Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Unga svenska tjejer utnyttjas utomlands

Drömjobbet som hästskötare utomlands förvandlades till en mardröm. Lovisa Munter berättar sin historia från ett stall i Schweiz.
Lovisa Munter har jobbat flera år utomlands, bland annat åt två svenska ryttare.Foto: Privat
Lisa Viklund, 22, har också arbetat utomlands.Foto: Privat
Hannah Åkerblom driver egen verksamhet med hopphästar i SpanienFoto: Mathilda Ahlberg / BILDBYRÅN

Utlandsjobben lockar unga personer i ridsport-Sverige. 

Ett drömjobb för många – men det finns även en mörk sida.
Enligt personer som SportExpressen Föreningsliv har pratat med så är det väldigt lätt att hamna hos oseriösa arbetsgivare om man inte har koll på branschen.
Lovisa Munter arbetade i ett stall Schweiz där både hon och hästarna råkade illa ut. 

– När jag åkte hem till jul hade jag en massa blåmärken. 

Att få jobba med hästar och ryttare som syns på den internationella scenen är för många hästintresserade ungdomar en stor dröm. I europeiska hoppstall som till exempel i England, Belgien, Tyskland och Frankrike finns det jobbmöjligheter både som skötare och beridare. Vissa reser med intention att jobba heltid i stall och andra tar med sig egna hästar för att kombinera arbetet som elev hos toppryttarna. 

SportExpressen Föreningsliv har tittat närmare på hästjobben utomlands där hårt jobb och en stor passion är två givna ingredienser för att lyckas. Men också en bransch där oseriösa arbetsgivare och kulturkrockar kan ställa till det om man hamnar fel. 

Lovisa Munter var 21 år när hon tog sitt första jobb som hästskötare i Schweiz. 

Hon skulle vara borta i ett halvår men blev kvar, men yrket som i många år varit hennes drömjobb byttes under en kort period ut mot en skräckupplevelse. 

– Mitt andra jobb i Schweiz var för en ryttare som jag kände till väl. Han var väldigt duktig, men han var också alkoholist och var fruktansvärt kontrollerande. Han var väldigt elak mot sina hästar och väldigt elak mot mig, säger Lovisa Munter. 

”Kunde slå hästarna blodiga”

Under nio månader arbetade hon för ryttaren, men till slut blev det ohållbart. 

– Han kunde slå hästarna tills de var blodiga. Det handlade så himla mycket om hans humör, ena dagen kunde han vara en helt fantastisk ryttare och man var så stolt över att jobba där. Han hade precis startat upp eget företag då och man hoppades verkligen att han skulle bli något. Nästa dag var en dag då han inte hade tålamod och satte sig upp och bara slog och slog...

Hur behandlade han dig under den här tiden? 

– Han var arg om jag träffade mina vänner och skulle jag träffa någon kille blev han sur för det. Han hade flickvän och vi hade inget förhållande men han var väldigt svartsjuk för allt jag gjorde. Han ville styra vilka jag umgicks med. Han hade också en nyckel till min lägenhet så han kunde komma in när jag satt och åt frukost. Jag kände mig aldrig trygg. 

Hur uttryckte han sin ilska gentemot dig?

– Han kunde slå mig någon gång. När jag åkte hem till jul hade jag en massa blåmärken. När han var nykter så var han jättebra att jobba för och han har gjort jättemycket för mig. Men så fort han började dricka så blev han helt personlighetsförändrad. Han kunde vara full efter lunch. 

”Svarta listan” i Facebook-grupper

Till slut fick Lovisa hjälp att ta sig därifrån genom en kompis som kände till hur arbetsgivaren kunde bete sig. I början tyckte hon att det var tufft att åka på samma tävlingar som mannen men nu ser hon honom alltmer sällan. Hennes nästa arbetsplats blev toppstallet Stephex Stable i Belgien – och sen dess har hon aldrig upplevt något likande.  

– De jag jobbar för nu är superbra och jag har jobbat för två svenska toppryttare som också varit det. Det är ofta unga tjejer och killar som är på sina första jobb och inte riktigt har kontakterna som hamnar hos rötägg. De är kända för hur de beter sig och får bara unga och oerfarna personer som jobbar för dem under en kort period. 

Vad har du för råd till de som vill jobba utomlands?

– Det bästa är att höra sig för med kontakter om man har möjlighet. Även om man inte har kontakt med andra hästskötare och folk i branschen så finns det stora Facebook-grupper där de till exempel har ”svarta listan” över arbetsgivare där man inte får ut sin lön, utnyttjar sina hästskötare sexuellt eller slår hästarna. Det är lättare i dag att få reda på saker än för 10-15 år sedan. När jag började hade man ändå en förutfattad mening om hur en ryttare är, men jag måste säga att alla mina nära vänner jobbar för väldigt bra människor. 

