”Jag tar en dag i taget, livet är tungt”

Sommaren är här och ljuset har kommit till Norrbotten.

– Det är härligt, men det är svårt att sova på nätterna, säger Hans Chrunak. Men jag har längtat efter det här ett tag.

Han är Sveriges mest meriterande förbundskapten alla kategorier med 182 mästerskapsmedaljer under tio år.

Hans Chrunak, som i dag är 72 år, ledde simlandslaget till ära och berömmelse.

Rätt hyfsat för en som egentligen inte gillar att simma och som ser sig själv som en bollkille.

Chrunak föddes i Landskrona, efter mellanlandningar i Stockholmsområdet gick flyttlasset till Luleå 2005.

2007 flyttade Hans Chrunak och hans hustru Titti in till parets drömhus i Kallax, en mil söder om Luleå.

Hans och Titti träffades 1996.

I dag lever Hans Chrunak ensam.

Titti gick bort i fjol

Hans älskade Tittis hjärta slutade att slå den 7 februari i fjol.

Ensamheten är påtaglig.

– Jag tar en dag i taget, livet är tungt, säger Hans Chrunak.

Han träffade sitt livs kärlek sent i livet.

– Jag hade inga barn från det förhållandet jag kom från när jag träffade Titti. Hon hade två barn, Johannes och Elin. De har växt upp med mig och det känns skönt att de nu finns i min närhet.

Elin Chrunak flyttade till Luleå för att plugga och blev kvar. Nu är hon mamma till tre barn och bor bara 20 minuter från sin ”extra-pappa”.

– Vi träffas ofta. Det är tur jag har Elin och barnbarnen, säger Hans Chrunak.

Titti Chrunak var sjuk i cancer i drygt fem år. 

– Cancern var obotlig, men vi visste inte hur länge hon skulle få leva, säger Hans Chrunak.

Han beskriver sin älskade Titti som väldigt fin, en drivande kvinna och världens bästa mamma och mormor.

Familjen Chrunak fick det smärtsamma besked om Tittis sjukdom under en tid när den tidigare hyllade förbundskaptenen själv kämpade mot cancer.

Drabbades av tarmcancer

Hösten 2017 konstaterade läkare att han drabbads av cancer i tjocktarmen.

– Läkarna opererade bort tre decimeter av tarmen.

I dag går Hans Chrunak en kamp mot cancern för andra gången.

Under våren drabbades han av en ny motgång.

– Jag gick på ettårskontroll hos en kardiolog. En sköterska hade tagit ett annat prov än vad som behövdes. Varken jag eller läkaren hade beställt det, säger Hans Chrunak.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Provet ledde till nya undersökningar som senare visade att han drabbats av prostatacancer.

– Jag väntar på operation, den blir någon gång i Umeå i augusti, säger Hans Chrunak.

Hur mår du?

– Bra, jag visste inte ens om att jag var sjuk. Jag kan bara tacka sköterskan och vården för att det där provet togs.

Hans Chrunak väjer inte för något när han pratar om sitt liv.

Han är rak och ärlig i sin kommunikation.

– Jag har aldrig tagit ett felbeslut när det handlar om simning, säger han. Jag har fått ta en del skit, men jag alltid hållit fast vid min linje.

Hur menar du då?

– De beslut jag fattade just då tyckte jag var helt rätt för stunden. I vissa fall kanske det blev fel, men det är alltid så enkelt att efteråt sitta med facit i näven.

Ångrar du något som du gjorde som förbundskapten?

– Jag hade tio fina år med landslaget, men det började knackigt. I EM 1991 i Aten satte jag Anders Holmertz och Tommy Werner på läktaren i försöket på 4x200 meter fritt. Jag ville spara killarna till finalen. Vi missade finalen. Det var ett riktigt fiasko.

Men ett år senare i OS 1992 i Barcelona fick du väl din revansch?

– Ja, helt galet. Vi tog silver. De flesta undrade nog hur jag på ett år lyckats förvandla ett lag som blev EM-nia till olympiska silvermedaljörer. Men sanningen var ju faktiskt en helt annan.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Du förde Sverige till 182 mästerskapsmedaljer – hur svårt är det att plocka ut tre höjdpunkter?

– Det är en rätt bra fråga, men OS i Sydney 2000 var speciellt och även kortbane-VM i Göteborg när en bassäng placerades mitt i arenan. Vi hade stora framgångar där precis som i VM i Rom 1994. Vi var bra i Rom, men simmarnas prestationer kom helt i skuggan av fotbollslandslagets succé i USA-VM.

