Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Alla trodde att vi skulle bli Messi och Ronaldo”

Foto: GUSTAV MÅRTENSSON / BILDBYRÅN
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Foto: GUSTAV MÅRTENSSON / BILDBYRÅN
Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN

Stämningen kunde skifta fort, de såg framför sig att de alla skulle bli världsstjärnor och de fick med sig viktiga erfarenheter.

När Abbe Khalili ser tillbaka på U21-EM 2015 är det enbart positiva tankar. Men varför har han inte fått chansen att etablera sig i A-landslaget än - och vad har åren i Turkiet givit honom? 

– Alla är din fiende på planen, antingen äter du eller så blir du uppäten, säger han.

Han har sagt det förut och han säger det igen. 

– Jag tycker att det är konstigt att jag inte har varit med i och med att jag har spelat utomlands i sex år. Och spelat konstant dessutom i en riktigt bra liga. Det är upp till förbundskaptenerna att ta ut mig då. 

Abbe Khalili var utlandsproffs redan när det begav sig i U21-EM 2015, han spelade varje match fram till guldet och blev uttagen av Erik Hamrén i ett par A-landslagssamlingar därefter. Men till EM i Frankrike nobbades han, och sedan dess har han inte hört någonting från landslaget alls. 

Han säger att han tror att det kan bero på att han har spelat i Turkiet, i en liga som inte är särskilt stor i Sverige. 

– Ja, det tror jag. Jag tror att det är mer media och mer hajp när man spelar i de stora ligorna i Europa, och så klart i Sverige har man kanske mer koll på spelarna. Men det har känts som att jag måste göra någonting fantastiskt för att komma med samtidigt som vissa har kommit med när de bara har gjort någonting bra någon gång.

”Vi alla trodde att vi skulle bli Ronaldo och Messi”

Vi kommer att återkomma till A-landslaget och Khalilis flytt hem till Sverige efter sex år utomlands. Men först ber jag honom tänka tillbaka på U21-EM i Tjeckien och berätta vad han känner.

– Alltså, det är så jävla mycket. Mest glädje, man saknar alla vänner, alla stunder tillsammans och alla träningar vi hade innan viktiga matcher. Och sen så klart att vi vann, allt var så jävla bra liksom och man mådde så jävla bra. Det är mest det, att man mådde så bra.

Foto: GUSTAV MÅRTENSSON / BILDBYRÅN

Vilken kontakt har du med spelarna från det laget i dag?

– Jag har mycket kontakt med fyra, fem stycken. Vi har en grupp på WhatsApp, där händer det mycket. Mycket snack, mycket skitsnack, både positivt och negativt, men det är bra, det är kul. 

Pratar ni fortfarande om den sommaren eller är det mest annat?

– Ja, faktiskt. När det går lite mindre bra för någon så säger vi ”tänk på när vi vann, vi alla trodde att vi skulle bli Ronaldo och Messi, nu är vi här” och sånt. 

Khalili berättar om hur den vänskapliga stämningen plötsligt kunde bytas ut till att man inte pratade med varandra på en halv dag på grund av en förlust i en Fifa-match.

– Alla ville vinna och vi bråkade på träningar, jag minns efter förlusten mot England i andra gruppspelsmatchen och det blev nästan… Jag tror att jag bråkade med John i omklädningsrummet för att vi inte spelade bra och det var så det var, alla ville vinna hela tiden. 

Var du med i den kvadraten som blev osams dagen innan finalen?

– Haha, ja. Jag tror att det var Alex och John som började bråka, det började lite skämtsamt och sedan spårade det ur. Men det är sådant som händer, sedan att det hände innan finalen är bara sjukt. Det var sjuka grejer men samtidigt tror jag att det var det som gjorde att vi gick hela vägen. 

Vad hade du för roll i det där laget?

– Min roll var mest att jag var en av de som hade spelat en del utomlands och hade erfarenhet. Det var en del yngre spelare med så vi 92:or hade en större roll att ta hand om de yngre och försöka få med alla. 

Vad har erfarenheterna från U21 betytt för din karriär?

– Fotbollen fungerar så att du inte kan leva på det du har gjort innan, men samtidigt är det skönt när det går lite trögt att man kan tänka tillbaka och tänka på de positiva minnena. Då känner man att ”jag kan mer än det jag gör just nu” och bygger positiva tankar på det. 

”Åkte inte till Turkiet för att spela gratis”

Efter U21-EM har Khalili blivit kvar i Turkiet. Han har spelat för tre olika klubbar i högsta ligan och spelat kontinuerligt de senaste fem åren. Under de åren har han fått uppleva mycket som han menar att man inte upplever om man spelar i Sverige.

– Största skillnaden i Sverige och utomlands är mentaliteten. Där är det på liv och död, jag har spelat med många lite yngre killar som lever jättetufft. Så när de kom till träningen var det allt de hade. I Sverige har man det bra utanför planen, alla mår bra och alla är vänner. Där är alla din fiende på planen, antingen äter du eller så blir du uppäten. 

På vilket sätt hade folk det tufft?

– Det är mest den ekonomiska biten. I Sverige har man det så jävla bra med allting, man har tak över huvudet och har det bra hemma. Där borta är det tuffare, med föräldrar som har det jättetufft, och då går man all in när man kommer till träningen.

– Oftast är det när det går mindre bra i en klubb, då kan de komma och säga ”vinner ni inte den här matchen så kommer vi inte betala er”. 

Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN

Under en period i Mersin fick Khalili själv uppleva att lönen kan utebli.

– Det var konstigt i början, men jag hade ingen familj att försörja eller hus att betala eller någonting sånt. Vissa hade familj i andra länder och annat som de behövde pengar till. Så vissa tog det jättehårt, men jag klarade mig. 

– Men det är klart, efter två, tre månader började man undra. Jag åkte ju till Turkiet från Sverige, så klart för att spela fotboll, men också för att tjäna pengar liksom. Jag kom inte dit för att spela gratis. Men jag hade mycket hjälp av min agent, han hjälpte mig jättemycket eftersom han hade erfarenhet av den typen av situationer, så det löste sig.

Blev bekväm efter sex år i samma liga

När Khalili i februari gjorde klart med Hammarby handlade det främst om att han ville ha en ny utmaning - och mer struktur.

– Ja, det är mer kaos där om man säger så. Det är mer ordning och reda här. Och det var faktiskt lite det jag kände att jag behöver också. De sista ett och ett halvt åren kände jag att jag blev bekväm, och för att kunna utvecklas och bli bättre måste man få nya utmaningar.

Var känner du att du står i dag?

– Jag kom hit för att vinna. Jag kommer hit som en viktig spelare för att hjälpa laget att ta nästa kliv. Jag känner att jag har varit sex år utomlands, jag har mycket erfarenhet och kan hjälpa de yngre som håller på och ska ta nästa kliv i sin karriär. Där tror jag att jag kan hjälpa till mycket. 

– Sedan handlar det om att visa det på planen också. Till slut blir det upp till mig att visa det på planen, men på samma sätt som jag behöver hjälp från mina medspelare så behöver jag hjälpa dem.

Han tror också att det faktum att han nu kommer att spela i allsvenskan kommer att göra honom mer synlig för förbundskaptenerna framöver.

– Jag har aldrig snackat med Janne så jag har ingen aning om hur han ser på saken. Men jag tror det finns en poäng i att jag har varit i Turkiet och hamnat lite i skuggan.

 

AIK:s Sebastian Larsson, Djurgårdens Jesper Karlström och Hammarbys David Fällman om allsvenskan 2020

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.