Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

" Livrädd för vad som skulle hända familjen"

Foto: Daniel Stiller / BILDBYRÅN
Foto: Ronny Johannesson / KVP

Han ger ut sin bok "De kallade mig Gud" för att läsarna ska få träffa mannen bakom fotbollsspelaren Stefan Schwarz.

En bok som ska fungera som inspiration för ung som gammal, kille eller tjej.

En bok som ska ge hopp om att finna ljuset.

Då berättar den svenska fotbollslegendaren om historien bakom succén på planen, om ett fruktansvärt gisslandrama i familjen Schwarz eget hem som förde familjen närmare varandra - och inte minst om den ständiga kampen för sonen Jürgen som har autism.

- Från att inte ha pratat alls under ett antal år, stängt in sig i en egen värld - så är Jürgen i dag en väldigt glad, utåtriktad och social kille, säger Stefan Schwarz.


Gillar du fotboll? Ladda ned SportExpressens app för de snabbaste nyheterna!

Det var en portugisisk journalist som väckte idén om en bok.

En idé som Stefan Schwarz gillade.

Men precis som när Bayern München ville att han skulle byta till tyskt medborgarskap för att få ett kontrakt så valde mittfältaren även den här gången den blågula vägen.

- Jag tyckte att den ska komma ut i Sverige först, säger Schwarz på ett kort och karaktäristiskt sätt.

- Alla har vetat vem fotbollsspelaren Stefan Schwarz är, men man har inte känt till personen bakom. Jag hoppas att det blir lite inspiration för andra. Både yngre tjejer och killar, och att äldre människor kan dra nytta av det i sina liv och jobb.

Och visst finns inspiration att hämta.

Både kring det beslutsamma fotbollsproffset som aldrig tog några fångar på planen, och aldrig gav upp förrän han nått sina mål.

Pratade inte alls – nu är han social

Men inte minst i historien kring sonen Jürgen som är autistisk.

- Jag vill ge en bild av att det är tufft för alla människor. I livet har man både med och motgång. Det handlar om hur man hanterar det, säger Schwarz.

- För oss blev det väldigt många mörka år. Med flyttar till olika länder, med att komma in i olika system med sjukvård och terapier. Visst är det tufft, men under de senaste åren när vi börjat med "Son-Rise"-programmet i USA, så har vi känt en utveckling som varit jättebra för Jürgen. Han är en väldigt glad, utåtriktad och social kille i dag. Från att inte ha pratat alls under ett antal år, stängt in sig i en egen värld.

- Vi vill berätta för föräldrar som kanske inte hittat "sin" väg ännu hur vi hanterade de tuffa erfarenheterna i början, och att man k a n hitta vägar. Vi hittade vår och vi trivs bra med dem.

- En dag kommer de också få se ljuset, som vi har fått göra.

Hur har det påverkat er familj och dig som människa?

- Från att man ville att Jürgen skulle ha ett "vanligt" beteende, så har vi lärt oss väldigt mycket av honom. Man utvecklas som människa i dag, man hanterar situationer på ett annorlunda sätt.

- Man göra inga bedömningar av människor, varje person har sin egen kapacitet och personlighet. Och det är ganska skönt att det är så.

Så hur var det då med det där "nej tack"-et till Bayern München?

- På den tiden -1987 eller 1988 - så fanns det en begränsning av antalet utlänningar i klubbarna. Bayern München är en av de största klubbarna i världen, så det var väldigt smickrande att de var intresserade. Jag hade ju varit Bayer Leverkusen innan och har familj och släkt från Tyskland, berättar Stefan Schwarz.

- Men även om jag föddes med tyskt medborgarskap, och hade det tills jag var 15 år då jag bytte till svenskt för att spela i pojklandslaget..., alltså, jag bytte inte bara för jag skulle byta. Om de ville ha mig så så skulle det ha varit som svensk medborgare.

Stefan Schwarz slår fast:

- Där jag spelar ska jag vara svensk medborgare. I slutändan så kommer jag vara startspelare i vilken klubb som helst Den inställningen har jag alltid haft, jag är envis.

Att sjunga eller inte sjunga nationalsången är ett hett ämne i dag. Du sjöng aldrig med under dina år i landslaget. Varför?

- Jag tar intryck, koncentrerar mig. Att lyssna på den svenska nationalsången på en fullsatt arena, det är fantastiskt. Sjunger man själv så kan man inte ta intryck på samma sätt. De intrycken gav mig väldigt positiva tankar och energi, och de gjorde att jag svävade på moln och kunde göra en bra prestation.

Hätskt mot Maradona

Apropå intryck, du provocerade självaste Diego Maradona i din Malmö FF-debut, eller hur? 

- Ja, det var en välgörenhetsmatch i spanska Granada. Men det var ändå världens bäste fotbollspelare och jag ville visa Roy (Hodgson, Malmö FF:s dåvarande tränare) att han gjorde rätt som satsade på mig, att han kunde lita på mig. Jag ville också visa den största respekten för Maradona, den störste fotbollspelaren i världen, genom att ta matchen på stort allvar.

- Det blev en del närkamper, både med Maradona och andra spelare. Jag minns att publiken inte var helnöjd, det fanns lagkamrater som var med och spelade den matchen och som inte trodde vi skulle komma levande från arenan.

- Det var förresten första gången som de tre bröderna Maradona spelade tillsammans.

Vad sa Diego och vilket språk använde han?

- Spanska. Han var inte så nöjd, han var ganska irriterad och gestikulerade. Men det var inget jag brydde mig om.

Schwarz funderar en stund innan han tillägger:

- Jag tog det som en komplimang.

