Mycket har hänt i damfotbollen under Pia Sundhages tid. Som liten fick hon låtsas heta Pelle och spela med pojkarna för att kunna delta i riktiga fotbollsmatcher. Hennes idoler var Pelé, Cruijff och Beckenbauer. Men tack vara Pia Sundhage själv och andra som kämpat för damfotbollen, kan unga nu ha kvinnliga förebilder.
– Det som jag - och vi - gör är framför allt för nästa generation. Det är bara att kolla på en tjej i dag, hon kan spela professionellt i många olika länder. Så var det inte för mig, jag drog till Rom och Lazio, jag kom inte hem med några pengar. Men jag fick känna mig lite professionell, säger Pia Sundhage.
Efter stora framgångar med det amerikanska landslaget står Pia Sundhage nu inför utmaningen att leda Brasilien till storhet. Ett Brasilien som nyligen införde lika ersättningar för sitt herr- och damlandslag, någonting som fått den svenska debatten att blossa upp ytterligare. Pia Sundhage vet var hon står i diskussionen.
– När jag började fick vi ingen ersättning. Jobbade man fick man ta ledigt. Det jag tycker är, vad säger ni om att spela i landslaget och inte få betalt alls? Du har ju lön från din klubb. Du representerar Sverige och alla pengar som kommer in ger man till utveckling. Det är mitt radikala svar. Jag tycker ingen ska ha pengar. Men ska vi nu ha ersättning är det självklart att man ska ha ett jämlikt tänkande.
”Jag vill så gärna tro att jag är modig”
Pia Sundhage har gått i bräschen för mycket inom damfotbollen och det har inte alltid varit enkelt.
– Det är klart jag känt motstånd men jag är dålig på att lyssna. Jag är så hängiven fotbollen och då finns det inget som kan stoppa mig. Sen är jag medveten om den där besvikelsen som kommer när man får höra ”tror du att du kan spela i division 3 herrar?”. Jag har fått massor av konstiga kommentarer. Det där gör ju ont, absolut. Men jag har inte klarat av det här själv. När det klappar i magen måste det upp i huvudet så att jag kan förstå nästa steg så att jag inte blir berörd på ett felaktigt sätt. Då har jag medsystrar och medbröder.
Hon fortsätter:
– Det är just den här berömda bollen som slagit sönder massa fönsterrutor men också en hel del fördomar. Den ger mig trygghet. Jag vill gärna tro att jag är modig och då krävs det en trygghet och den kommer från förr och från familjen.
Hon säger att hon har familjen att tacka för att hon kommit dit hon är i dag.
– Min bror berättade att jag stod framför spegeln och tränade segergester. Jag tyckte att jag var bäst. Det som är bra med min familj är att de har tagit ner mig på jorden. Min pappa sa ”ha båda fötterna på jorden”. Min mamma gav mig vingar ”du kan bli vad du vill”, sa hon.
”Då hade jag hamnat på en hästgård”
Just att bli utnyttjad eller få oförtjänt kritik tycker Pia Sundhage är det som är jobbigast.
– De har funnits stunder där jag blivit beskylld för konstiga saker. Jag vill ju gärna se mig själv som en ambassadör och förebild för fotbollsspelare och kvinnor i allmänhet. Men när inte jag kan försvara mig, någon gång har jag sagt att nu skiter jag i det. Nu gör jag något annat. Men något annat blev ju en boll, den har bara rullat vidare och den måste jag ju hämta. Skulle jag bara skita i det så skulle jag inte bli glad.
Vad hade du gjort om du inte kunde hålla på med fotboll?
– Jag hade blivit lärare och numera hade jag sysslat med att lära mig rida. Jag har två systrar som rider och min lillasyster lär mig. Jag har blivit helt fascinerad över hur man lär sig saker och ting. Det blir misstag men jag har en häst att ta hand om också. Jag hade hamnat på en hästgård och slagit i några stolpar och ridit.