Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Försvann efter guldet – och gjorde toppkarriär

Johan Harmenberg med OS-guldet runt halsen i Moskva 1980
Foto: JAN COLLSIÖÖ / TT NYHETSBYRÅN
Johan Harmenberg
Foto: BILDBYRÅN
Johan Harmenberg med frun Ulrika, även hon med en framgångsrik karriär inom medicin. Här på Idrottsgalan 2010
Foto: LIZZIE LARSSON / IBL
Visar upp OS-medaljen.
Foto: JAN COLLSIÖÖ / TT NYHETSBYRÅN

Fäktaren Johan Harmenberg hade kört fast och kände sig som en medelmåtta.

Då åkte han till USA, träffade en ny tränare – och skrev olympisk historia.

– Jag blev en sorts försökskanin, säger Johan Harmenberg, 65, som i dag är läkare och gjort toppkarriär inom läkemedelsindustrin.

Det har gått 40 år sedan Johan Harmenberg stod på toppen av sin idrottskarriär.

När han i slutet av juli 1980, hissades i CSKA Sports Complex i Moskva som Sveriges första individuella olympiska mästare i fäktning, var det också slutet på hans fäktkarriär.

En ny civil karriär hade redan börjat ta fart.

– Jag bestämde mig tidigt att OS skulle bli min sista stora satsning. Jag förberedde mig i ett och ett halvt år. Inget annat var viktigt under den här tiden, säger Johan Harmenberg.

FFF, Föreningen för Fäktkonstens Främjande, blev tidigt Johan Harmenbergs klubb.

– Jag bodde bara ett par gator bort. Jag kände tidigt att fäktning var min grej.

Johan Harmenberg hissas av lagkamraterna efter guldet – i FFF-tröja.
Foto: EPU TT NYHETSBYRÅN

Mötte Ted Gärdestad i tennis

Han spelade även tennis.

– Jag tränade med Ted Gärdestad ett antal gånger eftersom som vi tävlade för samma tennisklubb. Han var två år yngre, men väldigt duktig. Ted var tvåa i sin klass efter Björn Borg. Jag fick ofta stryk av honom.

Det gick bättre i fäktning.

Johan Harmenberg tog sig inte till Sverigetoppen på juniorsidan på värja – och han kände sig som en medelmåtta trots daglig träning.

Lyftet på pisten kom när han åkte till USA som 18-åring för att plugga vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) i Boston.

– Jag träffade damtränaren Eric Sollee. Vi förstod inte varandra och blev intresserad varför det var så.

Den unge svensken hade ett västeuropeiskt synsätt där huvudsyftet var att träffa motståndaren.

Den amerikanske tränaren Eric Sollee, med norsk-filippinskt påbrå, hade en annan grundsyn där fäktningens huvudsyfte var att begränsa motståndarens möjligheter, grundat på östasiatiskt kampidrottstänkande.

Han var tydlig med att Johan Harmenberg skulle ändra sin taktik för att bli en vinnare.

– Hans taktik gick ut på vad motståndaren skulle göra. Jag hade en bild av mig att jag skulle bli bättre än de bästa vad det gällde fäktteknik men det hade totalt misslyckats under min juniortid. 

Det som Eric och Johan Harmenberg utvecklade var en idé att den tekniskt överlägsna motståndaren aldrig skulle kunna utnyttja sin fäktmässigt tekniska överlägsenhet.

– Detta skulle i så fall flytta fäktning till ett område som var utanför det område som motståndaren hade tränat på. Jag var beredd att ifrågasätta allt jag gjort tidigare och bli en sorts försökskanin, säger Johan Harmenberg.

Under 1970-talet dominerade Sovjetunionen och dess satellitstater fäktningen totalt.

– Deras fäktning byggde på fäktmässigt manövrerande fram till en enda stark och beslutsam klingkontakt – sedan anföll de. De var stora, snabba, hårda, elaka, starka och slog sig enkelt igenom den franska och italienska stilen som vi från väst hade, berättar Johan Harmenberg.

