Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Dåligt förberedd gottegris – eller seriens viktigaste?

Darijan Bojanic gjorde två mål mot Falkenberg i höstas.
Darijan Bojanic
Öster-Bojanic
Blåvitt-BojanicFoto: BILDBYRÅN
HIF-BojanicFoto: BILDBYRÅN

Allsvenskans bästa passningsspelare?

Spela basket på matchdagar?

Snus, försovningar, tv-spel, maskerade genomskärare, scouter från Monaco, nya kontrakt, utlandsdrömmar eller inte – och 30 miljoner kronor för ena foten?

Vad stämmer egentligen i fallet Darijan Bojanic 2020?

SportExpressens Noa Bachner bläddrar bland alla intryck.

Den allsvenska premiären är inte ens en kvart gammal när Alexander Kacaniklic rivs ned i Östersunds straffområde. Paulinho missar straffen, men Hammarby har flexat sina muskler. En hänsynslös passning har raserat bortalagets försök att hålla Bajen på avstånd, och en liten stund senare är det dags igen.

Den här gången är det Muamer Tankovic som tar emot bollen, den här gången är det mål, men precis som innan straffen är det Darijan Bojanic som introducerar kaos.

Konsten att skära sönder ett fotbollslag innehåller många moment.

Rörelsen i ögonvrån, blicken som vänder sig bort, kraften, precisionen, tidpunkten för utförandet, hastigheten mellan tanke och tillslag innan bollen lämnar Darijan Bojanics fot och lurar alla.

Fotbollen är full av ”Enfant Terrible”-spelare som i tidig ålder får veta att de är ”gudabenådade” – Roar Hansens ord när Bojanic blev klar för Öster 2010 – men aldrig kramar ur all potential.

Det är vanligt att flamsigheten vinner. Hatem Ben Arfa kunde dribbla av vem som helst, men vartannat år bråkade han bort sig från sina klubbar och blev överviktig. Mario Balotelli kunde koncentrera sig tills han var 23. Ravel Morrison. Antonio Cassano. Adriano. Paul Gascoigne. Det finns värre exempel än så.

Bojanic firar med Hammarby-kompisarnaFoto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN

Länge har den populära beskrivningen av Darijan Bojanic handlat om spelaren med 99 problem – men talang är inte ett. Han brukade vara jätteslapp, spela tv-spel på nätterna, försova sig, äta pizza och slocknade på ett lagmöte med IFK Göteborg en gång. Dessutom kan han inte försvara. 

Synar man karriären steg för steg och passning för passning kan man urskilja ett tema.

Vad du ser är inte vad du får.

”Ställt till med skit hela tiden”

Det är en varm dag i slutet av maj 2013 och på en liten basketplan i Växjö rinner svetten på Filip Thurn, 203 centimeter centertank som hamnat utanför matchtruppen i den allsvenska nykomlingen Östers IF. 

Bollen dunsar mot korgen och landar i händerna på en betydligt kortare lagkamrat till honom. Filip tittar på klockan och blir fundersam. Om några timmar är det match, och Darijan Bojanic, 18 år, ska starta som innermittfältare mot IFK Göteborg. 

Vad gör han här? Varför är han inte hemma och förbereder sig?

I flera år fylldes Bojanics karriär av röriga ögonblick och rubriker. Mest omtalat är tillfället då han somnade under en genomgång i IFK Göteborg, men det följer ett mönster som sträcker sig längre bak i tiden. När han gör en intervju med Östers hemsida 2013 blir rubriken ”Jag är en toffel och gottegris”. 18-åringen berättar att han älskar godis och precis har missat en lagfrukost eftersom han försovit sig. I Blåvitt och Östersund staplas intrycken på varandra, Bojanic beskriver sig själv som ett ”problembarn” som ”ställt till med skit hela tiden” när han lånas ut till ÖFK, och med tiden fäster sig bilden av en spelare som inte riktigt tar sin karriär på allvar.

Bojanic i ÖsterFoto: LENNART MÅNSSON / BILDBYRÅN

På många sätt ska matchen mot IFK Göteborg bli både typisk och definierande för Darijan Bojanic. När den är slut har Öster tagit tre blytunga poäng. Kvällens utropstecken: Den 18-årige virvelvinden på mitten som varit omöjlig att tygla. Två månader senare ska han köpas av Blåvitt. 

Två gånger tror Filip Thurn att just den där dagen ska sluta tråkigare för Bojanic. Han hänger kvar på basketplanen under eftermiddagen, och när han väl spelar visar domaren Michel Lerjéus rött kort. Bojanic springer ut i omklädningsrummet och kastar av sig skorna i ilska innan han blir hämtad av tränaren Andreas Thomsson. 

Det blev fel, säger Thomsson. Ta på dig skorna igen. Varningen gick till fel spelare, domaren har ändrat sig. 

För den som ser dagens Hammarby och kastar sig tillbaka till maj 2013 är det svårt att känna igen spelaren. Bojanic är snabb som en vessla, tar fart med bollen, rycker förbi spelare, dribblar och spelar med hög intensitet. 

