”Jag är inte direkt född med silversked i mun”

Foto: ROLAND THUNHOLM / BILDBYRÅN
Foto: JESSICA GOW/TT / TT NYHETSBYRÅN
Therese Nilshagen, till höger på sin första tävling. Hon blev tvåa med hästen Rainbow.
Foto: Privat / Privat

Från ridskolan till OS i Tokyo. 

Therese Nilshagen växte upp med en avund på de som hade egna ponnyer. 

Nu tillhör hon det svenska landslaget i dressyr. 

– Jag är inte direkt född med silversked i mun, men det har nog bara gynnat mig.

Therese Nilshagen, 38, har tagit den långa vägen till världstoppen i dressyr. Från ridlektionerna i Vällingby ridklubb till en olympisk start i Tokyo. 

– Det är smått fantastiskt att jag har lyckats med det, att ta mig in i landslaget. Jag hade aldrig någonsin vågat drömma om att det skulle bli så bra, säger Nilshagen. 

Idag ser hon tillbaka på sin uppväxt med förhoppningen att hennes bakgrund ska inspirera dagens unga ryttare att drömma stort. 

– När jag var yngre drömde jag om en egen ponny, men allt kändes så långt borta och orättvist då för mina föräldrar ville inte lägga alla pengar på hästar, utan kanske hellre på en semester. Mina föräldrar var inte fattiga men de var inte beredda att lägga allt på det. Men min väg har gjort mig till den jag är och i slutändan kan jag bara tycka att det var helt rätt väg för mig. 

– Jag hoppas och tror att jag kan motivera andra yngre personer att gå samma väg. Den är kanske lite längre och man får jobba hårt men man kan lyckas. Man ska inte tro att det inte går.

Såg landslaget som en utopi

Therese Nilshagen började tävla vid 14 års ålder. Och hon fick blodad tand. För att få rida mer började hon hjälpa till i stallet på helgerna. 

– När jag började tävla växte glöden att jag ville uppnå vissa resultat, men då handlade det mest om att om jag någon gång skulle få rida med kandar och frack, det hade varit det allra största för mig, tänkte jag då. Och jag undrade om jag skulle få uppleva det någon dag. Landslaget då var utopiskt, väldigt långt borta. Den ekvationen gick inte ihop för mig, att jag skulle nå dit. 

I dag har Nilshagen två EM-brons med det svenska laget och är en självklar del i förbundskaptenen Bo Jenås landslag sedan 2016. 

Hon har på många sätt visat att det går att lyckas inom ridsporten oavsett bakgrund. 

– Jag är verkligen ett levande exempel på det. Men man måste kunna ha tålamod och se långsiktigt. Jag flyttade till Tyskland 2003 och började rida internationellt första gången 2015, så jag hade jobbade 12 år innan dess. Det är det som är så fantastiskt med vår sport, att man inte är förbrukad vid 28, man kan hålla på hur länge som helst. 

En insikt Nilshagen har fått på senare år. 

– Jag trodde som ung att hade jag ingen juniorhäst, och inte fått in foten i dörren då, då skulle jag aldrig få det. Men när jag tog körkort och anställning i Tyskland, då började det fungera för mig. I slutändan gjorde det ingenting att det tog lite tid. 

– Jag hoppas att barn och ungdomar inte blir för hetsiga för tidigt för det tar tid. Men det gör ingenting för man har ändå gott om tid på sig i och med att man kan rida så länge. 

Fått häst via insamling

För Nilshagens del stavas en stor del av den senaste framgången Dante. Hästen som blivit hennes följeslagare i landslaget. 

– När jag red Dante första gången, då han var fem år, då kände jag: Gud det måste vara så här en häst känns som har allting i sig även om den inte kommit så långt än. Sedan när han var åtta år och vi började rida grand prix då tänkte jag att vi kanske har en chans. 

– Jag är otroligt glad att få ha en sådan jättefin häst och jag hoppas att Tokyo inte är det sista mästerskapet vi gör tillsammans. 

När Dante så småningom går i pension är Nilshagens förhoppning att Portofino ska ta över stafettpinnen. Hästen som är Nilshagens första egna, hamnade hos den svenska dressyrstjärnan tack vare en insamling. 

Det var efter EM-framgången 2017 som tre uppfödare satte i gång ett projekt för att hjälpa svensk avel och ridsport. 

De skapade en insamling dit privatpersoner kunde skänka pengar för att hjälpa Therese Nilshagen att buda hem sitt första egna föl. För 150 000 kronor kunde ryttaren köpa Portofino. 

– När de berättade det för mig, jag var alldeles chockad att de ville vara så snälla. Det kändes väldigt ärofyllt, säger Nilshagen. 

Tävlingsdebut i höst

I dag är Portofino fyra år - och tävlingsdebuten är planerad till hösten. 

– Mitt mål att verkligen att jag någon gång ska kunna ge tillbaka i form av fina tävlingsresultat med honom, det är det vi siktar på, säger Nilshagen. 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.