Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag gillar inte när hon gör det – jag blir rädd”

Legendar i Celtic, landslagshjälte och vinnare av Champions League. Här är några av topparna i Henke Larssons fotbollskarriär.
Klara Svensson möter Henrik Larsson.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Janelle Larsson.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Han har vunnit titlar, spelat för klubbar som Manchester United och Barcelona, och gjort oförglömliga mål i den svenska landslagströjan. 

Men vem är Henrik Larsson, 48, utanför planen - och hur har han hanterat motgångar? 

Klara Svensson, tidigare en av världens bästa boxare, möter Larsson i ett samtal om sorg, självförtroende och kärleken till familjen. 

– Det är kärleken till fotbollen som har tagit mig ur alltihop, säger Larsson. 

I en serie exklusiva intervjuer möter den före detta boxningsstjärnan Klara Svensson fem idrottsstjärnor som är stora förebilder för barn i Sverige - för samtal om livet, skador, utanförskap och glädje till idrotten. 

Här kommer del 1: Henrik Larsson. 

•••

Som 8-åring hade jag en bild på Henrik Larsson upptejpad på min garderob i flickrummet i Höllviken. Jag tyckte att han förtjänade en plats bredvid Arvingarna, han var ju så söt. Någon större analys av hans fotbollskunskaper var inte av intresse då.

För några år sedan fick jag reda på att Henke följt min boxningskarriär och kollat på mina matcher. Denna information var överväldigande och drog i gång känslor som stärkte mitt redan lite för offensiva ego.

Nu ska vi ses för en längre intervju, den första i en rad intervjuer för SportExpressen, där jag möter några av Sveriges mest kända idrottare, för olika typer om samtal. 

Om hur man tar sig igenom en svår skada. Om utanförskap. Om att bryta normer. Men mer om det senare. 

I just denna intervju vill jag prata med människan Henke Larsson - inte fotbollspelaren eller tränaren.

Trots att han är så känd och varit offentlig så länge är det mycket jag inte känner till. 

Jag tycker personligen att det räcker med HIF-analyser och framkrystade kommentarer om Zlatan. Jag vill prata om Henke.

•••

Henrik LarssonFoto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Det är i Närlunda, Helsingborg, som Henke växer upp med två bröder, mamma och pappa.

Han beskriver det som en kärleksfull och trygg uppväxt med två engagerade föräldrar som jobbade skift och gjorde allt i sin makt för att ge det bästa till sina söner. 

All ledig tid spenderades på fotbolls- eller innebandyplanen. Det var tidigt en självklarhet att det var bollsport som Henke ville syssla med.

Inslag av utanförskap fanns under uppväxten. Inte att han inte fick vara med, men han förstod att han såg annorlunda ut med sin mörkare hudnyans och sitt krulliga hår. Som 15-åring lät han håret växa till dreadlocks. Det fanns ingen popkulturell anledning till valet av frisyr, mest att han ville testa något nytt. Denna frisyr skulle bli Henkes signum under hela 90-talet, den var så starkt förknippad med honom att sonen Jordan som 4-åring knappt kände igen honom när håret klipptes av.

”Daddy daddy, put them back!”

Henke fostrades som barn och ungdom i Högaborgs BK innan han började spela i HIF. Han var en lovande talang, men kom lite senare i puberteten och växte inte i samma takt som de andra vilket gjorde att han hamnade lite efter som junior.

Tidig gallring och press bland ungdomar är en svår fråga, menar Henrik Larsson. Det viktiga är att det finns ett system där du slussas vidare till ett annat lag så att inte kärleken till sporten dör. 

– I Högaborg hade vi många lag. Vi hade inte bara ett per årskull utan två tre stycken så att man alltid kunde få matcher. Klart man ville vara i första laget, men var alternativet att inte spela så var det ett enkelt val.

Henke i Helsingborg 1991Foto: © BILDBYRÅN
I Celtic, med ligapokalen, 2004Foto: LEE SMITH / ACTION IMAGES © BILDBYRÅN
I Barcelona, med CL-pokalen, 2006Foto: DANIEL NILSSON / © BILDBYRÅN
I landslaget, med Zlatan, 2009Foto: NILS PETTER NILSSON
I United 2007Foto: JON SUPER / AP SCANPIX SWEDEN
I HIF, som tränare, 2019Foto: JOHAN VALKONEN / JOHAN VALKONEN/STELLA PICTURES STELLA PICTURES
Vi är ju ett lag där, ett team som hela tiden får en att vilja mer.

Frun Magdalena har funnits med från början av Henkes långa fotbollskarriär, han beskriver henne som enormt driven och smart.

Vad betyder det att ha haft en person att dela allt med?

– Det är en trygghet i sig att ha någon hemma, som när man kommer hem och själv är ganska nöjd säger: ”äh, det var inte så jäkla bra ändå.” 

– Eller när man tycker det var dåligt, och hon säger att ”det var ändå ok”. En person som kan få en att hitta den där balansen.

