Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jag blir vansinnig när jag ser barnen stå i kö

Så påverkas Boovallen av beslutet
Foto: BILDBYRÅN

Nyligen började min dotter ta pianolektioner och snacka om rivstart.

Jag som kommer från breddfotbollens värld är van vid mjukstarter, några veckors gullande och att barnen får vela lite fram och tillbaka, känna och klämma på granulatet så att säga innan det blir på riktigt.

Ja, eller det går att diskutera. För Alba blev det dock seriöst direkt. Hemläxa, förväntningar på prestation, och trots att hon bara är åtta år alltså kravställning direkt. Pianoläraren berättade att han inledde med individuella lektioner för maximal utveckling.

Maximal utveckling! Krav! Hemjobb!

Den breda fotbollsrörelsen baxnar vid bara tanken av liknande upplägg.

På en av Stockholms fotbollsplaner såg jag nyligen två pappor springa med en större grupp sjuåringar runt en elvamannaplan. Det hoppades och ”plockades äpplen” men framför allt var det fullt kaos i det långa ledet som lubbade det mödosamma varvet med de ihärdigt påhejande papporna bredvid.

Förbannat tråkigt

Jag tänkte då på en egen match jag spelade med mitt division 6-lag för ett par veckor sedan. Vår kapten Markus Johannesson, SM-guldvinnare med Djurgården 2005, berättade att han aldrig ens skulle värma upp från långsida till långsida för det är ju så förbannat tråkigt, och ärligt talat helt onödigt.

Oavsett vad man tycker om just detta så belyser situationen en stor utmaning för breddfotbollen: Alla är välkomna att bli tränare, oftast räcker det med att räcka upp handen. Problemet är att tränarrekryteringen sedan kommer att genomsyra hela verksamheten och påverka barnens utveckling. Det blir ofta kravlöst, både på och utanför planen.

Vi glömmer bort att våra barn är observanta och intelligenta och samtidigt mycket skickliga på att både jämföra och mäta tränarens engagemang och gruppens utveckling. Ofta ställer de krav på oss tränare, utan att vi märker det. Då uppstår också missförstånd mellan spelare och tränare där det ambitiösa barnet ofta blir lidande. Ni har alla hört den mest frekvent använda meningen på en svensk fotbollsplan:

– Det viktiga är att ha roligt!

Låt kidsen hitta glädjen

Problemet är att varje barn definierar ”roligt” olika. Men för den handuppräckande, osäkre föräldern är det alltid skönt att falla tillbaka på klyschan, ställa upp två rader, placera sig i mitten och ropa ”hej alla mina små kycklingar”.

Barnen skrattar ju då!

Visst, men hur ska de via lekar (ofta utan boll) lära sig att spela fotboll?

Nej, låt kidsen hitta glädjen i just FOTBOLLEN och inte genom forcerade lekar.

Det här med att ställa krav på unga fotbollsspelare upprör ofta breddfotbollen. I skolan, i hemmet och på pianolektionen är krav en självklarhet.

I fotbollen är krav en svordom.

Istället för att vrida och vända på träningsupplägg och diskutera hur vi kan maximera utvecklingen läggs alldeles för mycket energi på trams; som att förhindra några barn från att byta klubb eller att kväva de som älskar att vinna ”lite för mycket”.

Ta bara köbildningen, en direkt effekt av kravlösheten. Jag blir fullständigt vansinnig när jag ser barnen stå i kö på fotbollsplanen.

Bryt ner spelet! Få upp frekvensen! Sätt i gång övningarna med energi!

Så många medtagningar, mottagningar, dribblingar och passningar som möjligt under den korta tiden vi har barnen under veckorna måste väl rimligtvis vara prio ett!?

Ge barnen chansen

Märk väl: Det handlar inte om att de ska in i träning från det att de föds, akademitänk innan Greta Gris och att ”ungjävlarna” ska satsa eller sluta.

Nej, jag lever bara i en breddfotbollsvärld som jag tycker hamnat snett.

Vi kanske borde söka efter att stöpa fotbollstränare i samma form som min dotters pianolärare. Jag menar, föreställ er ett Fotbolls-Sverige som passionerat diskuterade hur vi kan maximera våra barns fotbollsutveckling genom organisation, effektivare träningar och större variation.

En tränarens uppgift, oavsett klubb, borde vara att ge barnen en så bred och stor utbildning som möjligt. Varje individ ska få de bästa möjliga förutsättningarna att lyckas utifrån sin talang. Någon hamnar sen i en europeisk storklubb, någon i allsvenskan och någon i division 5.

Men vi måste i alla fall ge barnen möjligheten att nå sin fulla potential.