Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Samernas kamp för att idrotta: ”Är illa”

Lassokastning mot renhorn är en stor sak inom den samsiska idrottenFoto: Fia Kaddik
Det krävs träning och en smula tur om man ska lyckas. Foto: Fia Kaddik
Det gäller att ha ordning på materialet och tekniken. Foto: Fia Kaddik
Det krävs mycket träning för att bli bra på lassokastning.Foto: Fia Kaddik
Jo, hon vann. Foto: Fia Kaddik
Fia Kaddik är djupt engagerad i den samiska idrotten. Foto: Fia Kaddik
Fia Kaddik njuter av naturen och den dånande forsen. Foto: Fia Kaddik
Lassokastning är prestige bland samer - gammal som ung. Foto: Fia Kaddik
Ser ut att bli en träff. Foto: Fia Kaddik
Nordiska mästerskapen i stafett. Foto: Fia Kaddik
Karin Nutti Pilflykt höjer armarna i skyn efter tävling i Arctic Winter Games 2014 i Fairbanks, Alaska, USA.Foto: Privat
Storlule sameförening på förstaplats i stafett i ArjeplogFoto: Foto: Maret Steinfjell
Karin Nutti Pilflykt koncentrerar sig under lassokastningen. Foto: Fia Kaddik
1 / 13

Den samiska idrotten lever ett liv i skymundan – och mötts ofta av fördomar. 

Samtidigt brottas Samernas idrottsförbund med en tuff ekonomisk verklighet då de nekas inträde i Riksidrottsförbundet. 

– Vi får verkligen vända på slantarna. Det finns så mycket, mycket mer man skulle vilja göra, säger Fia Kaddik från Samernas idrottsförbund. 

SportExpressen berättar historien om de idrottande samerna, och de utmaningar de ställs för i dag. 

Redan i mitten av 1880-talet under en expedition slogs upptäcktsresanden och polarfararen Adolf Erik Nordenskiöld av hur duktiga samerna var på att ta sig fram på skidor över Grönlandsisarna. 

Den ansträngande renskötseln över höga fjäll och djupa dalar gav samerna både styrka och uthållighet.

På vintern fanns det inget annat sätt att ta sig fram än på skidor.  

Naturen och de hårda livsvillkoren gjorde samerna starka och tåliga.

Under Nordenskiölds Grönlandsexpedition 1883 skidade de två samerna Paava Lars Nilsson Tuorda och Anders Rassa 46 mil över isarna på bara 57 timmar. 

Många tvivlade på att bedriften var riktigt sann.

Nordenskiöld stod på sig och året därpå arrangerades en tävling över distansen 200 kilometer. Men i stället för Grönland blev det Lappland.

Samerna och Nordenskiöld skulle få bekänna färg. 

Efter loppet stod tre samer på prispallen med Nilsson Tuorda i topp.

Han hade klarat av loppet på 21 timmar och 22 minuter.

Det här med samer som är duktiga på skidor, både på längden och utför, är ingen nyhet. 

Fia Kaddik från Samernas idrottsförbund säger att bara i Jokkmokk under 1950-talet kunde man ha fyra, fem samiska skidåkare i landslaget som tävlade jorden runt.

– Sen slutade de för att de var tvungna att ta hand om renskötseln. 

– Vi har ganska många kända samiska idrottsmän. Vi har Börje Salming, Anja Pärson, Ingemar Stenmark, Bengt Fjällberg, Stig Strand, Bengt Erik Grahn. Jag kan rabbla upp många. 

Fia Kaddik säger att Anja Pärson även tävlat i samemästerskapen.

Lassokastning - en prestigegren

Men det var först i mitten av 1940-talet som den samiska idrotten började organisera sig. 

Det var samernas folkskola i Jokkmokk som gick i bräschen.  

Först började man med vintersamemästerskapen och just skidåkning och lassokastning. 

Sedan tillkom även sommarmästerskapen.

– Det var för att utveckla den samiska idrotten. Det började med lassokastning och sen gick man vidare med löpning, säger Fia Kaddik, som förutom styrelseuppdraget i Samernas idrottsförbund även är med i Sareks IF och Jokkmokks och Ammarnäs sameförening.

