Ulla, 83, tävlar mot eliten: ”Har varit mitt liv i alla år”

Ulla Håkanson med tävlingshästen Diddy Cool.
Foto: Privat/Privat
Ulla Håkansson.

Ulla Håkanson, 83, har vigt i stort sett hela sitt liv åt hästsporten.

Med åren har hon drabbats av artros, diskbråck samt haft en mindre stroke. 

Det är dock inget som hindrat ikonen från att fortsätta med sitt stora intresse. 

– Det är klart att man inte är lika fräsch som man var för tio eller tjugo år sedan, så är det ju, man blir ju äldre vartefter och det får man ta, säger dressyrryttaren. 

Ulla Håkanson är en ikon inom svensk ridsport. 

Dressyrryttaren har ett unikt SM-rekord med tolv guld, sju silver och fem brons inom sin disciplin, och har utöver det deltagit i flertalet internationella mästerskap genom karriären. Och trots att hon senare i år fyller 84 så forsätter hon att tävla på elitnivå. 

Hon har alltid gått sin egen väg, det visade hon inte minst med hästen Ajax som hon utbildade om från hopphäst till dressyrhäst och tog mästerskapsmedaljer med. 

– Jag tänkte att jag skulle försöka även fast ingen trodde på det. Men det blev så pass bra så att vi kom med till OS i München – och där var vi bästa svenska ekipage. Vi kom på en sjätteplats och fick med oss ett lagbrons hem. 

Chokladjätten var familjeföretaget

I dag lever hästens minne kvar genom Ajaxfonden, ett stipendium för framtida ryttarstjärnor som premierar utbildning. Varje stipendiat får 300 000 kronor som fördelas på två år. Totalt delas tre stipendier ut, två till dressyrryttare och ett till en hoppryttare. 

– Jag ville gärna hjälpa unga ryttare på traven. Det är meningen att de ska kunna träna mera, utbilda sig mera och använda pengarna till det. Det är ganska mycket pengar det rör sig om. 

Ulla Håkanson själv utbildades inledningsvis av sin pappa, Harald Svenfelt, som även satt med i chokladjätten Cloettas styrelse. 

Blev det mycket choklad efter skolan?

– Nej, vi fick inte äta någon choklad. Det var inlåst i ett skåp. Men det gällde bara att hitta nyckeln, säger hon och skrattar. 

I dag har hon kvar aktier i företaget men utöver det är hon inte särskilt involverad. Det har alltid varit hästar som upptagit hennes fokus och det såg hennes pappa delvis till. 

– Han var hästintresserad och köpte en ponny till min syster och mig när vi var små. Innan dess satt jag och red på en kudde framför pappas sadel när han red. 

”Värsta att ta sig över Stocksundsbron”

Ulla Håkanson fick större delen av sin utbildning som ung ryttare i Stockholmstrakten då familjen flyttade ifrån Östergötland. På Djursholms ridskola stallade de upp en storhäst och en ponny, och det var så allt började. 

– Så småningom fick jag även låna privathästar att tävla och rida. Men då hade man ingen trailer att åka med så då red man från Djursholm till Stockholm och träningshoppade en gång i veckan. Det var en sträcka som tog en timme att rida. Det värsta var Stocksundsbron för där var det väldigt djupt ned till vattnet på ena sidan och trafiken på andra sidan. Där fick vi trava över på trottoaren. Det var lite kämpigt, särskilt på vintern när det var kallt. 

För dagens unga ryttare finns det redan i tidig ålder en uppsjö av ponnytävlingar att välja på, men så var det inte då Ulla Håkanson startade sin karriär. 

– Nej, det fanns inga ponnytävlingar då. Jag fick tjata mig till att vara med bland de stora hästarna. Jag fick rida en dressyrklass och en hoppklass på en ponny tillsammans med de stora hästarna. Det var ett undantag, det fanns inga ponnyklasser överhuvudtaget. 

Utvägringen som blev vändningen

Det var hoppningen som lockade Ulla Håkanson mest, även fast pappa Harald var noga med att hon skulle ha med sig grunderna från dressyren. Hon utbildade sig på Strömsholm, där träffade hon även sin man Arne Håkanson som var ridande militär. 

– Då var min man förlovad. Men så småningom blev det vi. Min syster träffade sin man på samma kurs. 

Efter tre månader på den spanska hovridskolan i Wien var Ulla Håkanson i teoretiska termer färdigutbildad. Hon och hennes pappa köpte då hästen Ajax, en hopphäst som Ulla klickade direkt med. De hade fina resultat på hoppbanan tills att förberedelserna en dag blev helt fel. Första tävlingsklass i Aachen tidigarelades och hästen blev chockad då de inte hunnit rida fram och vägrade ut sig. 

Efter det kände han inte längre samma entusiasm när det kom till att hoppa över hinder, och det skulle även komma att förändra Ulla Håkansons karriär på lång sikt. 

