Folkhälsomyndigheten har strävat efter att fysisk aktivitet som idrott och träning bör fortsätta att hållas i gång så långt som möjligt. Idrottsträningar kan genomföras för barn och ungdomar födda 2005 eller senare, men i Stockholm uppmanas alla i länet att avstå från all organiserad uteträning fram till och med 24 januari.
Och överlag är det många barn och unga som inte kunnat delta i sina aktiviteter som vanligt 2020.
På uppdrag av Generation Pep genomförde Sifo en undersökning i våras där det framgick att en tredjedel av vårdnadshavarna vittnar om att deras barn sitter ännu mer still under den rådande coronapandemin.
– Då vet vi att det är väldigt få barn och unga som når upp i rekommendationerna gällande fysisk aktivitet redan utan en pandemi, bara två av tio enligt vår Pep-rapport. Det är klart att det är oroväckande då att man rör sig ännu mindre nu. Arbetet att få barn och unga i rörelse försvåras avsevärt under pandemin, sen hur långgående de konsekvenserna blir när pandemin är över, det är svårt att svara på, säger Carolina Klüft, verksamhetschef för Generation Pep.
Vad ser ni för risker?
– Det vet vi egentligen inte mer än att det finns en överhängande risk för långtgående konsekvenser. Vi vet att framför allt tonåringarna som är utanför sina aktiviteter faktiskt slutar med sina aktiviteter för att man har kommit ur en vana. Det får konsekvenser för den enskilda individen då man inte får det här sociala tillfället att röra på sig.
Vardagsmotion viktigt på lång sikt
Fysisk aktivitet är viktigt för folkhälsan både i stort och smått och det som oroar Carolina Klüft är att en stor del av vardagsmotionen försvinner under pandemin.
– Jag pratade med en forskare på GIH förra veckan som också pratar om att de rekommendationer vi har kring fysisk aktivitet bygger på att vi har någon form av grundrörelse i våra liv, både barn och vuxna. Den vardagsrörelsen har minskat otroligt eftersom att vi sitter hemma.
– Barn blir hemmasittande när de är lite snoriga och man är inte lika social och springer över till en kompis. Vad det än må handla om så har det blivit mycket mer begränsat, det är också oroväckande för den här vardagsmotionen är kanske den allra viktigaste att man får till för hälsan på lång sikt.
Hon menar att morgonpromenader och pauser för att röra på sig blir allt viktigare att tänka på under rådande omständigheter, och det är även något som skolor kan tänka på.
– Lärare kan lägga in aktiviteter i samband med skolan för de yngre och i gymnasiet kan lärare ge eleverna utrymme till att ta rörelsepauser under lektionerna. Då riskerar de inte att bli liggande i sängen och plugga hela dagen.
– Sen handlar det även om idrottsledare som kanske måste vara lite extra kreativa och göra tydliga träningsprogram att göra hemma som ändå kanske hålla motivationen upp lite grann. Att man har något konkret att göra.
”Vi har en mer stillasittande norm”
Hon hoppas även att beslutsfattare i regioner, kommuner och nationellt tar tag i frågan för att kunna hjälpa till att sätta in rätt åtgärder.
– De behöver planera för hur det här ska hanteras på lång sikt för att börja ställa om samhället och prioritera den här frågan. Det behövs ju ändå, även utan pandemin, fysisk aktivitet måste bli normen i flera delar av samhället. Nu har vi en mer stillasittande norm men vi behöver en förskjutning till att fysisk aktivitet ska bli en mer naturlig del av våra liv. Då kommer det att behöva samhällsinsatser för att hjälpa individer i det arbetet.
