Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag har aldrig blivit utsatt för mutförsök”

Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: JEAN-CHRISTOPHE BOTT / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: SVEN LINDWALL
Foto: SVEN LINDWALL
Foto: JOEL MARKLUND / © BILDBYRÅN

Hon älskar sitt jobb – och hatar att bli kallad pamp.

Men likt förbannat har idrotts-Sverige ingen som är tyngre än Gunilla Lindberg.

I en stor intervju med SportExpressen Föreningsliv berättar IOK-ledamoten:

... att hennes liv känns som en askungesaga.

... att hon aldrig har blivit utsatt för mutförsök.

... att stavhopparlegendaren Sergej Bubka är av alla saker – höjdrädd.

... att sonen, när han var liten, till slut bad sin mamma att inte ge honom fler t-tröjor med de olympiska ringarna.

... att det är rätt att hålla ett OS i en diktatur som Kina.

– Jag har många, många historier eftersom jag varit i idrottens tjänst i hela mitt liv, säger Gunilla Lindberg.

Först en sak som gör Gunilla Lindberg om inte skogstokig så i alla fall rejält trött – hon har aldrig varit konståkare. Än mindre ”flerfaldig svensk mästarinna i paråkning”.

Kollar man upp henne på Wikipedia står det nämligen att hon har ett förflutet på is.

– Uppgifterna är helt fel. Jag har försökt att ändra på det ett antal gånger nu, men den oriktiga informationen återkommer ständigt, suckar Gunilla Lindberg.

Trots att hon alltså aldrig ägnat sig åt idrott som aktiv så har hon levt ett liv – i just idrottens tjänst.

SportExpressen träffar Gunilla Lindberg på SOK:s, Sveriges olympiska kommitté, kansli på Stockholms stadion. Arenan byggdes till sommar-OS 1912 och är därför inte av det moderna slaget; det är flera vindlande, trånga trappor för att ta sig upp till sammanträdesrummet där vi ska ses.

Mediebilden av henne är att hon är barsk, sträng och inte speciellt välvilligt inställd till sådana som kommer sättandes med ett batteri av frågor. Den bilden stämmer inte – helt. 

Olympiska rörelsen Lindbergs DNA

Timmen med henne är riktigt underhållande (”jag hade kunnat sitta kvar en bra stund till”, säger hon när vi ska skiljas), men när vi närmar oss minerad mark – som vinter-OS i Peking – blir Gunilla Lindbergs tonläge stramare. Att den olympiska rörelsen är en del av hennes DNA och blodomlopp blir då väldigt tydligt.

OS i Tokyo är bara några dagar bort (intervjun gjordes i mitten av juni). Gunilla Lindberg är på plats i den japanska huvudstaden sedan en tid tillbaka. Vilket betyder hennes 26 OS.

Som 74-åring hade hon kunnat dra sig tillbaka för flera år sedan. Ägna merparten av tiden åt de två barnbarnen – fem och åtta år gammal – som bor bara ett stenkast (om det är Daniel Ståhl som kastar) från henne.

Hon försöker dock vara med dem så mycket hon kan (de bor bara några kvarter från varandra i Stockholms innerstad). Någon pensionering är däremot inte i sikte.

Invald i IOK i Atlanta 1996

1996 blev Gunilla Lindberg invald som ledamot i IOK, Internationella olympiska kommittén. Hon är även bland annat generalsekreterare för de nationella olympiska kommittéernas samarbetsorgan ANOC (Association of National Olympic Committees). 

Gunilla Lindberg rankas som den olympiska rörelsens åttonde mest inflytelserika person av publikationen Around the Rings.

– Jag håller på så länge de (IOK) vill ha mig. Det som driver mig är att varje dag är ny. Mina åtaganden med kommande mästerskap (OS i Peking och Paris) innebär att jag vet vad jag ska göra de närmaste fem åren. Jag har aldrig bett om att få vara med, utan alltid blivit tillfrågad, konstaterar Gunilla Lindberg.

Första klivet på den idrottsliga karriärstegen togs 1969 när hon som nybliven sekreterare klev in på SOK:s kansli. 

Och ”sedan började de hitta mig från internationellt håll”.

Då måste de sett att du var någon som levererade. Vad levererade du?

– Jag försöker alltid vara påläst. Dels för att jag uppskattar när folk vet vad de pratar om, och dels för att jag är intresserad av vad som rör sig i världen. Där ju idrottsrörelsen utgör en stor del.

