Att det finns ett problem kring bristen på anläggningar och idrottsytor för det svenska föreningslivet är ingen nyhet.
Under våren har Riksidrottsförbundet skickat ut en enkät till idrottsrörelsens föreningar i syfte att få en bild av hur föreningarna ser på just sin situation i frågan.
Ett av resultaten som enkäten visade, efter att ha besvarats av 5500 föreningar inom olika idrotter, var att hela 43 procent av idrottsföreningarna i storstäder och storstadsnära kommuner uppgav att de har ett stort behov av fler tider och även fler ytor att idrotta på. Något som resulterat i att alla som vill inte kan idrotta när föreningarna säger nej till nya medlemmar på grund av brist på tid och plats.
- Det är en väldigt kraftig signal, av de 5500 som svarat så säger man att man hamnar i situationer där man får avvisa personer från aktiviteter. Samt i 50 procent av fallen säger man att anläggningen behöver kompletteras och renoveras. Det innebär att vi har ju en anläggningskris kort och gott. Det blir ju svårt att driva det här då med att idrotten ska fylla sin funktion om platsen för att idrotta är begränsad. Hade jag varit politiker så skulle jag tycka att det här är något man måste ta tag i.
- Skulle jag få önska så skulle jag vilja att detta blev en fråga man diskuterade i den kommande valrörelsen. Mitt tillägg förutom det som vi säger officiellt i våra dokument är att jag skulle vilja se att man gjorde samma sak som man gör på andra politiska områden, att man skaffar sig nationella samordnare, säger Björn Eriksson.
”Handlar mycket om att gå från ord till handling”
Dessutom uppger nästan femtio procent av Sveriges idrottsföreningar över hela landet att det finns ett stort och utbrett behov av att anläggningar och idrottsytor bör renoveras.
- Det är samma sak där. Varje kommun kan inte jobba ensam utan man måste jobba över gränserna. Man måste plocka fram planer, de måste täcka flera år och även beröra flera kommuner. Framför allt i storstadsområden och i medelstora städer. Är regelsystemen olika och det här inte koordineras tillräckligt bra så blir risken att det går i stå och att det läggs åt sidan. På oss i Riksidrottsförbundet kommer då kravet att vara med och prioritera vilka projekt och renoveringar som ska gå först. I det läget tror jag på det här med att samla ihop alla krafter och säga ”låt oss dra åt samma håll”.
Hur arbetar ni vidare här nu närmast efter det att ni tagit del av resultatet från enkäten?
- Jag har pratat en del med idrottsministern och man ska sammankalla aktörer på området för att föra ett resonemang om vad man kan göra. Egentligen handlar det mycket om nu att gå från ord till handling så jag hoppas verkligen att det här blir något som kommer upp på allvar på agendorna. Det har varit en tendens att många har pratat men det har inte blivit något gjort. Då tror jag att det här ordet ”alarmerande” är ett bra ord för det ger en tydlig signal till makthavarna att något måste göras.
”Det är ett misslyckande”
Jonnie Nordensky, som är projektledare för ”Plats för idrott” på Riksidrottsförbundet, menar att det är viktigt att ha med sig att majoriteten av föreningarna trots allt upplever att de har relativt goda förutsättningar för att kunna bedriva sin verksamhet.
- När vi påbörjade arbetet så har vi ganska länge haft en bild av att det finns ett behov där man upplever att man behöver mer tider eller saknar utrymmen och så vidare. Då satte vi i gång det här arbetet med att ta fram en enkät och fråga våra föreningar lite mer omfattande. Vi har frågat alla typer av föreningar och man kan säga att majoriteten upplever att man har ganska bra förutsättningar inom de flesta områdena, det är viktigt att ha med sig, säger Jonnie Nordensky.
När det gäller frågan om tidsbrist och brist på plats så är Jonnie Nordensky inne på samma spår som Björn Eriksson.
- Att alla som vill vara med inte kan vara med, det är en utmaning både för idrotten men också för samhället i stort. Det är ett misslyckande i sig och en stor utmaning för våra föreningar. Många säger att man vill ta emot fler men att man inte har möjlighet. Tittar vi på ett större perspektiv så har vi ju en utmaning i dag i Sverige med en allt sämre folkhälsa, så utifrån ett samhällsperspektiv så är det viktigt att alla som vill röra på sig och som vill idrotta ska ha möjlighet till det.
- Vi ser också tendenser att när man inte får tillgång till rätt tider eller plats så kan man idrotta på en annan typ av anläggning som kanske inte är gjorde för idrotten. Vilket kan leda till skadeproblem, det kanske saknas duschar eller omklädningsrum. Det gör att vissa inte vill vara med i den typen av kontext.
Så ser det framtida arbetet ut
Från Riksidrottsförbundets sida för man en ständig dialog med kommuner och med regeringen, för att på sikt få bukt med problemen som finns.
- Vi har en dialog med våra kommuner där vi pratar om vilka utmaningar som vi ser från idrottsrörelsen. Vi har samtal med regeringen, där har man precis startat upp ett arbete med centrum för idrottsforskning. Det handlar mycket om hur man skapar en plattform för lärande kring idrottsytor och hur man ska bygga dessa smartare så att fler kan få plats, säger Jonnie Nordensky och avslutar:
- I slutändan är det kommunerna som bygger och då är det viktigt att man tänker på idrott och rörelse när man bygger nya stadsdelar och det jobbar vi mycket med. Vi måste också bli bättre, vi måste kunna anpassa oss när ytorna inte är perfekta och vi kanske också måste hitta nya sätt att idrotta på eller nya platser att idrotta på i framtiden.