– Jag tänkte vad sjutton gör jag nu, jag säljer honom inte, jag var så förtjust i honom. Då tänkte jag att jag får fortsätta med dressyren och se hur det går. Det var ingen som trodde på det. Hans Wikne som var lagledare för dressyren på den tiden sa: ”Vad roligt att du vill rida dressyr – men då får du skaffa dig en dressyrhäst”. 

Tränade Peder Fredricson 

Ulla Håkanson gav sig inte och när det var dags för OS i München kom hon och Ajax med i landslaget och blev det bästa svenska ekipaget under mästerskapet. Och det blev startskottet på hennes långa och framgångsrika karriär inom dressyren. 

Men när många andra sitter och nöter dressyrprogram i ridhus så rider hon ut i stället. 

– Det gäller att rida på ett vettigt sätt med lite omväxling, jag skulle inte kunna sitta i ett ridhus dag ut och dag in. Jag rider ut i skog och mark varje dag och avslutar med en galopp i lätt sits. 

Hennes koncept har inspirerat flera ryttare, bland annat en ung Peder Fredricson som kom till Ulla Håkanson för att få hjälp med sin första mästerskapshäst Hilly Trip. 

– Hilly Trip var lite ”spooky” och spände sig. De kom hit och ville träna för mig. Då gick vi ned i skogsdungen och där red han runt en liten stund. Hästen slappnade av på ett helt annat vis, men det var länge sen nu. 

Sedan dess har även Peder Fredricson bytt disciplin från fälttävlan till hoppning och bland annat tagit EM-guld. 

Vad gör honom till en så bra ryttare?

– Han har verkligen känsla för det och han är noggrann. Han tränar på det han behöver träna på. Han är verkligen duktig. Det är roligt.  

”Det blir man äldre fortare”

Ulla Håkanson tävlar fortfarande på anrika tävlingsplatser som Flyinge, Strömsholm och Falsterbo. Hemma i stallet finns fyra hästar, tre pensionerade dressyrhästar och hennes 14-åriga tävlingshäst Diddy Cool. 

Hur ser dina dagar ut?

– Jag rider på förmiddagarna, då blir det två hästar. På eftermiddagarna finns det alltid att göra på en gård, typ som att klippa gräs och i dag var jag ute med häcksaxen. Sen går jag promenader med hunden och stavgår samtidigt. Jag brukar köra lite linedans och sånt men det har ju legat nere nu en hel del. En sport jag rekommenderar är judo, det har jag sysslat med tidigare. Det är en bra uppvärmning och man tränar även fallteknik. 

På gården Björkelund utanför Kristianstad har Ulla och hennes man Arne haft det fortsatt tryggt även under coronapandemin. Och trygg är hon även i sadeln, trots både diskbråck och en tia (en mindre stroke) som hon fick för några år sedan så håller hon i gång. 

– Jag har fortfarande ont i ryggen och sen har jag lite artros i benen. Men det funkar ganska bra ändå. Det är klart att man inte är lika fräsch som man var för tio eller tjugo år sedan, så är det ju, man blir ju äldre vartefter och det får man ta. 

Vad är det som motiverar dig i dag?

– Jag tycker att man ska hålla i gång och inte bara bli stillasittande, då tror jag att man blir äldre fortare. Man ska hålla i gång så gott man kan. 

”Man är ju aldrig ledig” 

När Ulla Håkanson tittar tillbaka på sin karriär så ser hon främst alla fantastiska resor. Hon har ridit tio europamästerskap, sex världsmästerskap och sex OS med fem bronsmedaljer i lagdressyr.  

Och efter en karriär med internationella mästerskap så har hon fortsatt att stötta ridsportens framtid. Hon har alltid framhållit utbildning som en viktig del av samspelet mellan häst och ryttare. Förutom de stipendier hon delar ut så stöttar hon även en rad forskningsprojekt. 

Hästarna har gett henne allt – och nu vill hon ge tillbaka. 

– Det har varit mitt liv i alla år. De har verkligen betytt mycket, men det har varit mycket jobb också. Det är inte bara att ha en häst. De ska ju skötas, tas ut i hagen, röra på sig och så ska man mocka varje dag. Man är aldrig ledig. 

Har du saknat de lediga dagarna? 

– Nej, det har jag inte. Hästarna har inte några lediga dagar heller. Jag anser att de mår bäst av att röra sig, och det gör vi också. 

Ulla Håkanson

Bor: Gården Björkelund utanför Kristianstad

Ålder: 83

Familj: Man Arne och hund som heter Etzy, schäfer, 13 år. 

Idrottskarriär: Framgångsrik dressyrryttare, mastertränare samt hoppryttare. 

Främsta merit: 10 EM, 6 VM, 6 OS med 5 bronsmedaljer i lagdressyr (EM 1971, 1997, 0S 1972 1984 och VM 1998. 

Om jag inte valt idrott: Det vet jag inte. 

Förebilder: Jag tycker att Isabell Werth är duktig ryttarinna. 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.