Du blir invald på din kompetens, men det är en väldigt mansdominerad värld du blir en del av. 

– Det var så då; elva kvinnor av 100. Nu är vi 35. Det är väldigt mycket bättre än många svenska organisationer och företag. Vi tror ju alltid att vi är så bra här hemma med jämställdheten. 

Lindberg: ”Jag har inte försakat något”

Så Gunilla Lindbergs telefon har ringt hela tiden sedan IOK fick upp ögonen för henne – och hon har ställt upp. Ändå tycker hon inte att hon behövt försaka något.

– Du får väl fråga mina barn, men jag tror det blir ett nej från dem på den frågan. Snarare tyckte de när de var mindre att det var spännande med alla resor och idrottare. Till exempel fick min dotter och en kompis till henne fick följa med till Lillehammer (Norge, vinter-OS 1994).

– Min son, när han var sju, blev till slut trött på t-tröjorna jag gav honom efter varje nytt OS. Han frågade om han till jul den gången kunde få en utan de olympiska ringarna.

Fram till 2010 arbetade hon mycket med den svenska truppen innan IOK mer och mer började uppta större delen av hennes tid.

Hennes märkligaste mästerskap

Vilket för oss in på platsen där Gunilla Lindberg befinner sig för närvarande .

Och ett mästerskap som flyttats, som många japaner inte vill ha och som hålls medan coronapandemin fortfarande har kvar sitt grepp om planeten. 

Detta måste vara det märkligaste du upplevt i jobbet?

– Det är märkligt och inte märkligt. Idrottsmännen har tränat och tävlat i sina bubblor. Så när de väl är i Tokyo har de vant sig. De vet hur tävlingslivet ser ut med ständiga provtagningar, social distansering och annat som pandemin har fört med sig.

– Fast det är klart att det är annorlunda för vi upplever något som aldrig tidigare har hänt.

Har du någon gång varit orolig för att mästerskapet inte skulle kunna gå att genomföra?

– Vi lever i en värld där man inte vet vad som händer från en dag till en annan, men jag har aldrig varit orolig. IOK har arbetat nära Världshälsoorganisationen (WHO) och diverse experter. Alla 206 medlemsländerna stöttar mästerskapet. 

– Dessutom är 90 procent av de som kommer till Tokyo vaccinerade. Så det känns som att japanerna, där vaccineringstakten är långsam, är ett större hot mot oss än vi är mot dem.

På fredag tänds den olympiska elden. Några veckor efter att intervjun gjordes stod det klart att Japan skulle inför undantagstillstånd, och helt stoppa åskådare på arenorna under OS.

Nödläget som började 12 juli beräknas pågå till 22 augusti.

Ett svar – men inte av den raka sorten

När Gunilla Lindberg får frågan ”Ska det bli skönt när det är över och du kan åka hem igen?” blir svaret inte riktigt av den raka sorten.

– Vi har ju haft det i huvudet att det här är speciellt. Det är klart att man tänker på vilken fruktansvärd händelse en pandemi är, men själva tävlingarna kommer att gå bra. Sedan är det väl ett sätt för världen att komma samman igen. 

– Man är dödstrött, det har varit så mycket under så lång tid. Dessutom sover man inte många timmar under ett OS. Det händer saker hela tiden. För blev jag alltid sjuk när det var över och jag var på väg hem. Då fick jag världens förkylning.

I flera tidigare intervjuer har du surnat till när du blivit kallad pamp. Vad är det du reagerat emot?

– Därför att jag inte är en pamp. För mig är en sådan en äldre, storvuxen man som sitter med en drink och behandlar alla kring honom som slavar. Någon som är långt borta från demokrati och alla typer av samarbete. För mig har det ordet en oerhört negativ klang.

Är du eller har du varit sugen på att ta ett steg till – bli chef för hela IOK?
– Mitt liv är faktiskt, om man ska vara lite klyschig, en askungesaga. Jag var väldigt ung när jag började som sekreterare på SOK. Det är inte alla förunnat att bli invald i de här organisationerna och få arbeta med något så fantastiskt.

– Jag har faktiskt varit förste vice ordförande i IOK 2007-2008.. Det är en otrolig väg jag har vandrat utan att jag tänkt på det egentligen. Jag har jobbat på med mitt. Sedan har det blivit som det blivit. Att bli ordförande i IOK är inget jag vill. Jag vill fortsätta att hålla på med mina roliga saker.

