Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Opererade bort livmodern som 27-åring: ”Svimmade”

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

Sanna Nilsson tillhör en av Sveriges duktigaste dressyrryttare och har ridit juniormästerskap samt i världscupen. 

Men vid sidan av karriären har hon brottats med sjukdomen endometrios. 

För tre år sedan opererades hon – men hon brottas fortfarande med daglig smärta.

– Enda gången när jag rent mentalt kan släppa taget om sorg och frustration är när jag är med hästen, säger 30-åringen från Eskilstuna. 

Endometrios är en sjukdom där livmoderslemhinna växer i form av härdar utanför livmodern, oftast i äggledare eller bukvägg. Det orsakar inflammationer i kroppen samt kraftiga blödningar och smärta. Ungefär var tionde person som har en livmoder har sjukdomen.

Dressyrryttaren Sanna Nilsson, 30, är en av de som drabbats. 

Hon fick diagnosen som ung tonåring. 

– I mitt fall var det så extremt så att jag svimmade av smärta och blev medvetslös. Någon gång slog jag i huvudet och blev liggande. Mina vanliga symtom under varje menstruation var att jag knappt kunde äta och om jag fick i mig något så spydde jag upp all mat i ett par dygn. I och med att det var så extremt så var det så tydligt att något var riktigt fel, säger Sanna Nilsson. 

Titthålsoperation gav diagnos

Sanna Nilsson berättar att hon har en väldigt extrem variant av endometrios och är tydlig med att sjukdomsförloppet kan vara mildare för andra. 

– Precis som cancer så finns det godartad och elakartade former av sjukdomen. På vissa kommer det så pass sakta att du märker det när du är först 35 år, på vissa sprider det sig så sakta att man nästan hinner komma in i klimakteriet. För majoriteten av alla hjälper det med p-piller och hormonbehandlingar. 

Men så var det inte för ryttartalangen. 

Till en början trodde Sannas familj att hennes märkliga symptom hade något med blindtarmen att göra, men efter ett par månader kom hon av en slump i kontakt med en kirurg som var insatt i sjukdomen. En titthålsoperation genomfördes och det konstaterades att hon hade endometrios.

– Jag tror inte ens att jag hade fyllt 15 år då, men de upptäckte det på en gång. Då hade det redan hunnit sprida sig ganska mycket även fast det bara gått något halvår. Jag fick direkt väldigt stark medicinering vilket gjorde det enklare första åren. 

”Jag har inte velat veta”

Medicinerna hjälpte till en början och förhindrade de härdar som endometrios orsakar från att sprida sig, men kroppen blev mer resistent mot medicinerna. Då fick hon träffa Anna-Sofia Melin, specialistläkare i gynkelogi/obstetrik. 

– Hon är en av de viktigaste människorna i mitt liv. Hon har hjälpt mig enormt och jag har fått prova varenda medicin som finns på marknaden och blandat olika mediciner. Jag har opererats vid flera tillfällen, röntgats och allt möjligt tack vare henne. 

Hon har flera gånger fått höra ”med den här medicinen kan det inte sprida sig”. 

Men det har inte bitit. 

Tillslut valde hon, i rådgivning med läkare, att operera bort livmoder och äggstockar. 

– I Sverige har vi en tanke om att vi inte ska göra en sådan operation på en kvinna under 30 år som inte har några barn, så länge det inte är livshotande. Tillsist, i och med att härdarna sätter sig på tarmar och urinblåsa så ansågs mitt tillstånd livshotande. Tarmen eller magsäcken skulle kunna spricka. 

I samband med operationen valde hon att berätta om sin sjukdom, som hon fram tills dess, hållit hemlig. Hon var då 27 år gammal. 

– De första tio åren berättade jag inte det här för någon, det var knappt så att vi pratade om det inom familjen. Jag tänkte att om man inte pratar om det så finns det inte. Jag har inte heller varit så påläst för jag har inte velat veta. 

