Patrik Luxenburg spelade bara fyra sekunder i allsvenskan

Han fyller 50 år om några veckor.

Nu sitter Patrick Luxenburg på en restaurang i Bromma i västra Stockholm och berättar om sin fotbollskarriär.

Den som slår det mesta när det handlar om osannolika historier.

– Jag är glad och stolt att jag ändå fick spela en match i allsvenskan med Djurgården, säger Patrick Luxenburg.

Han skrattar.

Det gjorde han inte den där måndagskvällen den 9 september 1990.

Djurgårdens talang och produkt, skapad av klubbens fotbollsskola och vidare genom pojklag efter pojklag, var nervös.

Djurgården spelade på Domnarvsvallen mot IK Brage från Borlänge.

Det stod 0–0 när slutet av matchen närmade sig.

Ytterbacken Patrick Luxenburg hade värmt upp i en evighet.

Fram och tillbaka bakom målet.

Luxenburg spelade fyra sekunder i allsvenskan 

När skulle Djurgårdens tränare Lennart Wass ta in honom på planen?

– När 90 minuter hade gått ropade Wass till mig att komma. Jag skulle äntligen få spela och göra allsvensk debut, berättar Patrick Luxenburg. Jag skulle byta med Ken Burvall.

Vad tänkte du?

– Jag trodde inte att du skulle bli något inhopp eftersom matchen var inne på tilläggstid. 92, 93 minuter.

Men nu stod han där, stolt, glad, men framför allt redo att spela.

– Men det blev inget avbrott, jag fick vänta någon minut till innan det var dags att spela, säger Luxenburg.

Han sprang tvärs över planen till sin ytterbacksplats.

– När jag kom fram till min position blåste domaren av matchen. Jag rörde inte bollen och var på planen i fyra sekunder, säger Patrick Luxenburg.

32 år senare kan han skratta åt det som hände.

Men för tonåringen med stora allsvenska drömmar var det kluvna känslor efteråt.

– Jag tänkte att det kanske kommer fler tillfällen att spela. Jag hade ju lirat matcher i Tipscupen och i Svenska cupen och skolats om från central mittfältare till ytterback, säger Patrick Luxenburg.

I Djurgården fanns stjärnor som Glenn Schiller, Jens Fjellström, Krister Nordin, Stephan Kullberg och Mikael Martinsson.

– Vi hade ett bra lag, det var inte lätt för en ung spelare att få chansen, säger Patrick Luxenburg.

Skrev på a-lagskontrakt med Djurgården

Han blev årets junior i Djurgården och skrev på ett A-lagskontrakt som var värt 2500 kronor i månaden.

– Det fanns även en sorts stege i kontraktet. Spelade jag mycket så skulle jag få mer pengar. Mats Jansson, som skrev kontraktet, brukar skämta med mig och säga att det är det dyraste kontrakt han någonsin skrivit med en spelare, säger Patrick Luxenburg.

Det blev inte mer än fyra sekunder i allsvenskan för talangen.

– Lite senare på hösten mötte vi Öster. Klockan tickade upp mot 90 minuter, jag sprang och värmde upp bakom målet. På tilläggstid ropade Lennart Wass att jag skulle in.

Men det blev inget nytt inhopp?

– Nej, jag låtsades inte höra honom, säger Patrick Luxenburg som trots sin lön från Djurgården hade svårt att klara sig ekonomiskt.

Han jobbade extra på posten och som fönsterputsare. 

– De här fyra sekunderna har förföljt mig. Jag fick ju inte ens känna på bollen. Men det är ändå en kul grej, underbart är kort.

Ingen annan allsvensk karriär är kortare och rekordet är förstås svårslaget.

Djurgårdaren Patrick Luxenburg var som ung väldigt lovande, han spelade i Stockholms stadslag och gjorde fyra landskamper för spelare födda 1971 och 1972.

– Vi hade ett ruskigt lag. Niklas Gudmundsson, Niclas Alexandersson, Patrik Andersson, Magnus Hedman, säger Patrick Luxenburg som 1991 var med i den svenska truppen som spelade JVM i Portugal.

Vilka egenskaper hade du som spelare som tog dig till juniorlandslaget och till allsvenskan?

– Inställningen, motståndarna hade svårt att gå förbi mig. Kjell Friman som jag hade som tränare i några klubbar sa alltid till mig att jag skulle ha så lite boll som möjligt men att jag var helt omöjligt att passera. Det sammanfattar nog min karriär rätt bra.

Figo fick bytas ut

1989 under en fyrnationsturnering spelade Sverige mot Portugal i Porto.

– Jag hade storstjärnan Luis Figo på min kant, säger Luxenburg.

Hur gick det?

– Han kom inte förbi mig och blev utbytt. Det var ett bra betyg. Vi parkerade bussen och klarade 0–0.

Vad sa Figo efteråt?

– Inget, han tittade inte ens på mig.

Efter tiden i Djurgården spelade Patrick Luxenburg för Spånga i division 1.

1993 väntade Umeå på bortaplan.

– Vi hade hört att de hade en ung och mycket duktig vänsterytter som värvats från Tavelsjö. Det var Jesper Blomqvist.

Matchen mot Spånga och mot högerbacken Luxenburg blev en enda stor plåga för den unge stjärnan från norr.

– Det gick så bra för mig så Blomqvist bytte kant, säger Luxenburg och skrattar igen. Efteråt kom han fram till mig och frågade vem jag var. Säsongen efter gjorde Blomqvist succé i IFK Göteborg innan han blev proffs i Milan, Parma och Manchester United.

Patrick Luxenburg lämnade Spånga och skrev på för Café Opera från Djursholm.

Han var med och förde poplaget från norra delarna av Stockholm från fyran till nya superettan.

– Det var en resa, det med. Jag gjorde nog närmare 60 matcher i superettan.

Och glöm inte dina fyra sekunder i allsvenskan.

– Nej, nej, jag blir ständigt påmind om mitt inhopp mot Brage. Jag fick ändå spela i allsvenskan även om det var några sekunder. Rätt bra ändå för en kille med träben och som inte kan bolla till tre.