Som styrelseledamot i IOK sitter man i maximalt åtta år, sedan måste man gå ut i två. Därefter går det att komma in igen, vilket Gunilla Lindberg gjort. 

– Jag gick ut igen 2019 efter ytterligare åtta år igen. Så jag skulle kunna kandidera nu. Men jag tänker inte ge mig in där igen. Jag vill ge chansen till någon annan kvinna att kandidera. Jag har så mycket att göra ändå.

Mutanklagelser har solkat ner IOK

IOK har vid flera tillfällen solkats ner av, någon gång nästan drunknat i, av anklagelser om mutor.

Nummer ett på den listan måste väl vara när det 1995 stod klart att flera ledamöter fått rejält med pengar för att Salt Lake City skulle få mästerskapet 2002.

– Vi hade en reformkommission 2000. Då hade man haft samma regler i 100 år. Så det är bara positivt att vi reformerade dessa.

Har du själv blivit utsatt för att någon har velat sticka till dig ett kuvert med pengar? Eller försökt muta dig på något annat sätt?

– Det har aldrig hänt. Om någon försökt att muta mig skulle jag säga det, men jag har aldrig blivit stoppad någon gång. 

– Före Los Angeles var ett OS en svår ekonomisk affär att gå i land med. Efter det OS:et öppnade man upp för tv-rättigheter och mästerskapet kommersialiserades. Då började det med att städerna bjöd över varandra. 

Peking-OS redan om sju månader

I februari är det dags igen – vinter-OS i Peking. I ett land där så många rättigheter antingen är kringskurna eller helt överkörda. 

Efter sommar-OS i samma stad 2008 hoppades världen på en ändring. Det blev det. Det blev ännu värre.

Gunilla Lindberg menar att det trots allt är rätt och riktigt att det läggs ytterligare ett mästerskap i en diktatur.

– Jag tror på att öppna i stället för att stänga. För om man stänger ett land får ingen annan se hur det är där. Man öppnar upp för 30 000 journalister, det blir en oerhörd uppmärksamhet. Och det tycker jag är bra. 

– Det finns utbyte när det gäller handel, vi har många svenska företag i Kina. Vi har politiskt utbyte med landet. Men det är bara idrotten som inte ska ha det. Jag tror att det hjälper att öppna ett land för att samlas där och ha tävlingar.

 – Idrotten kan inte bära det politiska budskapet där politikerna misslyckas. 

En hemlis om Sergej Bubka 

Till sist uppmanas Gunilla Lindberg att berätta något som vi andra inte vet om någon känd idrottare. Valet faller på Sergej Bubka, den elegante stavhopparen från Ukraina, som tog sex raka VM-guld och slog världsrekord 35 gånger.

– Han är höjdrädd. Det är sant. Det var före OS i Sydney som han berättade det. Han skulle göra en reklamfilm och skulle klättra på Harbour Bridge. Då sa han till mig ”jag vet inte om jag klarar det. Jag är så rädd för höjder”. Det trodde man inte med tanke på vad han klarade av som idrottare.

Du måste ju sitta på massor av sådana historier. När kommer boken där du berättar om det du sett och hört under alla år?

– Mina vänner och barn säger att jag ska skriva ner allt. Jag vet att det jag varit med om är något unikt. Jag har många, många historier efter att ha varit i idrottens tjänst i hela mitt liv. Men de historierna kanske jag ska spara i mitt huvud. 


DETTA ÄR GUNILLA LINDBERG

Namn: Gunilla Lindberg.

Ålder: 74.

Bor: Stockholm.

Familj: Dotter Christine Hanefalk, sonen Fredrik Hanefalk och dennes två barn.

Idrottskarriär: ”Någon sådan har jag inte. Om inte idrottsadministratör räknas in där.”

Främsta merit: ”Ingen, eftersom jag inte har haft någon idrottskarriär. Men jag har uppnått mycket inom idrotten i SOK och IOK.”

Om jag inte valt idrotten hade jag: ”Jag hade sysslat med något internationellt. Kanske diplomat. Jag tycker om att skriva, så kanske journalist. Utlandskorrespondent hade varit jättehäftigt.”

Förebilder jag ser upp till: ”Jag vill inte nämna några speciella namn, men jag har många idrottsaktiva jag ser upp till; all den tid de lägger ner för att försöka vara bäst när det gäller som mest. Dessutom är förebilder för mig människor som vågar stå för sina åsikter även om de åsikterna är de mest populistiska. Därtill människor som bryr sig och gör mycket för andra.”

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.