Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Pappans starka ord: ”Så känslosamt att se dem”

Pappa Tomas och mamma Viktoria efter att Hanna Öberg tagit ett sensationellt OS-guld 2018.
Foto: SVEN LINDWALL
Foto: FREDRIK KARLSSON / BILDBYRÅN
Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN

En pappa med en smått galen dröm.

Två döttrar med en exceptionell talang.

Så kan man också skriva skidskyttehistoria.

Det handlar naturligtvis om Öbergs i norrbottniska Svensbyn utanför Piteå.

Syskonen Hanna och Elvira och pappa Tomas. Och mamma Viktoria ska vi definitivt inte glömma. 

När Tomas, som är anställd som officer vid Försvarsmaktens vinterenhet, låg ute sina många resor var det hustrun som såg till att döttrarna höll ordning på skidor, gevär och ammunition när de tog sina första stavtag mot skidskyttevärldens absoluta topp.

Hanna har i en intervju sammanfattat sin första tid med skidskyttet så här:

– Vi hade ingen skjutbana på Vallsberget, men på baksidan fanns en älgskyttebana där pappa ställde ut fallmål. Vi låg på vanliga liggunderlag och sköt, och vi hade ihoprullade liggunderlag som stöd. 

Tidig vår 2008 hade Tomas Öberg nämligen sett till att en skjutvall med vidhängande spår stod klar på Lindbäcksstadion, tidigare Vallsberget skidstadion, utanför Svensbyn. 

Men vi backar några år.

Tunnbröd och porösa mjukkakor

Den lilla orten (runt 350 personer) var tidigare mest känd för sitt frasiga tunnbröd och sina porösa mjukkakor. Så hade det kanske varit än i dag om inte Lapplands jägarregemente i Kiruna lagts ned strax före millenniumskiftet. 

Efter något år i Boden bestämde sig kapten Öberg 2002 för att ta sig tio mil söderut till sin gamla hemort.

Viktoria och Hanna, då 6, och Elvira, 3, fanns förstås med på resan.

Tomas Öberg var själv en klart godkänd skidskytt under 90-talet – ”precis under att ta en plats i landslaget” – och insåg när han väl var på plats hemma att Lindbäcksstadion saknade något.

2005, tre år för det officiella öppnandet, började en enklare skidskytteverksamhet ta form.

– Jag pratade med olika markägare och med jaktklubben om att få använda älgskyttebanan även under vinterhalvåret. Jag såg att det fanns utrymme för pistmaskinen att svänga in. Och tittade lite grann där vi ville ha skjutvallen, säger Tomas Öberg. 

Tomas Öberg vid skidskyttebanan i Svensbyn i Norrbotten, som han själv byggde och som invigdes i mars 2008.
Foto: VIKTORIA ÖBERG

Körde 40 mil för måltavlorna

Sedan införskaffades mål från Hedenäset i Tornedalen (40 mil fram och tillbaka) så att skjutvallen helt kunde ställas i ordning. En bybo i Svensbyn lånade ut strålkastare, strömmen kom från den existerande skyttekuren.

Kontakt togs därefter med skidklubben i Hemmingsmark utanför Piteå, där både Hanna och Elvira höll till. Nu var det bara att ladda gevären. 

Första kapitlet om två av världens bästa kvinnliga skidskyttar kunde alltså börja skrivas (även om det endast var en tioårig Hanna som var med då).

En blott tioårig Hanna Öberg i januari 2006 tillsammans med pappa Tomas. Mycket var provisoriskt då.
Foto: HENRY HEDMAN

Såg du redan då att Hanna hade något som kunde bära mer än en liten bit?

– Nja... Men vad man kan se är att tjejer i den åldern är bättre på att omsätta en instruktion och sedan tillämpa den, menar Tomas Öberg och låter som den militär han ju är.

– Hanna tyckte att det var roligt redan från början. Det är det absolut viktigaste för att man sedan hela tiden ska bli bättre och bättre. Elvira provade på, men hon var för ung för att tycka det var kul. Skidskytte är en för svår sport för någon som är sju år.

