Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Skrek: Kan inte säga sådant till ett barn...”

,

LOS ANGELES. Amanda Zahui var bara 10 år gammal när hon blev kallad apa av en åskådare under en basketmatch.

Nu är hon Sveriges stjärna i WNBA - och älskad över hela världen för sin kamp mot rasism och diskriminering inom idrotten. 

Två avgörande livsråd från mamma och pappa ligger bakom stridslusten. 

Och inte ens Zlatan Ibrahimovic går säker när basketspelaren upptäcker fel och orättvisor. 

– Jag säger alltid vad jag tycker och håller inte tillbaka, säger Zahui, som i år tilldelas Årets specialpris av Expressen och Folkspel på Eldsjälsgalan.

Amanda Zahui

Amanda Zahui har precis bytt klubb från New York Liberty till Los Angeles Sparks. 

Hon bor nu så nära Lakers-favoriten LeBron James i Brentwood att flickvännen Jazmine Jones glatt säger att de i princip är grannar. 

Det är den stora nyheten i basketstjärnans liv. 

Vad som inte är lika känt är att Zahui nyligen också gick igenom en väldigt tuff skilsmässa från Zlatan Ibrahimovic. 

Landslagsanfallarens utspel mot just LeBron James, om att NBA-stjärnan inte ska uttala sig om politik, var oförlåtligt för Zahui.

– Det sög, säger hon. Jag ringde min agent med en gång för att hon vet hur mycket jag älskar Zlatan för Zlatan var liksom ”my husband” Jag ringde min agent, sedan ringde jag min mamma och pappa, sedan ringde jag min agent igen och sedan ringde jag min flickvän och sa ”I just broke up with my husband”. 

– Min reaktion när jag hörde vad han sagt var: ”You, said that shit!?” Så... we had a nice little divorce. Jag blev verkligen sårad. 

LeBron James.
Foto: JAE C. HONG / AP TT NYHETSBYRÅN
Zlatan Ibrahimovic.
Foto: INSIDEFOTO / INSIDEFOTO/SIPA USA SIPA USA

Efter nio år i USA, först i Minneapolis sedan Tulsa och New York, blandar hon svenska med engelska fraser. 

Och eftersom Amanda Zahui är Amanda Zahui så finns det inte en chans att hon tänker hålla tyst om varför Sveriges största idrottsman gjorde bort sig när han kritiserade LeBron.  

– Jag säger alltid vad jag tycker och håller inte tillbaka. Jag har inget filter, säger hon och ler.

Vi sitter på en salladsbar nära hennes hem. Hon har sett hur utspelet skadat Zlatans anseende i USA. 

Alla här i USA säger att han är rasist, men jag tror absolut inte att han är rasist. Han har själv drabbats av rasism. Jag tycker bara att det var så dumt det han sa, för LeBrons engagemang är så mycket djupare och går mycket längre tillbaka än att det bara handlar om George Floyd.

Hon skakar på huvudet.

– Det var så sjukt att det var LeBron han kritiserade också för LeBron har gjort sin hemläxa och vet exakt vad han pratar om och håller på med. Han har liksom byggt upp en skola där alla får gå i college gratis och barn som inte har pengar får skjuts till skolan och de får mat. Det var som LeBron sa: Jag gör något. Vad gör du, mer än att snacka? Jag tycker bara att Zlatan skulle ha hållit tyst så som han tyckte att LeBron skulle vara tyst. 

– Och om du inte har kunskapen, plugga! Ta reda på hur det ligger till innan du säger något. 

Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Amanda Zahui.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

”Det är kaos”

På sätt och vis var Zlatans ord också indirekt kritik mot Sveriges WNBA-stjärna Zahui. 

Hon talar inte bara på planen med trepoängare och returer.

Centern har på kort tid också blivit känd för sitt engagemang för att stoppa orättvisor i världen. Hon har bland annat varit en stark röst för att kvinnor ska ha samma villkor som män i idrottsvärlden. 

– Att det kommer 18-åringar till NBA som blir miljonärer i dollar på en minut, det är bara så frustrerande, säger hon. 

– Vi spelar till skillnad från killarna året om och tjänar ändå inte lika mycket pengar som en rookie. 

I sin telefon har hon bilder som visar den provocerande stora skillnaden på killarnas och tjejernas gym under collegebasketens slutspel nyligen. 

