Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Förkrossande att inte kunna rädda din son"

Isaac somnade in två månader efter sin sexårsdag efter en kamp mot aggressiv cancer.

Foto: Privat.
Foto: Privat.
Camilla Johansson. Foto: Simma.nu.

Några år efter att Camilla Johansson-Sponseller avslutat simkarriären tog livet en hemsk vändning.

Sonen Isaac drabbades av en ovanlig, aggressiv form av cancer - och knappt två månader efter sin sexårsdag somnade han in.

– Jag kände alltid att jag älskar honom så mycket så min kärlek måste ju rädda honom, det måste vara så. Och det är så förkrossande att det inte går, du kan inte rädda ditt barn, berättar Camilla.

Camilla Johansson-Sponseller har ett antal SM-guld på meritlistan och simmade för Sverige i OS i Sydney 2000.

Men livet efter karriären gick inte som planerat - när det upptäcktes att sonen Isaac drabbats av en ovanlig, aggressiv form av cancer i njuren.

– Det var en jätteöverraskning. Det är det som är så hemskt med den här sjukdomen. Vi hade en helt frisk, vanlig fyraåring. Sen kittlade hans pappa honom på magen, och sa till mig att komma och känna för att det var en knöl där. Vi kände en knöl i magen och ett par dagar senare hamnade vi i helvetet. Det var totalt chockerande för oss, berättar hon.

– Det är jättesvårt att beskriva. Världen bara rasar.

Eftersom läget var så akut startade behandlingen direkt, innan de ens hade fått en exakt diagnos. Och Isaac svarade bra. Tumören, som senare visade sig vara av typen Wilms tumör, krympte och alla metastaser försvann.

"Fruktansvärt grymt och svårt"

Efter långa, tuffa behandlingar och en stor operation såg det ut som att Isaac klarat sig. Cancern var borta och läkarna hade goda förhoppningar om att han skulle bli helt frisk.

Men efter att Isaac drabbats av en blodförgiftning som inte ville ge med sig fick han genomgå en undersökning som egentligen skulle ha gjorts senare.

– När han åkte i väg kände jag att ”åh vad skönt att han får den här undersökningen redan nu, så att vi får klartecken att det är borta redan nu”. Sen kom de tillbaka och golvade oss med beskedet att cancern var tillbaka, berättar Camilla.

– Vi var i ett sånt glädjerus, att vi var färdiga. Sen blev vi huggna ner till golvet på det mest brutala sättet. Och de hade hela tiden sagt att skulle han få ett återfall så var loppet ganska kört.

En ny omgång med behandling inleddes - men det hjälpte inte. Efter fem veckor gav läkarna beskedet att de inte kunde göra mer.

– Det är svårt att förklara hur hemskt det är att sitta i en konversation och höra det här om ditt barn. Att ditt barn inte kommer att överleva utan handlar om dagar, kanske veckor om man har tur. Men inte en månad. Och bara ett par veckor tidigare trodde vi att vi skulle hem och att livet skulle börja igen. Det var så fruktansvärt grymt och svårt, Isaac ville ju leva. Det var allt det handlade om, säger Camilla.

"Han visste att det skulle bli en lillebror"

Två och en halv månad senare somnade Isaac in, knappt två månader efter att han hunnit fylla sex år.

Men trots sin svåra sjukdom var han hela tiden pigg och visade en enorm livsglädje. Camilla berättar om hur Isaac alltid sprang in på sjukhusavdelningen och hur hon fick ta tid på hur snabbt han kunde cykla genom sjukhuskorridoren.

– Han kämpade för varje sekund. Man ska inte kunna leva med så mycket cancer i kroppen som han hade, men han skulle inte ge sig. Han skulle klara sig, han hade bestämt sig att han skulle leva.

 

Förutom att bli frisk var Isaacs högsta önskan att få bli storebror. Camilla och hennes make hade bestämt sig för att det inte skulle bli några fler barn - men ändrade sig.

Isaac var den första som fick höra om det nya livet som växte i magen och han blev överlycklig. Samtidigt kastades Camilla mellan glädjen över graviditeten och sorgen över att Isaacs tid höll på att rinna ut.

– Vi hade sagt att det inte skulle bli några fler barn. Men vi kände att vi var tvungna att ta chansen då för vi skulle inte orka sen. Det är ju fruktansvärt jobbigt att gå igenom den här tiden och bara vänta på att ditt barn ska dö. Det var en så svår tid, det finns inga ord att förklara det, när man ser sitt barn och vet att tiden håller på att ta slut. Det är så fruktansvärt. Man skulle göra allt för att byta plats och det går inte. Jag kände alltid att jag älskar honom så mycket så min kärlek måste ju rädda honom, det måste vara så. Och det är så förkrossande att det inte går, du kan inte rädda ditt barn.

