Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Jag har insett nu att det inte var så snällt”

Skidikonen berättar om uppväxten med pappans lyxåk
Ingemar Stenmark. Foto: SVEN LINDWALL
Ingemar Stenmark och Klara Svensson. Foto: SVEN LINDWALL
Ingemar Stenmark.Foto: SVEN LINDWALL

VAXHOLM. Det finns vissa idrottsmän som aldrig upphör att fascinera.

I en stor intervju med Klara Svensson berättar Ingemar Stenmark, 63, om familjelivet, sanningen bakom Let's Dance och hur han var att leva med under den långa och framgångsrika karriären.

– Jag var nog ganska ego, det skulle vara på mitt sätt. Det har man insett sen efteråt att det kanske inte var så snällt alltid.

I en serie intervjuer möter den före detta boxningsstjärnan Klara Svensson fem idrottsstjärnor som är stora förebilder för barn i Sverige – för samtal om livet, skador, utanförskap och glädje till idrotten. 

Klara har tidigare mött Henrik Larsson, Anna Holmlund och Jimmy Durmaz.

Här kommer del 4: Ingemar Stenmark. 

•••

Jag är från Skåne, min tillhörighet till den svenska alpina världen är relativt svag. Det finns däremot en stor beundran för våra svenska skidstjärnor, jag tillhör generationen som växte upp med Pernilla Wiberg och senare Anja Pärson. Jag minns hur jag och mina systrar satt i baksätet medan mamma och pappa höjde volymen på bilradion när ”Pillan” skulle tävla. Det var spännande att lyssna till radiorösterna som rabblade i nästan lika hög hastighet som hon åkte nedför pisten.

Jag var inte med om Ingemar Stenmarks storhetstid men jag förstår hans inverkan på det svenska folkhemmet. Under min uppväxt fick jag runt köksbordet höra om hur min egen pappa minsann var född och medlem av den gyllene generationen.

Han syftade på Stenmark, Björn Borg och Frank Andersson, alla födda 1956.

Det kan tyckas magstarkt att min pappa, som fortfarande lever på att han sprang motionslopp för 15 år sedan, på något sätt vill betona att han har en koppling till denna meriterade trio. Men det säger en hel del om deras storhet, det och manlig hybris.

Stenmark är fortfarande ett fenomen. Kanske är det mystiken med honom som fortsätter att locka, hans korta och blygsamma svar på frågor som blivit hans signum och superkraft.

När jag äntligen lyckats landa en intervju med ”Stenis” frågar jag runt bland mina vänner och bekanta: ”Vad hade ni helst velat veta om Ingemar Stenmark?”

Svaret blir alltid detsamma: ”Jag vill veta varför han valde att göra Let’s Dance?”

Ingemar Stenmark och Stig Strand 1976.Foto: ROGER TILLBERG / IBL

”Mina föräldrar har aldrig pressat mig”

Ingemar Stenmark minns inte den allra första gången han stod på ett par skidor. Men när han som 5-åring tar sig ut i Tärnabys backe tillsammans med kompisen Stig Strand, blir det startskottet för en magisk skidkarriär.

– Det var jättebra att ha någon med sig, vi tävlade mot varandra och vi umgicks hela tiden. Stig var egentligen mer teknisk än mig från början.

Ni tränade med samma förutsättningar. Varför blev du bättre än Stig?

– Vi var ganska jämna, sen började jag gå ifrån honom lite. Han tyckte om det roliga i livet, haha, han spelade fotboll och sysslade med annat medan jag körde på och bara tränade, speciellt under sommarhalvåret.

Var kom disciplinen ifrån? Från dig själv eller dina föräldrar?

– Nej, mina föräldrar har aldrig pressat mig. När jag var fem-sex år var det mest lek, det var väl när jag var runt 14 år som jag kände att jag var nyfiken på hur bra jag kunde bli. Jag såg det som ett intressant projekt.

Blev du aldrig trött på träningen i tonåren när det kom andra intressen?