Under augusti månad har samerna sina sommarmästerskap. Det blir bland annat sprinttävlingar med lassokastning. Man springer och kastar lasso på ett visst avstånd - missar man får man straffrundor. Det finns olika distanser för kvinnor och män. 

– Lassokastningen har den största prestigen, säger Fia Kaddik som själv kammat hem guld i klassen. 

Man tävlar individuellt och i par. 

– Och så har vi renskötarstafetter i tremannalag då man springer längre sträckor än i sprinten. 

Med tiden har det tillkommit mästerskap i innebandy och från år 2000 tävlar man även i slalom.

Innebandy är inget man förknippar med renskötsel. Var det för att popularisera mästerskapen och få fler ungdomar att engagera sig? 

– Ja, för att få fler ungdomar att röra på sig. Det är inget unikt i den samiska världen att ungdomar sitter med en mobiltelefon eller padda. Det är likadant överallt oavsett om man är same eller inte. 

– Mobiltelefonen och datorn har även tagit över vår värld. Det gäller de vuxna också.

Fia Kaddik säger att det till en början var ungdomarna som hörde av sig och sa att de ville ha någon mer idrott. 

Den samiska idrotten stärker identiteten

Karin Nutti Pilflykt, 23, tillhör Storlule Sameförening och Sirges sameby som har sina åretruntmarker i Jokkmokks kommun.

I dag bor hon i Umeå och utbildar sig till jägmästare men hoppas kunna återvända till sin egen hembygd en vacker dag. 

För några år sedan gick hon skidgymnasiet i Gällivare och tänkte satsa på en elitkarriär i längdskidor innan en längre tids sjukdom satte hinder i vägen. 

Men hon har fortsatt att träna och tävla, om än i mindre skala. 

I samemästerskapen tävlar hon främst i längdskidåkning på vintern och löpning på sommaren. Men det har även blivit lassokastning. 

– Det är en tävling som man kommer tävla i för evigt, säger hon. 

Karin Nutti Pilflykt tävlade även i innebandy så sent som i vintras. 

– Det var jättefina arrangemang, då kom också samer från Finland. Det är ett gränsöverskridande mästerskap, så man får en gemensam mötesplats inom idrotten. 

Hon har även fått möjlighet att tävla i skidor för Sápmi i Arctic Winter Games. Det blev två spel i Kanada och en gång i Alaska. 

Vad betyder den samiska idrotten för dig?

– Jag tycker den är jätteviktig. Det är en arena där alla vi samer kan mötas. Idrotten är gemenskap. Och är man dessutom tävlingsmänniska så blir det ännu roligare. 

Hon säger att idrotten och tävlingarna blir viktigare för den samiska identiteten då många samer lämnat sina hemtrakter och lever ett liv utanför sin egen kultur. 

– Det är jätteviktigt att det får fortsätta. 

Fia Kaddik igen:

– Samebyar sysslar med renskötsel medan en sameförening är som vilken förening som helst där flera samebyar kan ingå. Sameföreningarna har även kulturella aktiviteter, som till exempel sameslöjd, säger hon.

Det finns bara två rena idrottsföreningar för samer: Sareks IF och Storlule SF. 

Vart tredje år har man nordiska mästerskapen med traditionella grenar som renskötarstafett, löpning, sprint och renskötarsprint. 

Samer från Sverige, Norge och Finland deltar i spelen. 

Nu jobbar man på att även få med sig Ryssland i mästerskapen. 

– Vi är ju ett folk i fyra länder. 

På sommarmästerskapen kan mellan 300 och 500 deltagare ställa upp och tävla. Publiken har ökat under åren men det är viktigt var mästerskapen hålls. De nordligaste samerna kan dra sig för att bila ner till Idre i nordvästra Dalarna. 

– Det är inte sträckan som avskräcker. Vi är ju vana vid långa avstånd. Det har med kostnaden att göra.

Jokkmokk ligger lite mera i mitten av Sápmi, det geografiska område som sträcker sig över hela Nordkalotten och omfattar Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland.