– De här bilderna gjorde att olika företag åkte med saker till tjejerna, säger hon. 

Stridslusten har gjort henne till en viktig kvinna inom basketen. Och New York Times gjorde nyligen ett långt porträtt på svenskan som handlade om hennes samhällsengagemang och arbete mot rasism, inte om hennes basketframgångar. 

Zahui var del av det Libertylag som redan 2016 värmde upp i tröjor som stödde Black Lives Matter.

Och förra året la Zahui ut en tolv minuter lång video på Instagram där hon med tårar i ögonen talade om George Floyds död. 

 – Jag vill att ni jävlar slutar döda oss, säger hon i videon. 

Zahui framför en väggmålning av Kobe Bryant.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Zahui blir rörd när hon för första gången hör motiveringen om varför hon i år får Eldsjälgalans specialpris för sitt ”ständigt stora mod och viktiga engagemang i frågor om jämställdhet, integration och allas lika värde”.

Hur hennes livsmotto skulle kunna låta? Hon säger det i en bisats.

– Jag gillar människor och jag vill bara att alla ska vara glada egentligen. Det är anledningen till varför jag står upp. Det är vad jag står för.

– Men det är ju kaos att det ska krävas mod för att tala om medmänsklighet i dag, säger Zahui och berättar att hon försöker sluta ta de mest hatiska lönlösa diskussionerna på Twitter.

Drivet kommer från hennes föräldrar, mamma Ann-Sofi som startade den första kurdiska barnboksaffären i Europa och pappa Alex, lastbilschaufför som är född i Elfenbenskusten.

Två viktiga livsråd från mamma och pappa under uppväxten i Stockholmsförorten Dalen ligger bakom framgången. 

– Mina föräldrar har alltid sagt ”Stå upp för det du tror på och tycker” och ”var en röst för de som inte har en röst när du har en plattform”. Även innan basketen, i klassrummet, pratade jag alltid för barnen som jag visste inte vågade, säger hon. 

Amanda Zahui i Los Angeles.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Kallades apa

Amanda Zahui var bara tio år gammal och hade precis börjat spela basket när hon upplevde rasism första gången.

En förälder till ett av barnen i motståndarlaget Skuru började skrika på henne under matchen. 

Han sa något om jävla apa och sedan n-ordet, säger hon. 

– Det var en fullvuxen man. Jag förstod att det var allvarligt, men man blir traumatiserad så först senare förstod jag exakt hur allvarligt det var, att en pappa verkligen gjorde det här mot ett barn som var på planen.

Hur reagerade dina föräldrar? 

– Min pappa är den som är lugn i familjen. Det är han som säger andas. Mamma är den som tappar det med en gång. Hon filmade matchen så man ser på filmen hur kameran bara släpps och så hör man hur hon skriker ”what the fuck, du kan inte säga sådana saker till ett barn”.

– En domare, en lång amerikan som heter Eddie, som inte dömde matchen hörde allt och hjälpte mamma och såg till att jag togs om hand av min tränare. Jag minns att Eddie sa: ”Det är ingen fara, sådant här kan hända”.

Tyvärr var det inte sista mötet med rasism inom basketen. 

– När jag var i Ryssland 2016 kommer jag ihåg att hemmapubliken gjorde apljud när vi sköt straffkast under en bortamatch i en liten håla. Vår coach var spanjor och han sprang upp på läktaren och var redo att slåss och sa: ”Ni fortsätter inte med sådan där skit”. Domarna kastade ut vår coach i stället för publiken och jag minns att jag tänkte ”Damn, they really don’t like black people over here”.

Hur pratade dina föräldrar med dig om rasism, för många föräldrar måste ju någon dag ha det snacket med sina barn?

– Mina föräldrar sa: ”Det finnas folk som alltid kommer att hata dig oavsett om det handlar om kön, hudfärg eller sexualitet. Vad det än är kommer det alltid finnas människor som är elaka, men det kommer också finnas folk som älskar dig, och det är de människorna du måste ha nära dig”.

Hon ler. 

– Det finns inga bättre människor än mina föräldrar. Jag har alltid kunnat prata med dem om vad jag går igenom och få råd om hur jag ska klara det. 