Isaac hann aldrig träffa lillebror Henry - men fick ändå sin önskan igenom när det kom till valet av namn.

– Han sa att det kommer att bli en lillebror, att han visste det. Och att han ville att hans lillebror skulle heta Isaac i mellannamn. Han var helt säker på sin sak, och han hade rätt. Det blev en lillebror. Och vi följde hans önskan och döpte honom till Isaac i mellannamn.

"Jag kommer aldrig att bli hel igen"

Camilla menar att hon kunde ta hjälp av den mentala styrka och vinnarmentalitet hon byggt upp under sin tid som simmare under sonens sjukdom.

– För mig har det alltid varit så att har jag velat en sak tillräckligt mycket så har jag bara kunnat jobba hårdare för att uppnå det. Så när han blev sjuk fanns det ingen annat än att han skulle bli frisk, det var ju självklart. Jag visste att jag inte kunde göra så mycket åt själva sjukdomen, men jag kunde bli världsbäst på att ta hand om Isaac, berättar hon.

– Det var självklart att vi skulle vinna över det här. Och det är kanske det som känns extra jobbigt för mig, att det inte gick. Jag gjorde mitt bästa när det verkligen gällde, men det räckte inte. Det är ett otroligt slag mot min självkänsla. Jag har alltid trott att vill man något tillräckligt mycket så kan man kämpa och nå dit, och det gick inte. Och det är jättesvårt att acceptera.

Nu har det gått drygt två år sen Isaac somnade in. Camilla menar att hon aldrig kommer att kunna gå vidare men att hon på något sätt måste lära sig att leva med det - även om hon inte vet hur.

– Man lever vidare men jag kommer alltid vara trasig. Jag kommer aldrig bli hel igen. Mitt gamla jag finns inte längre. Jag försöker bara samla ihop skärvorna och klistra ihop till en någorlunda hyfsad tillvaro. Men det kommer aldrig någonsin att bli som förr. Det betyder inte att livet inte kommer att ha ett värde, men det kommer inte att bli som tidigare och det kommer aldrig vara den här naiva lyckan som man hade. Jag trodde ju aldrig att det skulle hända ens barn något, säger hon.

"Vi ville ge något tillbaka"

Nu väntar en flytt för Camilla, hennes make och Isaacs syskon Emilia och Henry. En flytt från huset som de bodde i tillsammans med Isaac, till ett hus där han aldrig har varit.

– Det känns som att man packar bort honom och överger honom för han finns ju i huset känns det som. Så det är jättejobbigt, det är mycket dubbla känslor. Det känns som att jag sviker honom på något sätt, för att jag inte bereder honom en plats i vårt liv. Men han finns ju där ändå, i mitt hjärta. Och jag vet det rent logiskt, men känslomässigt har jag inte kommit ifatt. Och jag vet inte om jag någonsin gör det för då måste jag acceptera att han faktiskt dog, och det vill jag inte. Jag vill inte att det ska vara så.

Kort efter cancerbeskedet startade familjen en fond som de döpte till "Isaacs kämpar".

Utöver att flera andra personer har gett ett bidrag skänkte mäklaren Camilla Alfredsson halva sitt arvode för försäljningen av familjens hus till fonden.

Dessutom har Camillas lillebror Fredrik och hans fru skänkt hälften av alla pengar som de fick i bröllopsgåva. Alla pengar från insamlingen går till Barncancerfonden.

– Man får otroligt mycket stöd via fonden. Det är inte bara forskning, det är också annat som är väldigt viktigt när man hamnar i den här situationen som är en otrolig livskris. Så vi kände att vi ville ge något tillbaka för att de gör ett sånt fantastiskt bra arbete och Isaac kände starkt att han ville ge andra cancersjuka barn att bli friska, säger Camilla.

 

 

"Ett av mina finaste minnen"

Hon berättar också om hur familjekär Isaac var - och hans glädje när morbror Fredrik kom och besökte honom på sjukhuset i slutet av hans kamp mot cancern.

– När vi väl fick beskedet att Isaac inte skulle klara sig satte sig Fredrik på ett plan direkt och kom upp. Och ett av mina finaste minnen, det är just att Fredrik kommer och Isaac ser honom och utbrister ”Åh Fredde, där är du ju! Jag har saknat dig så mycket”. Han hade verkligen längtat efter Fredrik, säger Camilla.

Men fonden är inte det enda sättet att hjälpa. I november kommer Umeå Simsällskap, där Camilla är sportchef, att delta i Swim of Hope. Alla simmare får då skaffa sponsorer, som skänker ett valfritt belopp per meter som deltagarna hinner simma under en timme. Hälften av intäkterna går till Barncancerfonden.

Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter, Instagram, Snapchat - här kan du även få nyheter om dina lag direkt i Messenger.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!