En åttaårig pojke säljs till en organisation. Efter ett par år säljs han vidare till en annan, där han fortsätter arbeta tills han sägs upp. En tredje organisation skopar upp tioåringen och väljer att ge honom framtida jobb. Barnarbete? Nej, fotbollstalang i Premier League.
Pojken i berättelsen är Shola Shoretire, Manchester Uniteds framtida stjärnspelare. Han har snart avverkat karriärens första decennium, trots att han ännu inte har hunnit fylla 18. Som tioåring värvades han till Manchester Uniteds ungdomsakademi, men innan dess hann han med att både få kontrakt och få det rivet av rivalerna Manchester City.
Det finns 3500 pojkar i endast Premier Leagues ungdomsakademier, men bara en halv procent av dessa pojkar kommer kunna leva på sporten. I den brittiska högsta ligan är värvningen av spelare runt åtta-nio års ålder ingenting utöver det vanliga. Detta trots att det enligt brittisk lag är olagligt för barn under tretton år att ens arbeta deltid om det inte gäller områden som tv, teater eller modellande.
Brittiska klubbar som exempelvis Manchester City har tidigare anklagats gå runt lagen genom att ge föräldrar till fotbollstalanger jobb inom klubben, vilket the Athletic har rapporterat om.
Missbruk, självmord och identitetskriser hos de som aldrig lyckas
Dennis Hörtin, chef för barn- och ungdomsverksamheten på AIK, berättar att det ser lite annorlunda ut i Sverige. Här handlar det mer om status, både bland föräldrar och bland barn. Barnen som spelar i ungdomsakademier löper risken att snabbt bli kända i sin omgivning som ”fotbollsproffset”, trots vetskapen om svårt det är att slå sig in i elitfotbollen.
Det blir i sin tur en bild som bara förstärks i sociala medier. Om den drömmen går i kras kan det ge upphov till någon grad av psykisk ohälsa, identitetskris och ångest.
– Man skapar en identitet som kommer vara väldigt svår att upprätthålla, vilket i sin tur kan innebära ångest och någon grad av psykisk ohälsa, som i värsta fall kan innebära självmord. Det är allvarligt, och behöver hanteras med eftertänksamhet, säger Hörtin.
Pojken han refererar till är Jeremy Wisten. I höstas tog han sitt liv efter att inte ha fått ett nytt kontrakt med Manchester City. Wisten blev bara 17 år. Hans bortgång öppnade upp diskussionen kring omsorg för de tusentals unga fotbollstalanger som aldrig lyckas blir proffs.
Hörtin tycker att ämnet måste tas på allvar och att det är något som både klubbar och föräldrar måste arbeta med. Han berättar att AIK ser barnets välmående som en förutsättning snarare än en motsättning till att fostra fram elitspelare. Däremot är det inte alla som ser det så.
– Folk utgår från vad de tror att elitidrott är, och utifrån den logiken tror att det bästa sättet att utveckla elitfotbollspelare är att pressa ner den typen av praktik långt ner i åldrarna. Men det rimmar illa med vad vi vet om spelarutveckling, säger han och fortsätter:
– Och det är så klart jättelätt att peka på några enstaka spelare som signat när de var åtta år och som slår sig in i elitidrotten. För det är klart att det finns sådana exempel. Det som däremot inte syns är alla de som matas in i systemet som inte kommer dit. Och resonemanget skulle kunna vara att spelare klarar sig trots ett system, och inte på grund av ett system.
Ny utmaning för de som faktiskt lyckas
För de som faktiskt lyckas, eller överlever som Hörtin kallar det, väntar en ny utmaning. Det blir en utmaning i sig, att genom hela uppväxten och genom karriären identifieras som produkter, utvecklar han.
Ett av de viktigaste arbetssätten för att ta hand om dessa ungdomar är att alltid se dem som individer och människor först, och fotbollsspelare efter. Det måste börja redan i barnaålder.
– Vi måste även få dem att förstå att vägen fram till elitfotbollen är svår. Och vi måste hjälpa spelarna med deras personliga utveckling som kommer hjälpa dom till trygga och goda medmänniskor, säger Hörtin.
Även om AIK på senare år har börjat ta ut spelare till sin egen ungdomsakademi först vid tretton års ålder, i stället för året barnen fyller nio, så tror Hörtin att värvningar mellan klubbarna bör starta ännu senare.
– Jag tror inte att det går att säga att just en viss ålder är den bästa, för det är så klart väldigt individuellt och kompassen behöver ju vara i riktning av spelarens välmående och utveckling. Då är det så klart svårt att sätta en hård gräns, men som princip skulle jag nog säga att spelaren behöver vara igenom den största delen av sin pubertet. Alltså 15-16 årsåldern, säger han.