De svenska samebyarna finns från Idre i söder upp till Karesuando i norr. 

Men samerna finns utspridda över hela landet.

– De finns i Stockholm, Malmö, Göteborg. Vi finns både här och där. 

De kommer upp och tävlar. 

Det är ungefär lika många män som kvinnor som deltar i spelen. 

– Något fler män i lassokastningen men det har med ålderspyramiden att göra. Det beror lite på hur stora barnkullarna har varit. 

Hur är det med återväxten?

– Vi får hoppas att det blir bra. Vi kämpar ju för att vi ska få ha något eget. 

Hur är deltagande i Sverige jämfört med andra länder?

– Norge är stort under vintermästerskapen men Sverige är mycket stort under sommarmästerskapen. 

Vad betyder idrotten för den samiska identiteten?

– Den betyder väldigt mycket, men inte bara för idrotten. Det finns ju även en kulturell del och en social del, där vi får träffas och lära känna varandra. 

Tävlingarna har blivit större för att engagera fler, säger Fia Kaddik, inte minst barnen ska känna sig delaktiga och bli en del av den samiska kulturen över de geografiska gränserna. 

Barn från nioårsåldern får vara med och tävla om medaljer.

– Och så har vi infört en knatteklass för de som är ännu yngre. Det är en lättare löptävling och en lättare lassotävling. 

Tanken att föra det samiska kulturarvet vidare. Vad spelar det för roll?

– Det är jätteviktigt. För i det här finns språket och leken. 

Fia Kaddik säger att alla är släkt med varandra från olika håll och även över nationsgränserna. 

– Samerna har aldrig haft några gränser. Renen har ju inga gränser. Han far ju över till Norge och Finland. 

Har ni stött på fördomar? 

– Fördomar möter vi varje dag. Det finns ingen vetskap om oss. Jag skulle kunna hålla en hel föreläsning om fördomar om jag ville det. Det handlar om hur man ser ut, hur man är och att man kör upp renar på vägen.

Inom idrotten?

– Under SM är det inga problem. Men utifrån frågar många varför inte de får vara med. ”Tror ni att ni är nånting?”.

Önskar det fanns mer pengar

Samisk idrott har länge uppvaktat Riksidrottsförbundet men nekats inträde eftersom tävlingarna inte är öppna för alla. Lika svårt har det varit att få medel från kommunerna då de också kräver att alla ska få vara med och tävla. 

Men då skulle själva syftet med den samiska idrotten gå förlorad då det handlar om att ge näring åt sitt eget språk och sin egen kultur, menar samerna. 

Det blir vanligare att samerna tävlar mot andra urbefolkningar världen över. Men man pratar även kultur och inte minst miljön som blivit en allt viktigare fråga. 

Arctic Winter Games har anordnats under många år. Den är inte bara för urfolk utan öppen för alla som bor ovanför polcirkeln. Samerna har ofta blivit inbjudna även om det inte är en självklarhet. 

Här tävlar man bland annat i längdåkning och futsal. 

Hur tycker du uppmärksamheten varit från riksmedierna när det gäller den samiska idrotten?

– Ingenting! Värdelöst! Till och med i lokaltidningarna så kan det bara vara en liten notis. 

Hur har ni det med pengar?

– Det är illa. Från svenska Sametinget får vi pengar. Vi pytsar ut pengar till de som arrangerar samemästerskapen. Det har handlat om runt 300 000 kronor per år men nu senast fick vi lite extra, runt 500 000, för att göra ett ungdomsläger tillsammans med ungdomsförbundet. 

Men Sveriges samer ligger risigt till jämför med Norges samer. Deras idrottsorganisation har fått mellan två och tre miljoner kronor i stöd. 

Ungdomslägren - ett till våren och ett till hösten - tär på kassan. Dessutom gäller det att spara en slant till samemästerskapen. Budgeten är tajt.

– Men det här gör vi för att våra ungdomar ska få lära känna varandra, kunna idrotta och ha kul. Vi får verkligen vända på slantarna. Det finns så mycket, mycket mer man skulle vilja göra.