I dag har hon levt med sjukdomen i nästan tio år. Det var natten till hennes 21 årsdag som hon vaknade av huvudvärk. En smärta hon tidigare haft men som den här gången aldrig gick över.
– När det drabbade mig insåg jag att något var fel. Jag hade så ont att jag inte ens kunde sitta, säger Kajsa Ryder.
Hon hade drabbats av hjärninflammation. Rådet hon fick var att vila och ”inte springa ett maraton”. Men sjukdomen var värre än så. I tre månader var hon sängliggandes och orkade inte ens äta middag med familjen.
– Alla ljus, ljud och intryck var jobbigt. Jag var så extremt känslig och hade sådan smärta i huvudet.
Tur i oturen drabbades Kajsa Ryder av ett bakslag som gav henne den hjälp hon behövde.
–Det var en dag som min mamma knappt fick liv i mig. Jag fick åka in med ambulans till Sahlgrenska. Det räddade mitt liv psykiskt. Läkaren sa liksom ”Men herregud vad gör du hemma, du borde vara på rehab!”.
Blir jättetrött
På rehabiliteringen fick hon höra att hennes liv aldrig skulle kunna bli vanligt igen. Efter en repning i hjärnan drabbas en del också av hjärntrötthet. Vilket innebär att man blir väldigt trött och orkar emellanåt ingenting. Kajsa Ryder är därför hela tiden tvungen att planera sitt liv för att inte få ett bakslag.
– Bakslaget innebär att jag bli jättetrött. Jag orkar knappt hämta ett glas vatten, och vattnet från kranen bli som knivar i öronen.
Hur har det varit att inte kunna leva ett liv du föreställt dig?
– Det var jobbigt under några år. Men efter ett tag kunde jag nästa känna mig tacksam över att jag blev sjuk. Jag började leva på ett sätt jag faktiskt ville leva och lever inte ett liv för andras skull.
Den stora vändningen blev hästarna
Hennes äldre syster har alltid ridit och hennes pappa har alltid drömt om en hästgård. Kajsa Ryder har bara ridit på ridskola när hon var yngre. Men efter en rekommendation om hästterapi skulle hästarna bli en stor ambition i livet.
–Jag märkte väldigt fort att jag drog mig mot stallet när jag var hos min kompis. Jag mådde väldigt bra i stallet. Bara av att borsta en häst släpper liksom alla andra jobbiga tankar, jag insåg hur viktigt det var för mig att vara med hästarna.
Efter att hennes mamma dog i cancer skaffade hennes familj en hästgård som hon nu är stallchef för. Hon rider och tävlar även själv.
– Jag vill se hur bra jag kan bli med mina förutsättningar. Jag vill alltid bli bättre och utvecklas, sätta högre mål hela tiden.
Hennes dröm framöver är att starta en hästrehab, för att hjälpa andra i samma sits.
– Det kanske inte är möjligt men det är något jag skulle vilja göra för att hjälpa andra.
