Michel Tornéus har blivit en förebild både tack vare sina idrottsliga meriter men också för sitt engagemang i att lyfta förorten och inspirera barn och unga, inte minst i Borkyrka där han själv vuxit upp.
– Jag tror det ligger lite i naturen hos människor att man är stolt över var man kommer ifrån och man vill visa upp det. Jag vill visa för kids att jag är som ni är, jag har hängt i samma trappuppgångar, jag har fastnat i hissen, sprungit till tunnelbanan och handlat i kiosken som ni andra. Det är sällan det kommer fina historier därifrån. Man glömmer ofta bort att det händer mycket bra och fina saker där också.
Michel Tornéus växte upp tillsammans med sin bror och ensamstående mamma som hade flera arbeten för att barnen skulle få idrotta.
– I början av terminen kom mamma och gav oss ett par skor. Det ska räcka med dem, så ta inte sönder dem. När man spelade fotboll i skolan tog man av sig skorna för man ville inte sabba dem. Hon satte en enorm arbetsmoral i oss. Sen har hon aldrig satt press på vad vi ska göra. Men gör man någonting så gör man det ordentligt.
Såg upp till Henrik Larsson
Han berättar att det fanns en slags ”vi och dem-känsla” gentemot barnen från rikare stadsdelar under uppväxten.
– Dels tänkte man att de hade det mycket bättre. Vare sig det var skolmat eller fickpengar. Och det här med att slippa vara orolig över att saker ska hända. När jag går på en gata scannar jag av folk. Närmar sig någon så tänker jag: ”Vad har han för intentioner”. Jag kände att de andra bara kunde gå där och leva sina liv och slippa tänka på skiten man själv tänkte på.
Michel Tornéus pratar mycket om betydelsen av att ha förebilder som man kan relatera till för att våga tro att det är möjligt att ta sig dit man vill. Under sin egen uppväxt såg han upp mycket till Henrik Larsson.
– Henke stack ju ut, han var en svart man i svenska landslagskläder med dreads. För mig var det första gången jag kände igen mig själv i någon som inte var i en amerikansk film eller musik. Det var någon i från Sverige, där jag bor. Det satte spår i mig. Har jag varit två procent så inspirerande som han varit för en generation så är jag otroligt tacksam.
”Rädsla för mina barn”
Har du upplevt rasism någon gång?
– Jag absolut, på olika sätt. Inte så mycket direkt utan mer subtila grejer. Den klassiska är ju när jag sätter mig på tunnelbanan mitt emot en dam som håller sin handväska extra hårt. Det ser ju jag direkt. Eller när jag och min kompis gick in i en av de lyxigare butikerna på Birger Jarlsgatan och man får känslan: ”Vad gör ni här, ni kan ändå inte köpa någonting”. Då blir man förbannad i stället och vill köpa extra mycket bara för att visa. Eller när vi ska köpa ny bil och man får aldrig hjälp.
I dag är Michel Tornéus tvåbarnspappa. Han tycker att mycket i samhället går åt rätt håll och han vill påminna barn som kanske känner sig ensamma att de inte är det.
– Det finns många som känner igen sig och jag tror att 99,9 procent av alla människor är snälla. Men jag har ju min rädsla för mina barn. Hur kommer stämningen vara när min dotter går i skolan med stort lockigt vackert hår, kommer stämningen vara bra eller kommer folk vara elaka?