Vad har idrotten betytt för dig?

– Allt, jag jobbade några år med bokförening på Öresundsvarvet och på en sparbank, men annars har mitt liv bara handlat om idrott.

– Jag har fått vänner för livet med kamratskap. Och i simningen har tjejer och killar tränat och tävlat på samma villkor. Jag tycker det visar att sporten har en stor kvalitet.

Hans Chrunak har aldrig sett sig som någon bra simmare. Som ung var han knappt intresserad av sporten.

– Jag gillade bollsporter mer, jag spelade fotboll, handboll och ishockey.

Hur bra var du?

– Min största merit är guldet i junior-DM i fotboll med Landskrona. Vi slog Helsingborg i semifinalen och Malmö FF i finalen. MFF hade många duktiga spelare med bland annat den blivande landslagsspelaren Staffan Tapper. Före matchen snackade MFF-spelarna om hur mycket de skulle besegra oss med. Det var en skön seger. Jag tror det blev 1–0.

Hur kom du in i föreningslivet?

– Mina föräldrar Gertrud och Hansi höll på med idrott. Mamma var elitgymnast och blev uttagen till OS 1936 i Berlin men blev övertränad och fick hoppa av. Pappa var boxare. Mina föräldrar var engagerade i Landskrona simsällskap när jag var liten, så det var naturligt att jag började simma.

FöregåendeNästa

1 / 9

Stäng fullskärmsläge

Hur bra var du på simning?

– Rätt kass faktiskt. Jag var aldrig så intresserad som ung, det var kamratskapet som gjorde att jag fortsatte. Jag var 17 år när jag hamnade i simklubbens styrelse. Det var väldigt ovanligt. I idrottsföreningarnas styrelser på den tiden satt bara män som jobbade som kamrerer eller disponenter.

”Har fått se hela världen”

I tonåringen började han som simtränare när han höll i crawlkurser. Resten är ett stycke svensk simhistoria.

– Jag har simningen att tackla för så mycket. Jag har fått se hela världen, vi har varit och tävlat på alla kontinenter.

Har du försakat något på grund av simningen?

– Ja, ett spräckt förhållande efter OS i Atlanta 1996. Jag räknade ut att jag hade 190 övernattningar på hotell varje år.

Hans Chrunak växte upp i Landskrona. Efter tiden som förbundskapten och anställd på Svenska simförbundet blev han en hyllad expert på SVT.

Han gjorde sitt första mästerskap med Staffan Lindeborg på SVT 2004 när EM avgjordes i Madrid. 13 år senare slutade han med kommentera kortbane-EM i Israel.

– SVT hade tappat många av sina simrättigheter och jag tyckte det var dags att sluta, att det räckte helt enkelt, säger Hans Chrunak.

Var klubbdirektör i Luleå

Mellan 2005 och 2008 var han klubbdirektör för Luleå i SHL.

– Jag rensade i ekonomin, var med och utvecklade arenan och jagade samarbetspartners. Det var mer business än idrott, rätt häftigt, men jag kände att jag aldrig passade in i miljön riktigt.

FöregåendeNästa

Stäng fullskärmsläge

Men du blev som skåning ändå kvar i Norrland?

– Ja, jag gillar verkligen våra fyra årstider och att det är snö på vintern. Jag har ingen längtan att bo söderut. Elin och barnbarnen bor ju också nära mig vilket har en stor betydelse.

Har du någon kontakt med simningen i dag?

– Ja, jag tränar ungdomar mellan 15 och 18 år i Luleå simsällskap. Det är fem dagar i veckan. Jag har hållit på sedan 2013.

Hur känns det?

– Roligt, jag måste få lite klor i näsan varje dag.

Simmar du själv också?

– Nej, den senaste gången jag badade i en pool var 2016 när jag var i Miami, USA. 

Hur ser din sommar ut?

– Jag planerar inte dagarna längre. Men det väntar ju ett sommar-OS så jag antar att jag kommer att titta en del på tv.

Hemma i Hans Chrunaks hus finns Trippa och Kompis, två kärleksfulla flatcoated retrivers. 

Hundarna har varit ett stort stöd i Hans Chrunaks ensamhet och i hans sorgearbete efter Titti.

Har pandemin förändrat livet för dig?

– Inte mycket, men pandemin har inneburit att jag insett att det inte är bara jag som har det svårt här i livet.