Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Prisas för sitt arbete med fotboll och integration

Anna Larsson är ordförande i Håbo FF.Foto: Sverige United
Anna Larsson fick guldhanden 2020.Foto: Evelina Carborn / © Evelina Carborn

Anna Larsson är ordförande och ledare i fotbollsklubben Håbo FF. 

Men hon är också den som ser till att alla känner sig hemma i föreningen och har en gemenskap. 

För det prisades hon under torsdagen med Sverige Uniteds stipendium Guldhanden. 

– Det kan vara tungt när man parkerar vid konstgräset ibland men när man kliver ur bilen försvinner det bara och det blir bara underbart att se de här barnen och ungdomarna, säger Anna Larsson. 

Anna Larsson har varit med i föreningen Håbo FF i Bålsta sedan 1996 i olika roller. I dag är hon ordförande och hon är också den som drivit klubbens arbete med integration för att stötta den våg med ensamkommande som kom till Sverige under flyktingkrisen. 2017 började klubben anordna öppna träningar för nyanlända och Anna hoppade in som tränare. 

Men hon blev mer än bara en tränare. Hon har öppnat upp sitt hem för spelare som kommit och ätit innan träning eller som bara behövt någonstans att vara.

– Man kommer hem och lagar middag. Sen om jag lagar mat till två eller sju det har egentligen inte spelat mig någon större roll. Så det har väl inte tagit så jättemycket extra tid. Eller det har det väl, men jag ser det inte så. Det har bara varit fler runt middagsbordet. Det är mer det att vi har ju haft två killar som bott här och då har det varit att man träffat advokater, lärare och sånt då de inte haft uppehållstillstånd. Det som är utanför ens egen vardag.

”Det har alltid varit öppna dörrar”

Anna haft två unga asylsökande killar boende hos henne. Den ena fick ett utvisningsbeslut till Afghanistan och var tvungen att lämna Sverige även om han inte bott där sen han var fyra år. Nu är han någon annanstans i Europa. Men att öppna dörren för dem som behöver har alltid varit helt naturligt för Anna. 

– Jag tror att det är kopplat till min uppväxt. Min pappa kom till Sverige när han var sex år och min farmor flydde från andra världskriget, hon var från Österrike-Ungern. Jag har ju den historien i bagaget. Det var en annan familj som var där för min farmor när hon flydde. Det ligger i min natur. När jag växte upp hade vi flera fosterbarn som kommit och gått i familjen. Det har alltid varit öppna dörrar. Det har inte varit konstigt att släppa in fler familjemedlemmar om det behövs. 

Och Anna och hennes son har en stor familj. Hennes son som i dag är nio år adopterades av Anna från Serbien när han var sex år gammal. Han är hela tiden med i arbetet med Håbo FF och killarna i föreningen har blivit hans familj. 

– Han har ju också haft integration genom fotbollen. Han hade varit i Sverige i en eller två veckor innan han började spela fotboll och fick kompisar. Så han har också gjort hela integrationsresan genom fotbollen. Det här är hans bröder, hela gänget. På skolan eller vart han än är så pratar han om alla sina bröder. Ibland får man blicken ”Hur många barn har du?” Och ja det är väl ett 30-tal, men det är inte riktiga brorsor. 

Hon fortsätter:

– Han har en jättehärlig stor familj. Hade det bara varit vi två hade han kanske blivit jätteberoende av mig. Nu har han flera relationer och manliga förebilder, för det finns inte under samma tak. 

Även om inte Anna kan säga exakt hur mycket tid hon lägger ner på att hjälpa andra människor så det en hel del. Under Sverige Uniteds gala Guldhanden på Operakällaren i Stockholm, var det hennes tur att stå i centrum tillsammans med en rad andra eldsjälar. Men i slutet av kvällen var alla blickar riktade på bara henne, när förbundskapten Janne Andersson gav henne kvällens finaste pris. 

– Det var jättekänslosamt. Det är häftigt för allt jobb man gör. Egentligen hela kvällen var häftig, för ibland känns det lite ensamt i det man gör. Det är påfrestande psykiskt. Speciellt förra året när det var många utvisningar av ungdomarna man jobbat med. Och nu så kom man hit och ser det här fantastiska gänget. Det blir som ett stort nätverk man hittat, en ny familj där man kan ta hjälp av varandra. 

”Har fått ett nytt närverk och en ny familj”

Förutom ett nytt närverk fick Anna också med sig en check på 50 000 kronor. Pengarna får hon göra vad hon vill med. 

– Jag hade inte ens reflekterat över att det skulle gå till mig personligen. Jag tänkte att det var föreningspengar. Men det var flera i går kväll som sa att pengarna är till mig. Så jag har inte kommit så långt. Men på vägen hem blev det ett par nya fotbollshandskar till min son i alla fall. Den investeringen var ändå till familjen. 

Kommer du klara av att unna dig någonting? 

– Ja det tror jag, det är ju ibland flera här exempelvis som äter och man tar lite korvpengar ur fickan. Då kommer funderingarna ibland att man måste tänka på ekonomin för mig och min son på något sätt. Nu känns det ändå som att man kan köpa de där korvpaketen och inte behöva bry sig, samtidigt som man kan göra något själv. Min son älskar det här också och han har sportlov nästa vecka så vi pratade om att vi ska åka i väg och ta en natt på hotell. Han älskar badland, så någonting sånt. 

Att Annas och Håbos arbete uppmärksammat ger henne också en självförtroendeskjuts och någonting att luta sig emot när det känns lite tuffare.

–bland är det tungt och har man lite minnen att falla tillbaka på gör det att man kan samla mer kraft. Det är en bekräftelse på det jag och min förening gör, det är rätt och vi är på rätt spår. Det kan vara tungt när man parkerar vid konstgräset ibland men när man kliver ur bilen försvinner det bara och det blir bara underbart att se de här barnen och ungdomarna som är ensamma men som här kan bli sedda. 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.