– Nej, för jag kände hela tiden att jag fick bättre resultat, så det i sig var motiverande.

Testade du någon annan sport som ung?

– Jag gillade friidrott, speciellt stavhopp. Vi gjorde våra egna stavar, haha, men det var svårt eftersom vi inte hade någon tillgång till material i Tärnaby. Så det föll sig naturligt med skidor.

Har du testat boxning?

– Nä, men brottning har jag testat. Eller förresten... Sameskolan hade boxning, där var jag med en gång men det var inte för mig. Det var väldigt fysiskt jobbigt minns jag.

Glädjande att få höra Ingemar Stenmark intyga att boxning är en av de mest fysiskt krävande sporterna! Tack! Vad tror du att du hade gjort om du inte blev idrottsman?

– Jag var inte så intresserad av skolan. Jag vet inte, min far grävde med schakttraktor, så det hade väl säkert blivit att jag tog över hans åkeri.

Ingemar Stenmark har i dag hunnit bli 63 år gammal. Foto: SVEN LINDWALL

Vigdes av Stig Strand

Det fanns ingen konkurrenskänsla gentemot vännen Stig Strand och det var lätt för Ingemar Stenmark att glädjas åt Stigs framgångar när det gick bra för honom. Kanske för att man åker ensam i alpint, det finns ingen direkt kontakt med sina konkurrenter som till exempel på en tennisplan, det känns snarare som att man tävlar mot sig själv förklarar Ingemar.

Idag är de fortfarande vänner men ses inte så ofta eftersom Stig är bosatt uppe i Tärnaby. Ett speciellt minne de delar är Ingemars bröllop, det var nämligen Stig som vigde Ingemar och hans fru Tarja.

Det måste ha varit fint att ha en gammal vän med under en sådan ceremoni. Gjorde han bra ifrån sig?

– Jo haha, han var lugn och bra.

Vilka vänner umgås du med i dag?

– Jag har inte så många som jag har nära kontakt med, men jag har några vänner som jag umgås med, bland andra Tomas Brolin och J-O Waldner.

Har ni träffats via gemensamma tillställningar?

– Ja precis, men jag umgås inte så mycket med folk.

Varför inte?

– Jag är nog lite av en ensamvarg, jag gillar att vara själv.

Ingemar Stenmark har två döttrar, äldsta dottern Nathalie, 35, från ett tidigare äktenskap, och Iza, 11, ihop med Tarja.

Hur skulle du beskriva dig som pappa?

– Jag är inte så sträng, men jag är inte mesig heller för den delen.

Du har även blivit morfar till en liten pojke. Hur är det?

– Ja, det är supermysigt. Han blev ett år nu i slutet av september.

Jag läste en intervju med din dotter Nathalie som var lovande i tennis. Hon menade att hon kände sig tvingad att välja om hon ville elitsatsa i en tidig ålder, att hon var i en generation där man tvungen till det. Hur ser du på det?

– Nej, jag vet inte varför det är så. Det finns många talanger som sållas bort eftersom man pressar dem för hårt i tidig ålder, det måste finnas lek.

Sysslar din yngsta dotter Iza med någon sport?

– Hon har hållit på med truppgymnastik, och sen rider hon. Jag är själv rädd för hästar, jag.

Får du hjälpa till att mocka i stallet?

– Jo, men det gör jag ibland, det kan vara rätt så kul. Jag tror att det är en bra sport för ungdomar, man lär sig ta ansvar för hästen.

En vanlig dag hemma på Vaxholm börjar med att Ingemar kliver upp och gör frukost åt familjen innan han skjutsar Iza till skolan. 

Han tränar minst varannan dag, framför allt cykling varvat med löpning. Vaxholm är perfekt för det men någon gemensam cykelgrupp intresserar honom inte, han föredrar att träna själv. 

Några Vasalopp har det blivit genom åren, två rättare sagt. Det första och sista.