Johan Harmenberg 1980
Foto: ROGER TILLBERG/TT / ROGER TILLBERG TT NYHETSBYRÅN

Ryssarna ville anfalla

De ryska stjärnorna ville således både etablera en stark och beslutsam klingkontakt och samtidigt ha ett utrymme på pisten för att få upp farten och komma i farliga anfall. 

– Mina tidigare tränare sa alltid att vi skulle hålla avståndet till ryssarna, men det hjälpte inte och visade sig vara fel taktik, säger Johan Harmenberg.

Kunde man fäkta mot ryssarna utan att de skulle kunna etablera klinkkontakt, det vill säga hålla bort klingan? Och kunde man göra detta på kort avstånd så motståndaren inte skulle få utrymme för att få upp farten i ett anfall? Båda delarna i detta tänkande var direkt emot det traditionella fäktmässiga tänkandet.

– Det var många nya tankar som föddes när jag var i USA. Kunde jag förstöra deras taktik och föra över allt till min fördel. Tog jag bort min klinga så skulle det bli helt andra förutsättningar.

Johan Harmenberg kom tillbaka till Sverige 1974 – och började marschen mot världstoppen.

Under sin elitsatsning valde han samtidigt att läsa till läkare.

– Det tog tid men det var inte så jobbigt att kombinera. Jag bestämde mig tidigt att OS i Moskva skulle bli mitt sista stora mästerskap. Sedan skulle jag satsa allt på läkemedelsforskning och läkarstudier.

Blev världsmästare 1977

Johan Harmenberg hittade en ny och innovativ stil i USA som gjorde att han blev en av de bästa seniorerna i världen.

1977 blev han världsmästare i Argentina. Både individuellt och i lag.

Då var siktet inställt på OS i Moskva 1980.

– Pressen på mig var enorm. Jag undrade om det gick att åka till Sovjetunionen och besegra deras stjärnor. Det var en komplett mardröm. 

Johan Harmenberg var beredd att göra precis allt vad som krävdes för att skriva olympisk historia.

Han struntade i att gå på spelens invigning eftersom det skulle splittra fokuseringen.

– Det var inte så populärt i det svenska lägret. SOK önskade att jag skulle delta, men jag hade lämnat mina OS-kläder hemma i Sverige så det fanns inget val.

Nu skulle den 25 år unge läkarstuderande svensken från Stockholm visa världen att det gick att vinna med en ny fäktstil.

Han hade också ett väldigt bra självförtroende.

– Under fyra år hade jag bara förlorat en match vid likaläge 4–4 eller 9–9. Jag visste vad jag kunde. Jag visste också att jag var tvungen att vara tänd, men inte övertänd. För det kunde bli mitt fall.

Spännande OS-final

Motståndarna hade ingen koll på Harmenberg när han blev världsmästare i Argentina.

Inför OS var det annorlunda.

Svensken klarade av att vände ett 7–9-underläge i direktutslagningen mot italienaren Bellone.

I finalen vann han klart mot den tolv år äldre svensken Rolf Edling. Han följde upp med tre knappa segrar och ett nederlag.

Harmenberg sätter in en stöt på italienaren Stefano Bellone på väg mot OS-guldet 1980
Foto: JAN COLLSIÖÖ / TT NYHETSBYRÅN

Ingen annan svensk hade tidigare vunnit ett individuellt OS-guld i fäktning.

Men nu var det nära.

Det blev en nervös väntan.

Om ungraren Ernő Kolczonay besegrade Rolf Edling skulle Johan Harmenberg bli olympisk mästare.

Två poäng räckte för att Edling skulle ta OS-silver. Vid seger skulle han gå en helt avgörande match mot Harmenberg om guldet.

Ernő Kolczonay slog den svenske veteranen med 5–1.

– Rolf missade pallen och kom fyra, säger Johan Harmenberg.

Själv satt han i omklädningsrummet och väntade på slutresultatet.

– Jag var alldeles för nervös för att se matchen.

Nu har det gått 40 år sedan den historiska blågula segern.

Johan Harmenberg fäktar fortfarande. Två timmar två gånger i veckan.

– Jag kommer aldrig att sluta att fäkta. Men elitsatsningen tog slut samma dag jag vann guldet i Moskva.

Varför?

