Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Det ska inte hindra mig från att bli bäst”

Melissa har spelat fotboll i tolv i år.
Foto: Privat
Drabbades av narkolepsi efter svininfluensan vaccinet
Foto: Privat
Foto: Privat

Vaccinet som skulle skydda mot svininfluensan gav i stället människor en livslång sjukdom. Melissa Asmani, 16, är en av dem som drabbades av narkolepsi efter att ha fått vaccinet pandemrix.

I dag spelar hon fotboll på hög nivå trots att utmaningarna med sjukdomen är stora. 

– Fotbollen är allt för mig, det är på planen jag känner att jag lever, säger Melissa Asmani. 

2009 uppmanade myndigheterna att alla människor i Sverige skulle vaccinera sig mot det dåvarande viruset svininfluensan. Men vaccinet pandemrix gav i stället drygt 400 människor en obotlig sjukdom. 

En av dem var Melissa Asmani. Innan vaccinet var hon barnet som aldrig sov. På förskolan smet hon från vilostunden och hemma kämpade föräldrarna för att få Melissa att somna. 

– Det tog några år innan vi såg stor skillnad. Vi la märke till att hon ofta blev ovanligt trött. Men vi tänkte aldrig på att det skulle kunna vara i samband med sprutan, säger Melissas pappa Yacine Asmani. 

Symptomen började successivt efter vaccinationstillfället. Melissa började somna ovanligt ofta och hon fick emellanåt kataplexiattacker när hon skrattade, grät eller var arg. Kataplexi innebär att musklerna blir kraftlösa, en känsla av förlamning. 

– Jag var trött efter skolan och sov innan träningarna, ibland på lektionerna och i omklädningsrummet. När jag blev äldre började jag även få kataplexier och kände inte mina ben, säger Melissa Asmani och beskriver hur hon upptäckte sjukdomen i början. 

I bland blev hon bänkad på matcher för hon var trött, lagkamraterna trodde hon var ointresserad av fotbollen eftersom hon kunde somna i omklädningsrummet när tränaren pratade. 

– När jag var med mina vänner behövde jag alltid gå och lägga mig tidigt, jag kunde somna vid middagsbordet. Vissa sa även kommentarer som ”varför sover du, bryr du dig inte om fotbollen”, det påverkade mig jättemycket att inte veta vad som var orsaken.  

Några år efter vaccinationstillfället började föräldrarna misstänka narkolepsi. Men det blev ingen vidare utredning.

– När jag gick till läkaren sa dem att det var normalt för att jag tränar fotboll flera gånger i veckan. Jag hade ingenting att oroa mig för. 

Tio år utan medicin

Tillslut fick hon diagnosen - narkolepsi. Efter tio år konstateras det att hon drabbats av vaccinet. Varför det tog lång tid berodde främst på att narkolepsin visar tydligast symptom när personen blir äldre. Sjukdomen orsakar trötthet, kataplexier, hallucinationer och sömnparalyser. 

Hur var det att tillslut få en fastställd diagnos?

– Det var ju skönt att veta vad det var som påverkade allting som jag känt under flera år. Men det var heller inte lätt. Det påverkade hela familjen. 

I dag äter hon medicin som lindrar tröttheten, men behöver fortfarande ta korta sömnstunder för att orka. 

– Jag får hjälp av mina lärare. Om jag behöver sova tio minuter på lektionen så låter dem mig göra det. Jag har även ett eget rum där jag kan vila och får längre tid på mig på prov. 

Melissa har även fått färdtjänst till skolan och träningarna eftersom hon somnar på tåget och missar sin station. 

– I bland har jag ringt Melissa och undrat varför hon inte dykt upp, då har hon somnat på tåget och hamnat i Uppsala, en annan gång hamnade hon i Södertälje. Så nu har vi löst färdtjänst för att underlätta hennes vardag, säger pappa Yacine. 

”Fotbollen är allt för mig”

Drömmen om att bli fotbollsproffs har inte gått i kras trots utmaningarna med narkolepsi. I stället tar hon vara på att fotbollen ger henne ett mer normalt tillstånd.  För tillfället spelar hon i AIK F17 och är även uttagen till AIK:s ungdomsakademilag. 

– Först var jag rädd att berätta för mina tränare om narkolepsin, jag var rädd att de hellre skulle prioritera en spelare som var frisk och pigg. 

Men genom ett intyg från sin läkare som visade på att narkolepsin inte skulle påverka fotbollen kunde hon spela på samma villkor som de andra. 

– Jag tränar som vanligt, i samma nivå med alla andra. Jag älskar vad jag gör där. Fotbollen är allt för mig, det är på planen som jag känner att jag lever. 

Vad har du för mål med fotbollen?

– Jag vill komma så långt som möjligt. Mitt mål är landslaget och att få spela med AIK:s damlag. Sjukdomen ska inte hindra mig från att bli bäst. 

Får ingen ersättning

Några av de som drabbades av narkolepsin har fortfarande inte fått någon ersättning trots att de ansökt om det från staten. En av anledningarna handlar om att diagnosen inte fastställdes inom 24 månader. 

Hur känner du inför framtiden?

– Jag är så klart orolig, jag hade inte klarat det utan mina föräldrar. Jag har inte fått någon ersättning, vilket påverkar min framtid. Jag kommer inte kunna jobba 100 procent i framtiden. 

– Men vi måste fortsätta kämpa tillsammans, även om det inte är lätt. 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.