Men ett krånglande knä har skapat lite problem och nu kommer adrenalinkickarna främst från att köra Porsche på racingbanan Mantorp Park.

Har du några egna sportbilar hemma i garaget?

– Nä, jag har faktiskt aldrig haft en riktig sportbil.

Vad beror det på, någon jantelag från Tärnaby?

– Haha, jag vet inte, jag gillar att köra bil. Faktiskt så var min pappa ensam om att ha byns enda Porsche i Tärnaby på 50-talet. Det var lite ovanligt, det har nog knappt funnits en sån efter det.

Klara Svensson möter Ingemar Stenmark.Foto: SVEN LINDWALL

Byggde träningen på känsla

Från världscupdebuten 1973 blev det hela 86 vinster fram till den sista segern, i Aspen 1989. Dessutom tre VM-guld, två OS-guld - och en plats för alltid i den alpina skidhistorien.

Hade du någon särskild, fast rutin som aktiv?

– Nej det hade jag inte. Jag tog nog mera allt som det kom, samma med träningen. Jag tränade spontant, det jag kände var bra den dagen tränade jag på. I alla fall vad gällde sommarträningen, sen på vintern fick man anpassa sig mer till de övriga i laget. Men hela min träning var väldigt känslostyrd.

Det är ju superintressant med tanke på att den moderna träningen numera är uppbyggd efter statistik, olika faser och pulsklockor. Vad tycker du om den moderna typen av träning?

– Jag vet inte det, det är kanske det som krävs i dag. Det hade inte passat mig då. 

Du som sitter på så stor erfarenhet och kunskap, kan du vilja dela med dig av det till den nya generationen som mentor eller tränare?

– Jag tror inte det, då är man bakåtsträvande. I slalom kommer de säga att i dag är det en helt annan sport, och det har de rätt i till viss del, men det finns många saker som är likadant som på min tid. När man var på topp, då tyckte man också att de som höll på tidigare, att det var på den tiden.

Har du alltid haft ett starkt självförtroende på skidor eller kom det i och med framgångarna?

– Jag hade egentligen inte något riktigt bra självförtroende, även när jag var som bäst. Man kände alltid att någon kunde vara bättre och det gjorde att man fick den där skärpan som behövdes.

Hur var du att leva med under din karriär?

– Jag var nog ganska ego, det skulle vara på mitt sätt. Det har man insett sen efteråt att det kanske inte var så snällt alltid.

Tror du att det krävs för att kunna leverera som du gjorde?

– Jo, men jag tror det eftersom du måste skapa så bra förutsättningar som möjligt.

Vad har varit det bästa med att vara professionell skidåkare?

– Det är ju egentligen inte resultaten man bryr sig om när man tänker tillbaka, det är vännerna och alla platser man fått resa till och besöka. 

Det är intressant, jag svarade precis som du nu efter att jag själv avslutat min idrottskarriär. Det är lite konstigt med tanke på att man spenderat så mycket tid på att jobba efter resultat. Kan du sakna tävlandet?

– Nja, nu har det gått många år, men det är klart att det är grejen av att aldrig kunna uppleva den situationen igen. Det går inte direkt att hitta ett substitut för den adrenalinkicken. Det kanske får bli bungyjump, haha. Samtidigt är det lugnt och skönt nu att slippa leva med den pressen, jag hade aldrig velat göra om det nu.

Som skidåkare var du snabb på att släppa misstag i backen, hur är du privat? Är du bra på att släppa misslyckanden snabbt?

– Nja, där har jag mer en tendens att älta, haha.

Många av den nya generationens idrottare har gått ut och varit mer öppna med privata problem som psykisk ohälsa. Tycker du att det är bra?

– Ja det tycker jag, det är bra att visa att allt inte är guld och gröna skogar.

Är du bra på att prata om svagheter?

– Jag var inte det när jag var ung, då ville man leva upp till någon bild, men ju äldre jag blivit desto lättare har jag att släppa på det.

