Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Klubben räddade Birgittas liv – hittade hem i klacken

Birgitta Elbrand åtta år gammal. Foto: Privat
Birgitta Elbrand håller i sin bok ” hörselskadad, åtta års helvete”Foto: privat

För många är föreningslivet en räddning och så var det för Birgitta Elbrand.

Hon hade en tuff uppväxt i skolan både fysiskt och psykiskt, men vid 12-års ålder fick hon för första gången stå i klacken och se GIF Sundsvall spela.

– Det är de som har räddat livet på mig. Där blev jag accepterad, jag var inte en idiot, jag blev inte mobbad. Jag var en av dem bland fansen, säger Birgitta Elbrand.

I Katrineholm sitter Birgitta Elbrand, 75, i sin kolonistuga. Men hon växte upp vid Tunadal som ligger utanför Sundsvall. Birgitta hade som liten en hörselskada som ingen visste om. Det resulterade i att hon fick stå ut med örfilar och psykisk misshandel från en fröken i skolan som inte trodde att Birgitta lyssnade på det hon sa. 

Som åttaåring vågade inte Birgitta berätta för någon. När alla slag från fröken och mobbningen från klasskompisarna blev för mycket, sprang hon till hockeyrinken som låg nära skolan. 

– Tunadal hade ett eget lag, under matcherna gömde jag mig bland de vuxna för att slippa bli retad, säger Birgitta Elbrand. 

LÄS MER: ”Jag ville spela men ingen tog emot mig” 

Ville inte leva längre

När Birgitta berättar sin livshistoria beskriver hon en hård tillvaro. Efter två år av stryk och psykisk misshandel tänkte Birgitta att hon inte ville leva längre, och hon undrade om det skulle göra ont att dö. Men efter ett tag kom hon och tänka på annat. 

– Tunadal spelar match om två dagar, jag bara måste ju se den först. 

När hon var tolv år fick hon följa med sin svåger på sin första GIF Sundsvalls match. När hon gick upp mot läktaren och ställde sig vid GIF klacken med alla fans var det som om hon hade hittat hem. 

– Jag började tänka att jag inte var dum i huvet. Det gjorde inget att jag inte hörde, för det var sånt liv i klacken så de andra hörde ju ingenting heller. Ungdomsåren gick och jag levde för Giffarna Sundsvall. 

Vad har klubben betytt för dig?

– Det är de som har räddat livet på mig. Där blev jag accepterad, jag var inte en idiot, jag blev inte mobbad. Jag var en av dem bland fansen.

Birgitta förstår inte var hon har fått sitt sportintresse ifrån. Hennes föräldrar var inte ett dugg intresserade. Hon berättar när hennes mamma tog henne till doktorn.

– Mamma var orolig för hon tyckte att jag lyssnade bara på sport hela dagarna. Då skrattade doktorn och sa, ”låt henne lyssna, det är inget fel med att vara sporttokig.” Än i dag lever jag för sporten. 

LÄS MER: ”Han ryckte visselpipan från mig och jag fick gå” 

Hammarby Fotboll har berörts  

Efter att Birgitta Elbrand svarade på ett GIF-relaterat inlägg på sociala medier om sin uppväxt har GIF Sundsvall bjudit upp henne med tågbiljetter. Det för att hon ska kunna se en match i sin gamla hemstad. Hammarby Fotboll har också berörts av Birgittas inlägg och bjudit henne till Tele 2 Arena för att se Hammarby- GIF Sundsvall, den 17 augusti. 

– Jag är så lycklig över att få åka på det här. Då ska jag sitta på läktaren, lita på det. Min dotter och hennes familj hejar på Hammarby. Jag kommer skrika på Sundsvall och de på Hammarby. Så vi får se vem som kan skrika högst, säger Birgitta Elbrand.