”Ibland blir jag arg på honom”

I maj gick Gunnar Bergqvist bort. En månad senare utsågs dottern till förbundskapten för det svenska friidrottslandslaget.

Så den som alltid funnits där för Kajsa Bergqvist, sedan hon började idrotta, fanns inte längre.

Hon ville ju så gärna berätta för honom, se stoltheten i hans ögon och känna hans värmande kram.

– Pappa har varit ett stöd åt mig under hela livet. Han var jätteengagerad i den här processen. Det känns sorgligt att jag inte kunde berätta för honom att jag fick jobbet, säger Kajsa Bergqvist.

Kajsas himmel runt hörnet

För henne ligger platsen där idrottslivet började i närheten av föräldrahemmet i Sollentuna, norr om Stockholm. Himlen runt hörnet heter Sollentunavallen och Turebergs FK är klubben som regerar.

Hon var sex år när hon första gången satte sina fötter där. 

Något snirklig väg till friidrotten

Vägen till världstoppen i höjdhopp var för den i dag 45-årige Kajsa Bergqvist något snirklig. Den gick via konståkning, fotboll, volleyboll, badminton, simning och längdåkning på skidor.

– Under uppväxten var Sollentunavallen mitt andra hem. Där spenderade jag otroligt mycket tid. I träningsguppen hade jag mina kompisar. Men jag kunde också hänga på kansliet och prata med människorna där, har Kajsa Bergqvist tidigare berättat för SportExpressen Föreningsliv.

Gunnar Bergqvist var under många år ordförande, mamma Elsa lagledare.

Fortfarande världsrekordinnehavare

Den 7 januari 2008 meddelade Kajsa Bergqvist att hon skulle sluta med friidrotten. 

Orsaken: Bristande motivation.

En period av lättnad påbörjades – ”hela året innan hade jag känt att lusten saknades” – men också en lång tid av distanserande.

– Jag försökte hitta den där lusten igen, men insåg att den inte skulle infinna sig. Då var det klart, över och färdigt, säger Kajsa Bergqvist.

Fortfarande har hon kvar det världsrekord på 2,08 meter hon satte 4 februari 2006 vid en höjdhoppsgala i tyska Arnstadt.

”Det finaste jobb som finns”

I tio år var hon expertkommentator i SVT innan budet från Friidrottsförbundet kom. En förfrågan Kajsa Bergqvist inte kunde säga nej till. Hon tog steget tillbaka till det landslag hon lämnat 13 år tidigare.

Karin Torneklint, som styrt skutan sedan 2013, lämnade. Nu har alltså en ny era inletts; Bergqvist-eran. Den som ska leda svensk friidrott in i framtiden.

Officiellt tillträdde hon 1 oktober. 

En lugn start på nya jobbet? Det kan ni glömma.

– Det har varit precis tvärtom med planering och administration med en kommande säsong med flera mästerskap. Sedan försöker jag vara så mycket jag kan ute i landet för att träffa aktiva och ledare. Man kan vara en närvarande förbundskapten året runt, inte bara när det ska tävlas, förklarar Kajsa Bergqvist.

I tio år tittade du in utifrån, nu sitter du där inne igen – är det sig likt?

– Under min tid som aktiv i landslaget hade jag inte den inblicken som jag får nu. Då hängde man liksom bara med, någon stack till en flygbiljetter när man skulle ut på tävling. Men det är många ansikten jag känner igen sedan jag höll på. Ledare och tränare byts ju inte ut med samma frekvens som de som tävlar. De är kanske med i tio år, medan de runtomkring finns där i kanske ett helt arbetsliv.

Är det något du som förbundskapten vill ändra på, eller låter du i nuläget allt rulla på som tidigare?

– Vare sig jag vill eller inte tror jag inte att det kommer att se likadant ut. Jag är ju en annan person än vad Karin (Torneklint) är, så jag kommer säkert att sätta min prägel. 

Tre stora mästerskap nästa år

Nästa år innehåller bland annat inomhus-EM i Belgrad, Serbien i mars, VM i Eugene, USA i juli och EM i tyska München en månad senare.

Kajsa Bergqvist instämmer när jag menar att hon kommit till ett väldigt attraktivt dukat bord med tanke på de atleter hon nu basar över.

– Det är helt fantastiskt med den framgångsvåg vi har. Det betyder väldigt mycket för dem som kommer underifrån, att de kan följa med och kanske också i framtiden bli medaljörer. Fixstjärnor är oerhört viktiga för bredden.

Du levde ett liv med jobbet på SVT och egen hemmakrog – vad var det som gjorde att du valde att tacka ja när Friidrottsförbundet kallade?

– Jag brinner för friidrotten. När man sedan får en förfrågan att leda världens finaste landslag, då går det inte att säga nej. Det är bara att anta utmaningen. Andra saker får man sätta åt sidan då.

Skulle ha tillträtt redan sommaren 2020

Kajsa Bergqvist berättar att förbundet hörde av sig 15 månader innan hon klev på – ”det var ju tänkt att Tokyo-OS skulle gått förra året” – och att hennes partner Josefin Holmqvist var en av dem hon stötte och blötte sina funderingar med.

Pappa Gunnar var också i högsta grad en del av det förloppet.

– Det här året har varit djupaste botten och största glädje. Pappa var oerhört engagerad i friidrotten och mitt liv. Vi var inte överens alla gånger, men vid alla stora beslut fanns han alltid där. 

– Chocken och overklighetskänslan tog först över saknaden. Nu har saknaden kommit ikapp mig. Nästan varje dag tänker jag att jag måste fråga honom om något, det dyker ständigt upp nya saker i det här jobbet. Och så finns pappa inte där. Ibland blir jag arg på honom. Han var mitt bollplank, den jag litade mest på. 

Kajsa Bergqvists förordnade med Friidrottsförbundet sträcker sig i första hand över OS i Paris 2024.

– Har allt gått bra och alla parter vill, så kanske jag fortsätter ytterligare en olympisk cykel.