Nya hemmaplan speciell

Vi förflyttar oss till Stilla havet och Venice Beach i jakt på en extra fin muralmålning som föreställer Kobe Bryant, en spelare som precis som LeBron James inte nöjde sig med att enbart vara ett föredöme på plan. Det finns så många målningar av Bryant och dotter Gianna i storstaden efter deras död i en helikopterolycka förra året, att det finns appar som guidar dig till alla. 

Los Angeles är nytt för Zahui. Allt utom trafiken har varit kärlek vid första ögonkastet. Hon längtar efter att få spela sin första match på Staples Center där hon alltid varit extra stark.

2019 gjorde hon 37 poäng i en match där mot Sparks. 

– Jag vet inte vad som händer där, men det är något speciellt, säger hon och skrattar. Till och med under mitt första år när jag knappt spelade kom jag in och gjorde fyra poäng på en minut. 

Vid en bakgata stannar en svart Dodge plötsligt vid Amanda Zahui.

– Damn, you’re fine, girl, säger mannen i förarsätet. Raggningsförsöket går inte som han tänkt sig.    

Zahui säger att hon är gift för att slippa uppmärksamheten.

Ändå ger mannen inte upp. 

Han står kvar på tomgång på den enkelriktade gatan. 

Först när Amanda säger att hon är gay gasar mannen i väg som om det vore starten på ett Indy 500. 

Det sista basketstjärnan hör är ”Hell, no!”.

Zahui gapskrattar. 

Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Hon har varit tillsammans med Jazmine Jones, tidigare lagkamrat i New York Liberty, i några månader. 

– Jag försöker lära Jazmine svenska, men mamma bara säger ”Du vill inte lära dig av henne för hon kan inte själv svenska”, säger hon och ler.

Allt med distansförhållandet är dock inte idealiskt.

– Jag lärde Jazmine att säga gul bil för du vet när man ser en gul bil får man slå någon. Nu säger hon gul bil hela tiden. Gul bil! Gul bil! För hon är ju i New York. Jag hatar det. Hela min familj kallar Jazmine för gul bil. De ber mig hälsa till gul bil när vi pratar i telefon. Det är gulligt.

Även om hon själv inte drabbats ser Zahui på nära håll hur homofobi präglar samhället. 

– En vän berättade häromveckan att hennes föräldrar fortfarande inte accepterat vem hon är, säger hon.

– När jag berättade för mina föräldrar sa de bara: Vi har vetat det sedan du var liten. Det var väldigt skönt. Som sagt, jag har världens bästa föräldrar. 

Årets Specialpris/Årets Eldsjäl

Med Årets Specialpris vill Expressen och Folkspel lyfta fram personer, föreningar eller organisationer som står upp för ett bättre och inkluderande samhälle, som öppet försvarar grundläggande värderingar i form av jämställdhet och alla människors lika värde oavsett ursprung, religion, kön och sexuell läggning samt individer som lyfter upp andra och angelägna frågor, vilka är relaterade till föreningslivet. 

Tidigare Vinnare av Årets Specialpris:

2020: Jonathan Hedström.

2019: Loui Sand.

 Sov inte på två veckor

Även om man skrattar mycket under en dag med Zahui, försvinner hennes samhällsengagemang aldrig. 

Ena stunden talar hon upprört om problemet med hemlöshet i Los Angeles för att fortsätta med att dissekera katolska kyrkans beslut att beskriva homosexuella äktenskap som en synd. 

Men det kostar att bli så upprörd som Zahui av orättvisor.

– Jag sov inte ordentligt på två veckor efter att Ahmaud Arbery dödades, säger hon om den svarta 25-åringen som sköts ihjäl under en joggingtur i Brunswick, Georgia.

Hur orkar du? Om du blir så berörd tar det kraft från dig som du kanske behöver till annat.  

– Ja. Förra året var nog det tuffaste mentalt. Jag tänkte: Jag orkar inte mer. Men samtidigt går det inte att stänga av. Ser jag inte orättvisorna på tv ser jag dem i mobilen och om jag inte ser det där så är det någon som pratar med mig om det. 

Det är inte ett alternativ att sluta engagera sig. 

– Att försöka ser till så att mina barn eller barnbarn inte behöver möta rasism på planen, det är ju inget jag kan sluta med, säger hon. 