På vilket sätt kompletterar ni varandra som par?

– En av styrkorna är att kunna motivera mig och få mig att inte bli tillfreds. Hon har många andra styrkor. Hur många är det som tar ett lastbilskörkort för tung lastbil när man är över 40 för att kunna köra sin dotter över hela Europa? Hon har kompletterat mig bra och jag hoppas att jag har kompletterat henne också bra.

– Det är inte så att hon har suttit hemma och väntat på mig, det är snarare så att jag har suttit och väntat på henne efter träningar när hon har varit i väg med hästar.

– Vi är ju ett lag där, ett team som hela tiden får en att vilja mer.

Är du romantisk?

– Ibland, ibland inte. 

Vad tycker du är romantiskt?

– Romantik kan ju vara att man ser den andra personen, att man ger en komplimang utan att det behöver föranleda något. ”Wow vad bra du är”, eller något sånt. Det för mig kan vara romantiskt.

– Det är inte så att jag är planerande. Jag har nog planerat en, två, tre av våra 26 års bröllopsdagar, resten har hon planerat i stort sett. Det är ju en ständig kompromiss, så är det bara.

Vad gjorde ni när du planerade?

– Det behöver vi inte gå in på, jag är tillräckligt öppen här redan i intervjun.

Henrik Larsson är först ut i en serie exklusiva intervjuer av förre boxningsstjärnan Klara SvenssonFoto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Henrik och Magdalena Larsson har tillsammans barnen Jordan och Janelle.

Att bli pappa förändrade honom positivt och skapade en distans och balans till sporten, säger han. Henrik Larsson skulle inte kalla sig själv sträng, möjligtvis gammalmodig. Han anser att man i familjen inte har mobiltelefonerna vid middagsbordet. 

Hur skulle du beskriva dig själv som pappa? 

– Världens bästa, haha! 

– Nä, men som pappa är jag engagerad i mina barns liv. Jag har en son som spelar fotboll och en dotter som håller på med hästar. Det är kanske naturligt att jag har lagt lite mer tid på själva fotbollen, men jag har åkt och kollat på Janelles tävlingar när jag kunnat.

– Grejen är när hon rider, att jag inte gillar det. Jag är ganska så rädd när hon ska hoppa över de där hindrena och har alltid varit det, så det är något jag får arbeta på.

– Jag är väldigt stolt över båda mina barn, och frågar du mina barn så tror jag att de är nöjda med deras far. Jag vill alltid se dem, jag vill alltid engagera dem, jag vill alltid ha en diskussion.

Vem skulle du säga är mest lik dig personlighetsmässigt det gäller att tävla?

– Min fru är också väldigt tävlingsinriktad, så det har funnits där sen barnen varit små. Har vi spelat något så har vi gjort det på allvar och sen när man har vunnit så kan man vara mer kaxig.

Du som haft ett långt liv i offentligheten och varit elitidrottare, finns det råd som man ger till sina barn gällande karriär?

– Jag tror alla föräldrar försöker ge råd till sina barn, men det är viktigt att de får göra sina misstag själva och lära. Som förälder vill man skydda dem men de kommer att göra misstag de också, det viktigaste är bara att de lär sig av det.

Henrik och Magdalena på Idrottsgalan 2014.Foto: PATRIK ÖSTERBERG/TT / PATRIK ÖSTERBERG TT NYHETSBYRÅN
Dottern Janelle.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Sonen Jordan.Foto: TASS / SERGEI FADEICHEV/TASS/SIPA USA SIPA USA
Jag tänker på min bror i stort sett varje dag.

•••

För drygt tio år sedan var Henrik Larsson och hans familj med om en stor tragedi. Hans lillebror gick bort, och Henrik har i ett sommarprat beskrivit det som ”sitt livs nederlag”. 

– Ja, hur ser man på det idag… Han är ju fortfarande inte här. Det är klart att man fortfarande tittar på det som ett nederlag, men samtidigt, när man har fått distans till det så tänker man att: jag vet inte vad jag skulle ha kunnat göra mer? 

– Jag tänker på min bror i stort sett varje dag, men det är ingenting som jag vill bli påmind om för mycket heller. Jag vet inte, det är tufft eftersom det ändå känns någonstans att vi saknar en när vi sitter på julen, eller när vi har någon annan högtid eller kalas. Jag ser hans barn växa upp, det är tufft. 

– Jag känner inte att jag eller mina föräldrar eller min storebror kunde gjort ännu mer för att hjälpa honom, eftersom den inre drivkraften inte fanns. I perioder fanns den där, och då gjorde han också förbättring och förändringar, men i långa loppet så blir det för tungt. Och det är andra saker som kanske behöver förbättras i samhället men det är inte för mig att säga utan där har vi folk som jobbar med det och är experter på det.

Har den händelsen, oavsett hur fruktansvärd den är, fört er familj samman?