Skididolen berättar om sin karriär.Foto: SVEN LINDWALL

”Let's Dance var en utopi”

Det har blivit dags att ställa den där frågan som alla mina vänner undrade över.

Hur gick det egentligen till när slalomkungen Ingemar Stenmark 2015 dansade sig in i tv-publikens hjärtan och vann Let's Dance?

Ingemar ler.

– Let’s dance var en utopi för mig.

Varför?

– Jo, för att folk alltid tänker att jag ska kunna saker när det gäller sport, men dans har jag aldrig sysslat med. Här fick jag göra något helt annat.

Dansade du inte ens på 70-talet när Abba och Bee Gees regerade?

– Nej, haha.

Du var alltså killen som stod i baren?

– Jo, det var jag väl. Jag kan ju fortfarande inte dansa, men jag kunde lära mig koreografin. När jag skulle gifta mig så ”youtubade” jag vals, jag hade ingen koll på det.

Blev det någon bröllopsvals då?

– Ja, men den var inte särskilt bra.

Apropå folks bild av dig, tycker du att den stämmer?

– Nej, de tror att jag är superfysisk. Att jag har lyckats så bra på till exempel Mästarnas mästare är för att man som skidåkare är väldigt bra allround. Jag är nog hyfsat bra på det mesta. Jag är egentligen en träningsprodukt. 

Jag vet inte om man skulle kalla ditt spänsthopp som ligger på Youtube för hyfsat?

– Jo, men för min ålder kanske, men kollar du upp de som är bäst på det så är det en annan sak.

Har du alltid velat vara privat?

– Det är ju så att ju mer du ger av dig själv desto mer kommer journalister att fråga om, så för mig var det lättare så. Jag fick spara energi till det jag behövde under tävlingar på det sättet.

Vad finns det fler för missförstånd när det gäller din personlighet skulle du säga?

– Vad är det man säger om mig, att jag är tystlåten?

Ja.

– Det här med fåordig stämmer ju, men jag kan prata mycket också.

Fena på japansk papperskonst

Jag har fått insideinformation från Marie-Helene Östlund, som vann VM-guld i längdskidor 1987, att Ingemar Stenmark är en fena på japansk papperskonst och utmanar honom att skapa en kreation av ett papper jag tagit med mig.

Han sätter i gång och medan han viker noggrant förklarar han att det är folk från en sponsrande klädfirma i Japan som lärt honom tekniken.

Ingemar Stenmark viker origami.

En kort stund senare har han gjort en vacker vit papperssvan.

– De säger att man ska vika tusen såna här, det är något avslappnande i det. Jag gjorde det till mitt bröllop, inte till bordsdukningen men till själva placeringen.

Vad är du mest stolt över?

– Alla segrar i världscupen och att det blev en ändring av reglerna på grund av mig.

Vad är du mest stolt över privat?

– Det vet jag inte, jag har inte gjort så mycket i mitt liv.

Jo, men att vara en bra pappa, partner och vän kanske?

– Nja... det får du fråga andra om.

Haha, det är lustigt att varje gång jag ställer denna fråga till en man så får jag samma svar. Kunde du klappa dig själv på axeln när du lyckades med bedrifter under din karriär?

– Nej jag var dålig på att njuta av framgångarna, det var hela tiden fokus mot nästa mål. Det är klart att man nu i efterhand kan känna att man borde ha passat på att njuta mer, men samtidigt så tror jag att det var det som gjorde att man kunde prestera så bra.

Det är också intressant att de flesta före detta idrottare jag pratat med svarar likadant, det verkar finnas någon teori att om man stannar upp och firar och njuter då går det utför. Stämmer det?

– Ja det kan vara så.

Finns det något som du ångrar i ditt liv?

– Om jag skulle ångrat något, då hade inte livet varit som det är nu. Man har säkert gjort misstag men utan dem skulle jag inte ha det liv jag har i dag med vänner och relationer.

Se Ingemar föra dottern Nathalie till altaret

Ingemar Stenmark om bröllopet:

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.