Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Utan idrotten skulle jag inte ha något liv”

Programledare Niklas Jihde.
Foto: BILDBYRÅN
Foto: JONAS EKSTRÖMER / SCANPIX / TT NYHETSBYRÅN

Idrotten formade hela hans liv, det konstaterar Niklas Jihde. 

Efter en karriär på högsta nivå som innebandyspelare väntade tv-jobbet med några av de största sporträttigheterna som OS och NHL. 

SportExpressen Föreningsliv har pratat med 45-åringen om vikten av ideella ledare, föräldraskapet och oron för barn och ungdomsverksamheten efter pandemin. 

– Det är resan inom idrotten som gör det hela, och det är den resan som nu inte har fått starta för många.

Niklas Jihde växte upp i den lilla byn Moheda utanför Växjö och tillsammans med sina bröder kastades han tidigt in i idrottsrörelsen. Han spelade tennis, fotboll och ishockey och bodde närmast i sin träningsoverall som visade att han tillhörde Moheda TK. 

Det var först i äldre tonåren som han tack vare en klubb startad av några kompisar testade på innebandy för första gången. Och vad som började som lek ledde så småningom till landslagsspel. 

Den tidigare innebandyspelaren belyser gärna vikten av idrottsglädje och värnar om att barn och unga ska få hålla i gång flera idrotter, något som inte är lika självklart i dag. 

– I min värd ska man hålla på med många idrotter, eller vad man nu vill, så länge man kan. Man märker det när man jobbar med idrott, alla ungdomar som kommer fram är fantastiskt bra på just deras sak men skulle man sätta en tennisracket i handen på dem så skulle de knappt få över bollen. Det kanske inte är så viktigt i om man vill bli NHL-proffs men i längden tror jag att man vinner så mycket på att hålla på med fler idrotter, säger Niklas Jihde.

”Då skulle det gå käpprätt åt helvete”

Numera är Niklas Jihde även engagerad inom idrotten i egenskap av förälder. Dottern Freja, 14, satsar allt på tävlingsdans medan sonen Elton, 11, håller i gång med allt ifrån innebandy till fotboll, hockey och golf. Men att stå vid sidan av är inte alltid enkelt. 

– Det är skitsvårt. När man blev förälder längtade man alltid tills att barnen skulle få börja tävla och hålla på med idrott. Men man märker att det är en sådan jäkla balansgång. Man stöter på både de bästa och sämsta föräldrarna, och de bästa och konstigaste ledarna, säger han och fortsätter:

– När man varit inom elitidrotten som jag har, och även jobbat med sporten på nära håll med Tre Kronor och andra landslag, så kan man bli lite mörkrädd när man ser hur det är för dagens kids att växa upp. Det är lite hets, men samtidigt, utan föreningarna skulle samhället gå käpprätt åt helvete. 

I början av 2021 publicerade Riksidrottsförbundet siffror som visade att över en halv miljon färre idrottsaktiviteter och sex miljoner färre deltagartillfällen registrerats under 2020. Även Pep-rapporten 2021 visade liknande siffror som pekar på att barn och unga rört sig allt mindre under pandemin. 

Vikten av ideella ledare

– Man bara väntade på att det skulle komma sådana här siffror. Sen tror jag att många blir bekväma, både föräldrar och barn. Man tänker att man inte behöver stressa hem efter jobbet eftersom att det ändå inte är någon träning. Har man sedan gått ett år utan att spela matcher och upplevt den glädjen så är det nog lätt att bli kvar stillasittande på stolen. De här åren som kommer nu, kommer att vara de viktigaste inom föreningsverksamheten, säger Niklas Jihde. 

Hemma i Vallentuna är Niklas Jihde tränare för sonens innebandylag. Men han försöker även att hjälpa till i projektet Fritidshjälpen som två vänner till honom, Caroline och Jesper Lindau, startat. Syftet där är att stötta barn som inte har råd att ändå kunna idrotta. 

Vad tror du är det viktigaste för idrottsrörelse framöver? 

– Det viktigaste är att det finns ideella ledare som kan ta hand om barnen. Folk är bra på att leta upp aktiviteter på nätet, och kanske kan de då hitta en innebandyträning i Vallentuna på torsdagar och ta med sina barn. Men då gäller det att de blir omhändertagna när de kommer dit och tycker att det är kul. Då kommer det att krävas bra ledare, och det är inte så jäkla självklart. 

”Man är så formad av allt”

Han menar även att det nu finns en risk att det ställs ännu högre krav på idrottsledare, det då det finns föräldrar som kanske har svårare än någonsin att ställa upp och hjälpa till.

– Det har inte varit lätt för vuxna nu heller under pandemin. Att då lägga tid på andra barn än sina egna är ingen självklarhet. Så det viktigaste är nästan att inte ledare försvinner nu, och även att kommunerna verkligen öppnar upp hallarna. Då kanske man kan erbjuda något extra mot det som funnits tidigare. 

Niklas Jihde har sett det mesta inom idrottens väggar. Alltifrån Moheda IF:s lokaler till OS-arenor. Något han har med sig är hur kraftfullt det kan vara att hitta sin passion i en sport, det kan till och med påverka en hel livstid, men då gäller det att ha lite hjälp på vägen. 

– Utan idrotten skulle jag inte ha något liv egentligen, säger han lite skämtsamt och fortsätter: 

– Man är så formad av allt. Jag kommer mer ihåg mina fotbollstränare när jag var sju-åtta år, Sonny och Ronny, jämfört med vad jag minns av förbundskaptenen vi hade när vi vann guld i Globen 2006. Du skulle få samma svar om du ringde Viktor Hedman. Det är hela resan inom idrotten som gör det, och det är den resan nu som inte har fått starta för många.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.