Vranjes: ”Hade varit omöjligt utan Maria”

Händerna har varit Ljubomir Vranjes största verktyg så länge han kan minnas. Han blev folkkär när Sverige var en maktfaktor i handbollsvärlden och när inget verkade omöjligt för ett gäng unga grabbar under Bengt ”Bengan” Johanssons ledning.

Vranjes tog den långa handbollsresan från Kortedala via Redbergslid till proffsspel i Europa och mästerskapsmedaljer med Sverige.

Men någon snickare kommer han aldrig att bli. Det är i stället skickliga hantverkare som håller på att förvandla familjens sommarköp i skånska universitetsstaden Lund till ett drömhem.

– Jag hjälper till så gott det går, men jag är väl mest hantlangare.

Det finns alltid något som måste lösas, säger Ljubomir Vranjes.

”Vi älskar Lund”

Han står mitt i ett byggkaos i familjens hus från 1800-talet.

– Vi köpte huset i somras, det är ett gammalt tegelhus med en stor trädgård på baksidan. Det finns som sagt en del att göra här, säger Vranjes. Det ska blästras, slipas, målas och skruvas.

Nu ska familjen Vranjes bli skåningar på heltid.

– Vi köpte en lägenhet i stan tidigare. Vi älskar Lund, det är en trevlig stad, det är nära till allt och bra skolor för barnen. William är 19 och Ester 15. Vi siktar på att flytta in till jul.

Närheten till Köpenhamns flygplats Kastrup spelade också en stor central roll när familjen valde Lund.

Ikonen är förbundskapten för Sloveniens landslag och reser mycket i sitt jobb.

– Jag sticker igen om några veckor till Slovenien och blir borta tio dagar. Sedan är jag hemma i sex–sju veckor innan jag åker igen. Jag flyger dagen efter julafton och blir borta över en månad. EM spelas mellan den 13 och 30 januari i Ungern och Slovakien, säger Ljubomir Vranjes.

Du har två barn och fru, hur fungerar familjelivet när du är borta under så långa perioder?

– När jag är hemma handlar det om kvalitetstid. Jag arbetar mycket, men ofta hemifrån. Jag styr ofta över min egen tid och väljer själv när jag ska titta på matcher hemma på tv.

Hur är det att vara förbundskapten för Slovenien?

– Befinner du dig på den här höga nivån handlar det om att visa resultat. Det finns mer tålamod med tränare och förbundskaptener för lagen i norra Europa även om Slovenien är ett land som jobbar långsiktigt.

Du spelade 164 landskamper för Sverige, hur är det att möta ditt eget land?

– Klart det känns konstigt, men du måste vara professionell och alltid göra ett bra arbete.

Du har tidigare även varit förbundskapten för Serbien och Ungern. Har du aldrig fått frågan om att ta över Sveriges landslag?

– Jo, två gånger, men det sista steget innan ett definitivt ja ifrån förbundet eller mig har inte blivit av. Får du frågan om att leda ett svenskt landslag så tackar du inte nej utan att fundera och ta frågan vidare. Det finns många kompetenta svenska tränare i Sverige och Europa som ständigt är aktuella för ett sånt jobb. Vi får se hur framtiden blir.

Vad är det som skiljer handbollen i Sverige och Slovenien?

– Det går knappt att jämföra. Sverige har kanske 1 000 spelare att välja mellan medan vi har 220. Lite mer än hälften av dessa är under 22 år. Ekonomin är också en stor skillnad. Sverige har bättre ekonomiska förutsättningar vilket gör att allt från seniorläger till ungdomssidan kan organiseras bättre.

Uppväxt i Kortedala

Ljubomir Vranjes växte upp i Kortedala, en förort i nordöstra Göteborg som byggdes upp under 1950-talet.

– Det var annorlunda med blandad kultur, det var människor från balkan, Iran, Irak, Finland blandat med svenskar. Det var en bra, men rätt bråkig uppväxt, säger Vranjes.

2016 släppte handbollsstjärnan en biografi ”Ljubomir Vranjes – Jag vill bara vinna” som han skrev tillsammans med Christian Albinsson och Emil Schälin.

Där berättade han om vägen mot ära och berömmelse, men också om en stökig uppväxt där han ofta hamnade i bråk.