– Nä, jag skulle inte säga att vi har blivit tajtare, vi har haft en ganska så konstant relation över hela familjen. Jag vet att hans barn har hyfsad kontakt med min mamma och min pappa. 

Du var ju aktiv när detta hände och har beskrivit hur du kopplar bort allt annat inför match, gick det här också?

– Den perioden började ju redan när jag var i HIF första gången. Ja, jag kunde slå undan det. Jag var tvungen till det för att inte sänkas totalt. Sen när jag var utomlands så var det också en situation jag var tvungen att hantera. Det var inte alltid lätt men i slutändan - om jag inte levererade tillräckligt bra så spelade jag inte, då sitter jag på bänken.

Hur skulle du säga att du har förändrats som människa?

– Jag har alltid varit mjuk, men jag har nog blivit mjukare, säger Larsson och fortsätter: 

– Jag har en tro på människan i grunden, det är både på gott och ont. Ibland blir man besviken, och ibland får man bekräftat att människan är god. Som människa har jag aldrig varit konflikträdd och är det fortfarande inte, men samtidigt så orkar jag inte ha ovänner. 

– Jag har blivit för gammal för det, för att jag förstår att alla inte gillar mig, det fattar jag också.

Vad beror det på?

– Det får du fråga dem om, det är svårt för mig att svara på, jag kan bara gissa. Jag vet inte vilka de är, så länge jag inte har någon relation med dem så stör det inte mig.

– Jag har folk i min vänskapskrets som är av bestämda uppfattningar om saker och ting som vi inte är överens om, men deras vänskap värderar jag så mycket att vi ändå hittar en gemensam nämnare i vårt förhållande som kompisar. 

”Jag har aldrig jobbat med mental träning med någon annan”, säger Henke.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Jag har väl aldrig njutit av någonting mer än en dag.

Henrik Larsson har uppnått väldigt mycket. Han har vunnit Champions League, blivit en legendar i Celtic, spelat för Manchester United och gjort flera mästerskap för Sverige. 

Han har jobbat hårt och säger att det alltid var otroligt viktigt för honom att ha en ”stark grundform och fysik”. 

– Det behövs för att kunna leverera, och det har grundat ett starkt självförtroende som spelare. Att veta att man kan ta de där löpen i den 92:a minuten.

Hur är det när man ser på toppnivån i dag, finns det spelare du ser som inte gör det jobbet?

– Japp, jag ser det i allsvenskan, jag ser det ibland även i internationell toppfotboll också.

Vad beror det på?

– I grund och botten så beror det på individen, den inre drivkraften att lägga ner arbetet som krävs för att leverera på absolut bästa möjliga maxkapacitet måste finnas.

– Det finns i alla generationer, det är alltid någon som sliter mer än andra.

Har du jobbat med mental träning?

– Nej, jag har aldrig jobbat med mental träning med någon annan. Mental träning med mig själv, kanske. Det kan säkert vara bra med mental träning, men i slutändan så är det du som måste ut och göra det själv. Om jag inte klarar av att utföra det tekniskt, inte får dit bollen på grund av att min teknik brister, då är det tekniken jag får arbeta på. Så jag är lite kluven till mental träning men jag förstår att det kan hjälpa en del. 

Har du varit bra på att klappa dig själv på axeln när du gör bra saker?

– Nej, och jag har väl aldrig njutit av någonting mer än en dag.

Det ständiga drivet framåt och rädslan över att bli nöjd har gjort att det egentligen är först nu som Henke kan titta tillbaka på sin karriär och känna att han nog ändå var ”helt ok”.

Blev du aldrig tom under de här tuffa åren på högsta nivå av att inte kunna ge dig själv en klapp på axeln? Eller har du kunnat ta emot kärlek och bekräftelse av andra?

– Jag har haft en grupp som jag har umgåtts med sen jag var liten och de är ganska bra på att skicka kärlek. Där har man fått mycket energi genom åren när man har varit hemma på semester. Jag har inte tänkt på det innan, men det är förmodligen därför man orkat vara i den bubblan så länge.

Intervjun har närmat sig sitt slut. Vi har pratat om hur han är som pappa, om hans livs stora förlust när brodern dog, och jag undrar hur han tagit sig igenom sin långa karriär, med perioder av skador och sorg. 

– Det är kärleken till fotbollen som har tagit mig ur alltihop egentligen. Så fort jag går innanför linjerna då är det en helt annan person som går in, då är det fotbollsspelaren Henke Larsson som går in. 

Elias förändring efter flytten till Vancouver

Föräldrarna om svenskens liv som superstjärna • Nya lägenheten • Umgänget i Vancouver • ”Det vill du inte höra när bandaren är på”

Ett fräckt spikförslag – i en lurig V86-omgång

V86-GUIDEN: √ Spetsdragen √ Rankning √ Systemförslag

15 bästa värvningarna innan fönstret stängde

Johan Svensson rankar • ”Kommer avgöra mycket” • ”Enskilt viktigast” • ”Coolt efternamn”

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.