Han är inte utvisad. Han är inte dåligt förberedd. Och sju år senare är han något helt annat än en hyperaktiv dribbler. Det är tidigt i en fotbollskarriär som börjar ta form, men om något är det redan en som präglas av vilseledande intryck.

Bojanic: ”Samma person nu”

På en buss mot Borås sitter en annan Darijan Bojanic, 24 år. 

Nedanför sätet dinglar hela allsvenskans farligaste högerfot. 

– Jag är samma person nu som i Öster, det handlar mer om att jag inte är någon som har speciella rutiner. Jag behöver inte förbereda mig så mycket inför en match. Då känner jag att det blir fel. Känner jag för att gå ut och kasta några basketbollar gör jag det. Vill jag sitta hemma och kolla serier gör jag det. Men nu var det ett tag sedan jag spelade basket samma dag som vi har match, säger han.

– Min egen bild är att jag var bra i en match och dålig i två på den tiden. Hög högstanivå, men lägstanivån var katastrof. Det fanns ingen balans. Nu är jag jämnare. Jag gräver inte ned mig om jag slår en felpass längre.

IFK Göteborg, Östersund, Helsingborg: I Stefan Billborns Hammarby har han slutligen börjat uppmärksammas mest för sina spelmässiga begåvningar, men det var, som vanligt, en flytt som sände andra signaler i början. 

I augusti 2013 går Bojanic till IFK GöteborgFoto: ROBIN ARON / ROBIN ARON GT-EXPRESSEN

Bojanic själv var skeptisk till att bo i en storstad berättar han. Den verkade opersonlig och oöverskådlig, i Helsingborg var han ”stjärna”, hade en bra roll och trivdes med allt. 

Att det skulle bli en av seriens bästa innermittfältare av honom på Söder var dessutom långt ifrån självklart. David Sumpter, matematikprofessor och Hammarbys dataanalytiker som kom in i klubben i samband med övergången, säger att Stefan Billborn uttryckte oro för Bojanics defensiva bidrag. Det fanns planer på att spela honom till vänster i stället.

– Men det stämmer inte. Vi kunde visa med siffror att han passade perfekt i den här rollen på mitten, säger Sumpter.

– Jag förstår intrycket man kan få, men det är bara Darijans kroppsspråk, det är samma på planen som utanför. Han visste att han var bra på att leverera bollar, men hade ju fått höra att hans försvarsarbete inte var tillräckligt hela sin karriär. Darijan är väldigt aktiv på sitt sätt. Han ser ut som att han är på väg att somna ibland, även på våra genomgångar, men det märks att han är med när man ställer en fråga. 

Scouter från Monaco kollar på Bojanic

Och framåt?

Sumpter säger att Hammarby använder statistikverktyget TwelveAnalytics. Han menar att Bojanic passningsvärden pendlar mellan att ligga högst eller näst högst i allsvenskan, den enda som kommer i närheten är Anders Christiansen.

– Darijan levererar överallt. Han börjar strax utanför den sista tredjedelen. Det finns bollar som går direkt in till Mujo till exempel, men även bollar som byter kant, som går till hörnen, rakt genom lag. Det han gör som är imponerande är att han tittar på en passning och slår en annan. Han står ofta med två eller tre alternativ som öppnar ytor, tajmar väldigt bra och väljer ofta rätt. Det är en oerhörd spelförståelse, säger Sumpter.

– Jag tänker spontant att den här sortens begåvning är den som särskiljer Kevin De Bruyne och Andrea Pirlo. Darijan själv säger att han är mest inspirerad av Busquets. Men ärligt talat är det ovanligt med en sådan spelare i allsvenskan.

Bojanics 2019 slutade i fyra mål och 11 målgivande passningarFoto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN

När Sumpter visade Bojanics siffror under ett seminarium nyligen berättade en annan analytiker från AS Monaco, som tidigare jobbat för Paris Saint-Germain, att man hade koll på Bojanic eftersom hans värden stack ut.

– De tittar så klart på honom. Jag tror att intresset kommer. En sak som är intressant från mitt perspektiv är att många stora klubbar i Europa börjar samla och använda samma sorts data och modeller som vi gör. Vi har ett system som till exempel Liverpool och Barcelona använder. Det har lite olika namn, men ett begrepp man kan använda är ”goals added”, ett annat är ”expected possession value”. Vi beskriver det som att det talar om hur mycket man ökar sannolikheten att laget ska göra mål med en passning, säger Sumpter och förklarar vidare:

– När Darijan tar emot bollen kanske laget befinner sig i en position där det finns en procents chans att vi gör mål. När bollen lämnar Darijans fot hamnar vi ofta i en position där det är fem till tio procents chans att vi gör mål. Han ökar sannolikheten att vi gör mål för varje passning. Många stora klubbar använder det här i sina spelarvärderingar. Vi vet att Darijan kommer att dyka upp hos många framöver eftersom han ligger så högt upp.

”Jag kommer aldrig ändra mig”

Vilket intryck stämmer 2020?