Fem maskerade män tog sig in

- Det var två tuffa timmar i huset.

Stefan Schwarz vet inte riktigt hur han ska börja när han ska beskriva den dramatiska incidenten i hemmet i Cascais 2010 som han även berättar om i boken. När fem maskerade och våldsamma män tog familjen Schwarz som gisslan och krävde att få veta var pengar och värdesaker fanns i huset.

- Det var både fysiskt och psykiskt våld. Där visade vi att vi var starka. Vi sa till varandra att": Vi visar att vi är starka, vi håller ihop och säger ingenting. Vi ser dem rakt i ögonen och visar vilka vi är".

I boken verkar du vara mer förbannad än rädd till en början och slår till och med tillbaka?

- Det var i första skedet. När min fru skulle hämta tvätt i källaren efter att ha slagit av larmet, så hör jag ett skrik. Jag förstod direkt att det inte var någon kackerlacka eller mus, jag visste att det inte var något som stämde och sprang dit.

- Då kom det upp två maskerade män, en med yxa och en med skruvmejsel. De dök upp en meter ifrån mig och då reagerade jag instinktivt och fick i väg ett slag. Sen fightades vi lite, men de var vältränade. De slog med yxan och skruvmejseln och till slut la jag mig ner och gav upp. Då slutade misshandeln.

Blev din fru, Ceu, också misshandlad?

- Ja. Väldigt mycket hot var det också.

Du fruktade ändå inte för era liv verkar det som i boken?

- Man tänker inte på det..., eller, man vet ju aldrig vad som kan hända. Men det kändes som om de var under kontroll, även om vi fick dödshot också. I slutändan utvecklades det sig till en tuff situation där vi efter förutsättningarna klarade oss..., det var i alla fall ingen i familjen som behövde stanna en längre tid på sjukhus.

- Men man blir trött mentalt, både fysiskt och psykiskt. Det var kriminalitet på väldigt hög nivå, de var utbildade och organiserade på högsta, eller kalla det värsta nivå.

Imponerade av Nilsson Lindelöf

Ingen intervju med en av de mest framträdande VM-hjältarna från 1994 utan att snacka dagens landslag.

Och Stefan Schwarz är försiktig positiv till förbundskapten Janne Anderssons start som boss för blågult.

- Vad ska man säga? Första matchen mot Holland får vi vara glada med en poäng, ett bra resultat. Prestationen kanske inte den bästa, men det kan man kanske inte förvänta sig i första landskampen under Janne Andersson, börjar Schwarz.

- Men i slutändan så blir det ett positivt resultat som man kunde bygga vidare på mot Bulgarien och Luxemburg, Det är viktigt att spelarna får speltid i sina klubblag, jag tror också att det är viktigt att man har spelare som spelar internationell fotboll - då menar jag Champions League eller Europa League.

- Man vill alltid se ett snabbt resultat, men jag tror man får räkna med att det tar ett eller två år innan man riktigt kan se hur det kommer bli.

Bosatt utanför Lissabon har du väl bäst koll av alla på den spelare som landslaget ser ut att byggas kring nu - Benficas mittback Victor Nilsson Lindelöf. Vad har han för status i Portugal?

- Hög status. Det är inte bara Benfica-supportrar utan generellt så uppskattar de portugisiska fotbollssupportrarna honom som fotbollsspelare.

- Han har haft tålamod och väntat på sin chans, inte bara velat byta klubb när han fått chansen. Det visar karaktär och personlighet. Han fightas för att ta sin plats, och är inte rädd för att vänta.

Jonas Thern har hakat i landslaget som scout, har du haft några diskussioner med förbundet i liknande ärenden?

- Nej, inte på planen, inte på det sättet. Däremot så tycker jag det är kul att få in Jonas med sin erfarenhet och kompetens och hur han är som person. Jag tror han kan bidra med mycket till en redan stark ledarstab.

- Vi hade många bra tider ihop, och Jonas har betytt mycket för mig. Jag hoppas att jag har betytt något för honom också.

Utdrag ur "De kallade mig Gud"

”Jag kör in bilen i garaget. Tjejerna plockar fram alla sina prylar ur bilen och jag traskar först in i huset med väskorna. Tre, fyra steg in i hallen mot köket hör jag ett skrik från Céu. Då har Chanel hunnit gå in i sitt rum och Chloé försvunnit in på vårt kontor. Intuitivt springer jag mot källartrappan och ser till min förskräckelse att två killar iklädda svarta huvor och svarta kläder är på väg uppför trappan. Med verktyg. Med vapen. En yxa. Min enda och första tanke är kristallklar: jag måste ge allt jag har på första killen i trappan. Jag forcerar allt jag kan och får in en fullträff. Pang! Jag träffar den första killen klockrent rakt över näsan, det är en rejäl träff. Han skriker till, vacklar och ramlar nedåt mot den andre kumpanen i trappan, dessvärre tar han även med sig mig i fallet. De högg mot mig med yxa och skruvmejsel i stridens hetta. Min träff satt förvisso som en smäck, men den andra killen är fort uppe på benen igen. Med ett riktat vapen mot dig säger hjärtat och adrenalinet: kör, kör, kör, medan hjärnan direkt sträcker upp armarna och vill ge upp. Jag förstår att killarna är vältränade, professionella och kriminella. Jag låter min hjärna bestämma. Killarna drar ner mig i källaren, får in ett par bra träffar med ett basebollträ på mina armar, min mage och mitt bröst. De sätter mig sedan i en soffa. Allt är ett mindre töcken, men jag uppfattar i alla fall att de inte pratar portugisiska. Jag är livrädd för vad som ska hända min familj.”

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.