– Jag satsade verkligen allt på vägen mot mina mästerskap eftersom jag egentligen var en medelmåttig teknisk fäktare som vill slå de bästa för att vinna. Det gjorde att jag var tvungen att optimera alla detaljer. Inget annat var viktigt. Inför OS valde jag att låta alla andra tävlingar utom världscuptävlingarna i Heidenheim att bara fungera som OS förberedelser. Därmed kunde jag tillåta mig att ge huvudmotståndarna vinster så är de skulle tro att en viss fäktmässig rörelse skulle fungera mot mig i OS, en rörelse som jag kunde förbereda mig på. Jag slutade med allt annat i livet under min OS-satsning. Därefter var jag inte längre beredd mentalt eller tidsmässigt att satsa på ytterligare ett mästerskap. Drivet saknades eftersom jag redan bevisat det som jag vill bevisa.

Siktet var därefter inställt på läkemedelsforskning och läkarstudier.

2020 har Johan Harmenberg nått pensionsåldern.

Han är läkare och har skrivit doktorsavhandling.

1982 kom hans avhandling som handlade om antivirusmediciner. 1986 blev han klar med sin docentur och först därefter sin läkarexamen.

Den olympiske mästaren har gjort en toppkarriär inom läkemedelsindustrin och har haft flera topposter inom stora bolag.

2012 blev han medicinskt ansvarig inom läkemedelsföretaget Oncopeptides med inriktning på utveckling av riktade terapier för svårbehandlade hematologiska cancerformer. 

Chef för 148 sjukhus

– Jag var ansvarig för våra prövningspatienter vid som mest 148 sjukhus i 22 länder. Numera är jag jag bolagets strategiska rådgivare.

Kan du ångra i dag att du slutade när du stod på toppen av din karriär?

– Nej, världen höll på att komma ikapp mig. Jag hade slut på idéer och visste att jag inte skulle kunna prestera mer på den höga nivån.

Hur ser du på fäktningen i dag?

– Jag kommer aldrig att lämna sporten. Jag är kvar i min klubb FFF där jag är inspiratör för fäktarna och bollplank för tränarna. Fäktning är fortfarande det roligaste som finns.

Hur är din form?

– Jag gjorde en höftoperation i somras och mår bra. Jag har samma vikt nu som när jag vann OS-guldet. Jag håller igång med fäktningen och spelar även tennis.

Vad har OS-guldet betytt för ditt liv?

– Jag har blivit uppskattad, skrivit böcker och kunnat berätta om min satsning. Mitt guld var det slutliga beviset på att de hädiska tankarna som jag hade som tonåring i USA fungerade.

Harmenberg vann både OS och VM

Namn: Johan Harmenberg

Född: 8 september 1954 i Stockholm.

Familj: Fru, två vuxna barn.

Yrke: Docent, läkare.

Idrott: Värjfäktning.

Främsta meriter: OS-guld 1980 i Moskva.

Två VM-guld, ett individuellt och ett i lag från Buenos Aires 1977. VM-brons i lag 1978. Vann Världscupen totalt 1977 och 1980. Vann lag-SM sex gånger mellan 1978 och 1984 med FFF.

Äter: Pasta

Dricker Alkoholfri öl

Läser: ”Allt, just nu läser jag Jakobsböckerna av Olga Tokarczuks”.

Tittar: Serier på Netflix.

Här är Sveriges tolv medaljer i Moskva-OS

GULD

Johan Harmenberg, Fäktning, värja

Bengt Baron, 100 meter ryggsim

Pär Arvidsson 100 meter fjärilsim


SILVER

Agneta Eriksson, Tina Gustafsson, Carina Ljungdahl, Agneta Mårtensson simning 4x100 meter 

Per Holmertz 100 meter frisim

Lars-Göran Carlsson, skytte, lerduva


BRONS

Benni Ljungbeck, Brottning, grekisk-romersk stil, bantamvikt

Lars-Erik Skiöld, Brottning, grekisk-romersk stil, lättvikt

George Horvath, Lennart Pettersson och Svante Rasmuson, Modern femkamp, lag.

Göran Marström och Jörgen Ragnarsson, segling, tornado

Per Johansson, simning 100 meter fritt.

Sven Johansson, Skytte, korthåll, helmatch

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.