Darijan Bojanic är fortfarande spelaren som släpar runt på ett Twitter-konto med många följare, men bara för att kontot brukade vara ett fejkat Marco Borriello-konto som han sedermera ”tog över”. I huvudsak är det besvikna italienare som följer honom. Allt som oftast lägger han upp bilder på snus efter Hammarby-segrar, men det är som en avledande manöver, en chimär som får omgivningen att glömma bort vad han är kapabel till.

Det går att dra en rak parallell till planen, hur blicken vandrar ut till Hammarbys högerkant och vaggar in motståndarna i en falsk känsla av trygghet innan bollen skär genom linjerna och friställer Dennis Widgren, Mujo Tankovic eller vem det nu är han har upptäckt i periferin.

– Det är naturligt liksom. Det är enkelt att jag blir lättläst om jag visar tydligt vem jag ska passa. Jag har alltid haft det där, jag har alltid varit väldigt bra på att dölja vad jag ska göra. Mycket kommer på ren instinkt. Även om mina ögon inte är på en spelare så ser jag i ögonvrån att någon annan är fri till höger. Jag har väl snabb uppkoppling, foten till hjärnan. Bra ”vision” liksom. Det är bra kontakt där mellan, säger han.

Du sa i en intervju med DN i höstas att det ”känns som att jag har varit med i 20 år”, och det är ju lätt att få den känslan med tanke på att du fick chansen så tidigt. Samtidigt har det hunnits bygga en bild av dig under ganska lång tid. Är den rättvis nu tycker du?

– Alltså, på planen har jag alltid vetat att jag är väldigt duktig på att läsa av spel och förstå var någon ska passa bollen. Jag är kanske inte den starkaste i duellerna, men, ah. Att det finns statistik på det där med defensiven är bara en bonus.

– Jag är den jag är. Jag kommer aldrig ändra mig. Antingen gillar man mig eller inte. Jag vet inte om jag var oseriös när jag var yngre, kanske med träningen, kanske med förberedelser, kanske trodde jag att jag var klar, men jag har lärt mig. Men jag älskade att spela matcher då också, jag har alltid brunnit för att vinna. Fotboll är en talang. Den försvinner inte, men man behöver få andra grejer på plats. Jag var kanske lite sen med att få huvudet rätt, men som tur är har det kommit, säger Bojanic.

Det fanns intresse för dig i vintras, men du skrev på nytt kontrakt med Hammarby. Jag får intrycket av att du inte är överdrivet intresserad av en utlandsflytt, så det är säkert helt fel.

– Jag vill också testa mina vingar utomlands och se hur jag hanterar det. Det är en spelares dröm. Jag trivs skitbra i Hammarby, i staden och allt runt Bajen. Jag mår jättebra. För mig är det skitviktigt att må bra utanför planen, gör jag inte det blir det inte bra på planen heller. Därför känner jag ingen stress att lämna. Det här är bra för mig, jag ska njuta av det. 

”Jag har gjort typ 1000 såna dealar”

2019 stannade Bojanic på elva assist och fyra mål. 2020 inledde han med att slå ut ett helt motståndarlag på en sekund. 

Monacos scouter har koll på honom. Det blev landslagssamling i januari.

Vad är en spelare som den här värd?

I januari 2011 besegrar Manchester United nykomlingarna Blackpool med 3-2 på bortaplan men får slita för det. En lätt skärrad sir Alex Ferguson rycker på axlarna efter matchen. En ständig källa till oro: mittfältaren Charlie Adams vänsterfot som ligger bakom hur mycket som helst. Ferguson slår fast att vänsterfoten som skickat in alla hörnor, frisparkar och passningar är värd över 100 miljoner kronor bara den.

Vad kostar Hammarbys mest värdefulla högerfot?

– Jag bestämmer ju inte sånt här, men om du frågar mig är den inte till salu, säger Stefan Billborn.

När det begav sig i Öster var Denis Velic, numera tränare i klubben, en sorts mentor till Bojanic. Han själv kallar Velic för ”en extra storebror”, och Velic redogör för en fin kontakt med en tonåring som håller på med allt som tonåringar håller på med.

– Ja du, den högerfoten. Det har tagit ett tag för alla att förstå hur bra den är. 30 miljoner kronor? 35? Jag vet inte, säger han.

Bojanic och Velic mot Göteborg 2013Foto: AVDO BILKANOVIC / BILDBYRÅN / BILDBYRÅN

– Förresten har Darijan och jag en deal, hoppas han kommer ihåg det. Det var riktigt bråttom till skolan en gång och han bönade och bad om att jag skulle skjutsa honom. Jag skjutsade honom hela tiden. Men just den gången kom vi överens om en grej. Jag är säker på att han kommer leva upp till sin del av det avtalet, kanske när han går utomlands.

Hammarbys spelarbuss närmar sig Borås. Det ska sluta 2-2 mot Elfsborg, men på söndagen väntar en ännu större uppgift: Säsongens första derby mot AIK.

Darijan Bojanic suckar.

– Alltså, jag vet inte vad det handlar om. Jag har fan glömt. Om jag ska vara helt ärlig har jag gjort typ 1000 sådana dealar i mitt liv. Så jag måste snacka med Denis.

 

Ett av Bojanics många ansikten: Målskytt för Östersund.
...och målskytt för Helsingborg.