”De jag jobbar för nu är superbra”, säger Lovisa Munter.Foto: Privat.

***

Lisa Viklund är 22 år gammal och satsar på en karriär som hoppryttare. Under ett halvår arbetade hon i ett hoppstall i Belgien, ett jobb som hon fick via sin tränare. Hon har hört talats om skräckexempel likt de Lovisa varit med om men aldrig upplevt det själv. 

– Vissa gånger tänker man bara ”herregud, tänk om jag jobbade för den där personen”. Det är lätt om man inte känner till och är insatt i holländsk hästhoppkultur så vet man inte riktigt vart man kommer att hamna. 

I samband med coronavirusets utbrott fick Lisa Viklund lägga sina kommande utlandsuppdrag på is, men hon hoppas att vara i gång snart igen. Året i Holland var bra men tufft. 

Det var många i stallet som jobbat länge samtidigt som det ibland kunde vara påfrestande med de kulturkrockar som hon kunde stöta på. Men sammanslaget är hon nöjd med sina erfarenheter utomlands. 

– Det jag fick lära mig där var helt ovärderligt. Man hade fått betala hur mycket som helst för att få uppleva det. Det var tjejer som kom dit och tränade från USA, killar från Japan och massa ryttare från andra länder och jag fick vara där varje dag eftersom att jag jobbade. Det var väldigt tufft men jag hade inte utvecklats lika mycket om alla bara hade varit schysta mot mig och bara låtit mig göra samma sak som i Sverige. Jag kom dit för att lära mig något nytt och höja standarden och då måste man möta de kraven. Det var tufft, det är många gånger jag ringt hem och gråtit. För mig var det mer värt att vara där och ha det tufft än att vara hemma och inte lära mig något nytt.

Lätt att utnyttjas som ung

De personer som SportExpressen Föreningsliv har talat med är överens: Ska man jobba utomlands så gäller det att vara beredd på hårt arbete och samtidigt att kunna ställa krav. Men det sistnämnda kan vara svårt för personer som är så pass unga. 

– Det är så lätt att utnyttja någon liten tjej eller kille. Ibland träffar man någon amatörryttare på tävlingar som har med sig någon ung person som precis slutat gymnasiet och man märker att de tror att det som de gör är normalt. Men man kan få ett så mycket bättre jobb där man blir uppskattad, säger Lovisa Munter. 

Lovisa Munter arbetar i dag tillsammans med landslagsryttaren Jonna Ekberg. 

Ekberg har arbetat utomlands i knappt tio år, först i England och sedan i Belgien där senaste arbetsgivaren var Stephex Stable innan hon startade ett eget hoppstall tillsammans med pojkvännen Alex Duffy. 

Hon menar att det, trots att det kan låta hårt, ligger mycket ansvar på individen och vad man tolererar när man tar ett jobb, oavsett var. 

– Man får sätta gränser för vad man själv tycker är en bra arbetsmiljö. Sen får man göra de valen själv. Det har varit så mycket skriverier om folk som blivit illa behandlade och jag tycker att det är ens eget liv och blir man riktigt illa behandlad är det fritt fram att lämna det stället. Jag tror att man kan stöta på hemska människor vart man än är någonstans och det kan man göra i hästvärlden också eller om man jobbar på en restaurang. Det är hemskt att det händer och jag har ingen respekt för de arbetsgivarna överhuvudtaget men hela vår bransch behöver inte bli smutskastad. Det finns så många bra ställen som man kan vara på. 

Jonna Ekberg är landslagsryttare och driver nu ett eget hoppstall i Belgien

”Väldigt i ropet att åka utomlands”

Hannah Åkerblom är en meriterad hoppryttare från Hälsingland som driver hoppstall i Spanien. Hon menar att man bör fundera rejält innan man väljer att åka utomlands för att jobba. 

– Det är väldigt i ropet att åka utomlands, det har det väl alltid varit men det är väldigt lätt att man hamnar fel. Man måste ha ett öppet sinne när man åker men sen måste man ha en plan och fråga sig vad det är man vill.

Enligt Åkerblom ligger det inte bara i arbetstagarens intresse att det blir rätt från början. 

– Många kommer ner med högre ambitioner än vad en annan kan erbjuda. Då hade man inte ens erbjudit jobbet eller praktikplatsen från början. Då blir det fel. De tycker inte att det är bra och så gnäller de och så blir de arga och frustrerade och vill inte jobba och då blir inte jag glad och då blir inte mitt team glada. Det blir det här negativa då. Ibland kommer de och tror att det ska öppna fler dörrar än vad det gör.

 

Här orsakar han kaos på motorvägen – med en häst

Följs av flera polispatruller.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.