”En Ica-kasse med tabletter”

Sanna Nilsson driver en hästverksamhet hemma i Eskilstuna. Hon tränar sina grand prix-hästar men håller även en del lektioner och arrangerar olika typer av kurser, event och konferenser på sin gård. 

Redan som young rider och junior red hon Europamästerskap, men då visste ingen om hennes tillstånd. 

– På tävlingar kunde det vara så att jag låg och spydde i hästlastbilen, pappa fick göra i ordning hästen, sen red jag 40 minuter och sen gick jag in och spydde igen. Utan hjälp hade det inte gått, säger Sanna Nilsson och fortsätter:

– För min del är det nog det som hjälpt mig att hålla huvudet ovanför vattenytan. För det första att ha ett mål, och sen att hålla uppe det här mentala och inte gräva ned sig. Annars blir det lätt så när mycket handlar om tabletter och läkarbesök. 

För henne blev det viktigt att inte låta sjukdomen diktera hela hennes liv. 

Hon ville ha en sysselsättning att identifiera sig med och dressyrbanan blev talangens fristad. Hur tufft den än var ibland. Däremot blev det svårt att förhålla sig till omgivningen när hon inte ville berätta vad hon gick igenom.  

– Jag och min pappa har låst in oss i lastbilen på tävlingar och då tror jag att många tänkt ”fy fan vad otrevliga de är” när vi stannat hemma från middagar och aktiviteter. I lastbilen har vi haft en Ica-kasse med tabletter som ska tas vid olika tillfällen och jag måste vila. Jag har fått prioritera att bara rida. 

Spelade in ett videoklipp

Innan hon rullades in för den radikala operationen spelade hon in en video som hon sedermera la upp på Youtube. Där berättade om allt hon genomgått till följd av sjukdomen. 

– När jag gjorde den här filmen förstod folk vidden av det och varför jag skulle vara borta ett tag, även för min egen del så var det ett sätt att förstå hur illa det varit.

Sen hon berättade sin hemlighet har mycket blivit enklare. Sanna behöver inte längre ljuga om sina perioder av frånvaro och hon har även haft en bra dialog med förbundskaptenen i dressyr, Bo Jenå.

– Jag är en tävlingsmänniska på elitnivå, det är en individuell sport och det kan vara ganska mycket konkurrens. Jag var rädd att vissa jag tävlade mot skulle tänka ”fy fan vad skönt – nu är hon borta ett halvår”. ”Den enses död är den andres bröd” liksom. Men jag har fått en helt annan känsla. Genom att blotta sina egna problem är det väldigt många utav de jag tävlar med, kompisar och bekanta som blottat sina problem. Jag fick en enormt positiv feedback och så mycket stöd och kärlek.

”Kommer inte ihåg det”

Trots operationen har sjukdomen ett fast grepp. Sanna Nilsson berättar att endometrioshärdar fortfarande kan sätta sig på alla typer av slemhinnor, men spridningen sker långsammare nu. 

Dock har hon flera följdsjukdomar som orsakar kronisk smärta.

– Jag kommer inte ihåg hur det är att inte ha ont. Jag kommer ihåg att det har varit så en gång. Jag kommer ihåg att jag var ett jättestarkt och friskt barn fram tills att jag var närmare 15 år. Sen har det sakta men säkert blivit mer molande smärta och spridit sig allt mer från år till år.

Trots det är siktet inställt högt, det är hos hästarna hon får sin frihet och kan drömma. 

– Tanken nästa år är att vara tillbaka i grand prix, det kanske redan händer i år, sen vill jag vara med i toppen och rida mästerskap igen. Det som är bra med ridsporten är att man kan rida hela livet. 

– Ulla Håkanson rider fortfarande grand prix och hon blir väl 84 i år? Generellt är alla som bäst när de är 40-50 år så om jag växlar upp i tio år så kan det bli på toppen igen. Men det är också en del som handlar om att acceptera hur kroppen fungerar. Den enda gången jag rent mentalt kan släppa sorg och frustration, det är när jag är med hästen. 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.