hade du en bra bild av den klubb du skulle jobba i.

– Det var en enorm fördel. En trygghetszon. Många tyckte nog det var konstigt att ta AIK direkt. Men det kändes mycket tryggare än tanken på att hamna i en småortsklubb där man aldrig har varit. Här hade jag gått in genom dörren så många gånger tidigare.

Är det viktigt att spelarna gillar sin tränare?

– Vad innebär det att gilla tränaren?

Har du sett dokumentären "Do you believe in miracles"?

– Nej.

Svårt att hinna med alla

Den handlar om USA:s OS-guld i hockey 1980. Tränaren Herb Brooks tryckte ner sina spelare fullständigt. De avskydde honom och blev som grupp enade av det.

– Han kanske hade lyxen att veta att det bara handlade om en viss period?

Ja, absolut.

– Jag förstår hur du menar med "gilla". Och utan att förespråka hans metod, så nej – jag tror inte att det är nödvändigt. Förtroende är det viktigaste. Det försöker jag förmedla till alla spelare, även de som inte startar matchen. De ska känna förtroende.

Är det viktigt för spelarna att få uppskattning av sin tränare?

– Bekräftelse vill jag hellre kalla det. Och det kan handla om att bekräfta både bra och dåliga saker. Att ingen är osynlig. Men det där kan vara svårt ibland. Av 23 spelare är det fler än hälften som står utanför startelvan mot Göteborg. Det är svårt att täcka in allt och alla.

Hur bekräftar man de tolv spelare som inte startar?

– Jag tror på att göra fysiska grejer med sin kropp. Känslan av att vara vältränad. Ta "Stam" (AIK:s reservmålvakt Kenny Stamatopoulos) som var utanför laget en lång period i fjol och sedan kom in och gjorde det skitbra i sex matcher. Sedan ställde jag honom ändå åt sidan när Ivan (Turina) kom tillbaka. Klart att det var frustrerande för "Stam" som hade spelat så bra. Men där tror jag att han hade jättenytta av att känna sig i fysisk form. Sedan räcker det inte alltid ändå, men det underlättar.

Fortfarande vän med Stahre

Vill du åldras i det här yrket?

– Vet faktiskt inte. Jag har precis förlängt med AIK och vill vara kvar här länge. Sedan kan jag förstås historiken med hur många tränare AIK har haft och så där. Man vill inte bli en trött tränare i alla fall. Blir jag det måste jag sluta.

Hur funkar du på matchdagar? Finns matchen mot Blåvitt i ditt huvud hela dagen?
– Matchdag är jag ganska bra på att koppla av och på. Jag är mindre bra dagarna före. Det gick inte många sekunder efter matchen mot Kalmar innan jag började tänka på Göteborg.

Känns det speciellt för dig att möta Mikael Stahre?

– (lång tystnad) Nej. Jag hade önskat att jag kunde följa honom och hans lag med mer intresse och önskan om framgång. Jag följde hans grekiska lag väldigt noga. Han är en god vän, men han tränar ett lag vi vill vara före i tabellen och vinna mot. Nej. Det kanske är mindre speciellt för att det är Göteborg också, för där känner man alltid att man bara ska vinna.

Hur är din och Stahres relation i dag?

– Vi pratar inte så ofta, men det blir något textmeddelande ibland och jag har stött på honom på någon match. Vi är fortfarande att betrakta som goda vänner. Vi har aldrig umgåtts privat, inte ens när vi jobbade ihop. Men man kan uppenbarligen vara goda vänner ändå.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!