Ofta hör hon folk som säger att det inte finns rasism i Sverige. Hon håller inte med.

Ingen rasism i Sverige? Inte? Jag och pappa fick inte öppna ett konto på en bank förra året. De ville veta om pengarna kom från droger och om vi var maffia.

Hon hade haft pengar på banken i hela sitt liv. 

– Vi ville öppna ytterligare ett konto med fonder, men fick svaret att de behöver veta att det inte är svarta pengar eller ”att ni håller på med droger”. Det är en av få gånger då jag sett pappa bli arg på en gång. Pappa sa ”Men frågar ni alla det här?” och bankmannen sa nej. Jag minns att jag tänkte: ”Du borde ha sagt ja för att rädda ditt eget skinn”. 

Hon återvände nästa dag och tog ut alla sina pengar och förde över dem till en konkurrent. 

– De frågade varför och jag ”Ni är rasister”. Visst, det gäller inte alla på banken, men den personen representerade hela banken på samma sätt som jag alltid representerar svenska landslaget, även om jag inte spelar med dem just den här minuten. 

”Alla kan inte vara Lebron”

När det är extra tungt finns inte bara stöd hos familjen, utan även 144 spelare i WNBA. Den som följer basketligan på sociala medier inser snabbt att det finns en vänskap mellan spelarna du inte ser i många andra ligor. 

– Ja, den där kärleken är otrolig, säger hon. Och kanske beror det på att vi är en relativt liten liga. Jag kan hata en spelare som Vegas Liz Cambage på plan men utanför säger vi båda saker som ”I love you so much, sis”. 

Foto: MIKE CARLSON / AP TT NYHETSBYRÅN

Hon berättar om en dag förra säsongen då alla matcher spelade i karantänsbubblan i IMG Academy i Bradenton, Florida. Zahui kände sig lite låg när hon gjorde det dagliga covid-19-testet. 

– Då kom Monique Billings som spelar i Atlanta fram och bara sa ”Du behöver en kram”. Och sedan kom Sparks Reshanda Gray fram och sa: ”Jag har bara en känsla av att vi behöver be” och så började vi bara be och jag bara ”I love you guys. I needed this”.

– Utan att säga jag behöver en kram och lite kärlek fick jag bara det.

Hur framtiden ser ut? Helst skulle hon också kunna öppna en skola som Lebron James. Men då krävs att WNBA-spelarna får samma löner som männen. 

I väntan på lönelyftet tycker Zahui att hon hittat ett fungerande sätt att göra skillnad. 

– Alla kan inte vara Lebron och öppna en skola för de som inte har pengar så jag försöker lägga mitt fokus på att starta samtal om problemen. För det är nödvändiga samtal, säger hon.

Amanda Zahui

Fullständigt namn: Amanda Agnes Sofia Zahui Bazoukou
Klubb: Los Angeles Sparks

Ålder: 27 år
Familj: Mamma Ann-Sofi, 60, pappa Alex, 58 samt brodern Aaron, 24, som spelat fotboll för Athletic Eskilstuna och Vasalund
Karriär: Landslagsstjärnan började spela basket i Polisen. Bara 17 år gammal var hon senare med att ge Telge Basket det första av två SM-guld. Hon har spelat collegebasket med Minnesota Gophers på University of Minnesota i Minneapolis. Och 2015 draftades hon som nummer två till WNBA-laget Tulsa Shock från Oklahoma. Ett år senare värvads hon av New York Liberty. Vid sidan av karriären i USA har hon också spelat för ryska Orenburg, turkiska Adana Aski, USK Prag och kinesiska Shandong.


Nomineringen

Årets specialpris från Expressen och Folkspel tilldelas år 2021 Amanda Zahui. Den 27-åriga basketstjärnan prisas för sin antirasistiska röst och hennes genom åren ständigt stora mod och viktiga engagemang i frågor om jämställdhet, integration och allas lika värde.

I en värld där idrott och samhällsfrågor kopplas och flätas samman mer och mer har Amanda Zahui det senaste året med tydlighet, passion och stor drivkraft lyft frågan om rasism hemma i Sverige.

Hennes inriktning är tydlig. Hon vill tala ut, utnyttja sin ställning som idrottsstjärna och förebild, och vara en person som går att nå och som andra kan förstå.