– Allt som du har i livet har format dig. Jag hade tur att bli ledd i rätt riktning och idrotten har hjälpt mig vidare i livet.

I boken berättar Ljubomir Vranjes om bråk både i skolan och på kvällarna i Göteborg.

”Det var framför allt i nian som jag var med och slogs. När man är äldst på skolan blir det ju lite enklare att hävda sig. Inne på vår skola var det ganska bra sammanhållning, de flesta respekterade varandra. Vi slogs snarare mot de tuffa killarna från andra skolor. Det första riktigt stora slagsmålet ägde rum när ett tjugotal elever från en skola i Bergsjön kom på besök. Hela skolgården förvandlades till ett slagfält, men striden var snabbt vunnen. Vi var många fler och jagade bort dem från vår skola. I plugget var det annars relativt lugnt. Visst hände det ibland att någon försökte mucka, och då fick man slå tillbaka. Men där emellan flöt det på.
Det var på stan som det var stökigt på riktigt. Om vi inte hade träning åkte vi in till centrum efter skolan. Där låg det nästan alltid bråk i luften.”

Visare med åren

Hur ser du på din bok i dag?

– Jag skulle nog ha väntat lite med att skriva. Du blir visare med åren. Det är mycket som hänt i mitt liv som jag inte kan ta tillbaka, jag har gjort misstag som ung, men också som spelare och ledare.

Idrotten har präglat Ljubomir Vranjes uppväxt. Han var ute och lekte med sina kompisar på gatan efter skolan. Det var handboll, fotboll, landhockey och basket.

– Nu ser du aldrig att barn spontanidrottar, det är andra tider. När jag och mina kompisar varit ute och lekt i sju timmar så åkte vi till lagträningen. Det gjorde att vi blev bra också.

Livet vände vid 18

Han var 18 år livet vände. Tonåringen slutade att vara ute och bråka på kvällarna och fick en plats i Redbergslids elitlag.

I RIK blev han stor stjärna och vann fem SM-guld.

166 centimeter Vranjes fick debutera i landslaget. När hans spelarkarriär var över hade han vunnit VM-guld, två VM-silver, tre EM-guld och ett OS-silver.

Hur var det att spela i landslaget som blev folkkärt under förbundskaptenen Bengt ”Bengan” Johanssons ledning?

– Det är svårt att inte bli påverkad av ”Bengan”. Den framgång vi hade gjorde också allt så mycket enklare.

Nu när Ljubomir Vranjes själv är ledare har han överfört det han lärt sig av ”Bengan” Johansson och de andra tränarna han haft under sin karriär.

– Du kan ta åt dig olika saker när det handlar om gruppdynamik. Hur ”Bengan” Johansson hanterade många skickliga handbollsspelare på samma gång är imponerande.

Är du stolt över din tid i landslaget?

– Ja, jag fick uppleva och lära mig så mycket under tiden i landslaget. Det var stort att få representera Sverige, jag tycker faktiskt att det känns större nu än då. I dag när jag är ute på stan går det sällan en dag utan att någon kommer fram och tackar mig för vad jag och mina kamrater gjorde. Det känns stort.

Ljubomir Vranjes är gift med Maria.

– Vi är ett bra team. Jag är stolt över det vi gjort tillsammans. Och det hade varit omöjligt att lyckats med handbollen utan Maria vid min sida.

Är Maria med och fattar beslut när du får nya jobbanbud?

– Ja, det är hon. Maria sköter också vårt företag med handbollar. Hon drar det tunga lasset. Jag hinner bara vara med på ett hörn som det är just nu.

Vranjes producerar och säljer handbollar med hjälp av en stor tysk firma.

– Vi är återförsäljare till 14 länder, det går kanske att utveckla i framtiden.

Har du några intressen utanför handbollen?

– Ja, jag är intresserad av både mat och vin. Jag gick restauranglinjen i gymnasiet och är utbildad servitör. Om jag inte valt att satsa på handbollen så hade jag säkert hamnat i restaurangbranschen.

Hur bra är du på att laga mat?

– Det är en passion. Häromdagen lagade jag en brasiliansk fiskgryta. Jag lagar nog den mesta maten när jag är hemma. Jag är inte rädd för att prova på nya rätter, det gäller att försöka förnya sig för att kunna fortsätta at utvecklas som matlagare. 

Så är väl livet i stort?

– Ja, så är det.