När byttes Hannas det-här-är-ju-kul till att det kunde bli något riktigt bra av det?

– När hon var runt 12-13 och man såg att hon hela tiden ville utveckla skyttedelen. Hon hittade också vägar till att hantera vapnet snabbare. Hanna har redan från tidig ålder varit väldigt effektiv på skjutvallen.

Systrarna Öberg på en tidig skidskyttebild från januari 2006. Hanna, 10, till vänster och Elvira, 6, vid gevärspipan.
Foto: HENRY HEDMAN

Pappan: ”Nyper mig i armen varje dag”

Hanna och Elvira går sedan från att kriga på pappans hemmagjorda skidskyttebana via junior-VM och IBU-cupen till den prispall bara de bästa får kliva upp på.

– Jag får nypa mig armen varje dag. Det är det som gör att det blir så känslosamt när man ser dem på tv. I och med att man har lagt ner alla dessa tusentals timmar på att följa dem, från vartenda stavtag och vartenda skott genom hela karriären.

Hur ofta får du nöjet att se dina döttrar i dag på din gamla skidskyttebana?

– Tre-fyra gånger om året är de hemma i Svensbyn. På sommaren tränar de på rullskidor på sin hemmastadion. Vi pratas dock vid nästan dagligdags. Visst blir det allmänna saker, men vi faller fort in i snack om träning och hur allt det övriga fungerar.

Hanna och Elvira hör av sig till föräldrarna efter varje lopp.

– Det varierar väldigt hur samtalet landar. Beroende på hur det har gått får man kanske gratta den ena och trösta den andra. De vill ju vara bäst i världen, men det kan de inte vara hela tiden.

”Tomas en otrolig entusiast”

Håkan Svensson, mångårig journalist och skidnestor på Norrbottens-Kuriren, är full av beundran för det Tomas Öberg har åstadkommit.

– Han har alltid varit en otrolig entusiast och initierade byggandet av den där skidskyttebanan. Det känns som att utan hans insatser är det svårt att se att Hanna och Elvira skulle ha nått så långt som de gjort. Banan var alltså otroligt viktig för att systrarna skulle komma i gång, menar Håkan Svensson

Björn Ferry invigde banan

När skidskyttebanan skulle invigas i mars 2008 var Björn Ferry med.

– Jag for dit i samband med SM i Boden och körde ett lopp med Hanna Öberg och (hennes barndomskamrat och landslagskollega) Anna Magnusson, som ju var väldigt unga då. Jag åkte en betydligt längre bana, men jag tror att jag lyckades ta dem i spurten.

Fick du något pris?

– En designad tekopp av frun Viktoria. Det var inte så fett gage på den tiden. Men jag plockar fram koppen när Hanna eller Elvira vinner.

Björn Ferry menar också att Tomas Öbergs bygge var avgörande för systrarnas skidskyttekarriärer.

– Tomas skapade väldigt bra förutsättningar. De vann ju junior-VM innan de blev aktuella för A-laget.

Elvira är drygt tre år yngre än Hanna. Känslan är att hon kommer att bli den bästa av de två. Håller du med?

– Jag tycker att Elvira är bättre i mycket redan nu. Så svaret på vem som har störst potential att utvecklas framöver är troligtvis Elvira. Framför allt i skidåkningen kan hon komma att dominera. Hon åker ju skitfort nu. Hanna har haft en makalös utveckling år för år. Men från i fjol till i dag har Elvira lyft sig jättemycket, och är oftast snabbare. 

Björn Ferry exemplifierar med två kända brödrapar.

– Titta på Fourcades och Bös. Först kommer det äldre syskonen, sedan det yngre och drar förbi. Det finns studier på den så kallade småsyskoneffekten, där ett yngre syskon oftast lyckas bättre. Det är en fördel att kunna gå i fotspåren, framför allt om man håller på med samma idrott.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.