Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag känner med hela mitt hjärta att hon är med mig”

Obaida Alramahi poserar för ett porträtt under Eldsjälsgalan.
Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN

I Upsala Tennisklubb finns eldsjälen Obaida Alramahi. 

Han vill få barn och ungdomar, särskilt i utsatta delar av stan, att hitta till idrotten. 

Och med hjälp av sin egen livshistoria hoppas han få flera att vilja leva livet fullt ut. 

– Jag brukar säga till ungdomarna: snälla vårda varandra och var rädda om tiden, säger den 41-åriga Uppsalabon. 

Obaida Alramahi har rötterna i Palestina, hans föräldrar kom till Sverige som flyktingar på 70-talet och det var i det här landet som han och hans syskon växte upp. Familjen var mycket sportintresserad och hittade så småningom till Upsala Tennisklubb när föreningen arrangerade en prova på-dag. Då var Obaida bara fem år gammal. 

– Jag minns det fortfarande, jag var fem år, hade inget racket och inga skor. Men vi träffade en fantastisk fin ledare som ordnade allt det här åt oss och såg till att vi fick låna racketar och tillgång till skor. 

Han själv beskriver det som en positiv inkörsport i det svenska samhället. Han fick nya kompisar som han både kunde spela och läsa läxor med. 

– Jag fastnade för det och insåg att det var något som jag med hela mitt hjärta ville fortsätta med. Inte bara fortsätta med utan även dela med mig och inspirera andra barn och ungdomar till tennisen.

Tar med sig tennisen dit de är 

Tennistränaren från Uppsala visste att han ville att flera barn och ungdomar skulle finna trygghet och gemenskap i sporten på samma sätt som han gjorde som femåring.

Det hela resulterade i projektet Oma Obaida. 

– Oma är ett arabiskt namn som betyder farbror, det är en vänlighetsfras som många barn och ungdomar använder när de pratar med mig. Via den vägen tyckte mina kolleger att vi skulle döpa projektet till det. Vi åker ut till stadsdelar som kanske inte har lika stor möjlighet att förkovra sig och ta del av sporten tennis. 

Med portabla nät, racketar, bollar och annat relevant material arrangerar de aktiviteter för barn och ungdomar på platser där de redan hänger. Initiativet består dels av den uppsökande verksamhet, men de bjuder även in till aktiviteter i klubbens egna lokaler.

– Projektet har under åren vuxit till att i dag omfamna niohundra unika barn och ungdomar i åldern fem till tjugofem år. Jag har många barn och ungdomar i den ordinarie kursverksamheten, sen på fredag och lördagskvällar har vi aktiviteter i kombination med föreläsningar. Vi anordnar läxhjälp och andra trevliga aktiviteter. 

”Vi hade precis blivit föräldrar”

För Obaida Alramahi är bemötandet det viktigaste att tänka på för att alla ska känna sig välkomna. Han vill omfamna varje individ och med hjälp av sina livserfarenheter har han lätt att prata om det mesta med människor.

– Genom åren har det uppstått händelser som har lärt mig att kunna uppskatta livet och att inte ta saker för givet, säger Obaida Alramahi och hämtar andan:

– Jag förlorade min hustru i en cancersjukdom för elva år sedan. Hon blev bara 24 år gammal. Vi hade precis blivit föräldrar. Tänk dig att du har en dotter i famnen och får ta emot det här beskedet. Att ta sig an det vardagliga och ta hand om dottern samt försöka se det som något vi ska ta oss stärkta ur, det har också varit en viktig lärdom för mig. De små sakerna gör att man uppskattar livet, man ska aldrig ta något förgivet. Aldrig. 

”Reflektera över det viktigaste”

Han beskriver det faktum att han får hjälpa barn och ungdomar får honom att känna sig levande. I samband med Eldsjälsgalan var han finalist i kategorin inkludering. Obaida Alramahi drivs verkligen av att finnas där för andra – och han hoppas att hans erfarenheter ska ge perspektiv. 

– Så fort man känner att livet kanske inte har blivit som man har tänkt sig, så stanna upp och reflektera över vad som är det viktigaste – jo att få ett leende på läpparna, säger Obaida Alramahi och ler själv. 

– Jag brukar säga till ungdomarna: snälla vårda varandra och var rädda om tiden och vårda och var rädda om er hälsa. Vi har bara en kropp och tiden som går förlorad kan vi inte ta igen. 

Känner du att din fru är med dig i dag? 

– Trots att det har gått de här åren känner jag med hela mitt hjärta att hon är med mig.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.