Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Idrott har alltid varit en grund i vårt hem”

Ida Björnstad leder Eldsjälsgalan tillsammans med Jonas Eriksson.Foto: Eero Hannukainen/TT / ¿Eero Hannukainen EEROBILD AB/IBL
Ida Björnstad tillsammans med fästmannen Mattias Ekholm och sonen William hemma i Nashville.

Ida Björnstad lämnade Sverige och tv-jobbet för att bo i Nashville, USA, tillsammans med fästmannen och NHL-proffset Mattias Ekholm. 

Trots avståndet är båda två väldigt engagerade i den svenska idrotten.

– Vi älskar idrotten när allt sköts på rätt sätt. Då tycker vi att det är en fantastisk urkraft och någonting som bidrar till ett bättre samhälle, säger Ida Björnstad. 

Fram till hösten 2017 var Ida Björnstad anställd på TV4 där hon bland annat var programledare för kanalens ishockeysändningar. Efter det flyttade hon tillsammans med fästmannen Mattias Ekholm och tvåårige sonen William till Nashville, USA.

I mars kommer Ida Björnstad hem till Sverige för att leda Eldsjälsgalan precis som hon gjorde förra året. I år tillsammans med tidigare fotbollsdomaren Jonas Eriksson .När hon fick frågan i år igen var det självklart att tacka ja.

– Vi (Ida och Mattias) älskar idrotten när allt sköts på rätt sätt. Då tycker vi att det är en fantastisk urkraft och någonting som bidrar till ett bättre samhälle med gemenskap, att man lär sig respektera varandra, att ha roligt tillsammans, men även integration, säger Ida Björnstad. 

Idrotten är och har varit en stor del av både Idas och Mattias liv. Inte bara i och med att ishockeyn genomsyrar hela deras vardag just nu. Ida Björnstad är uppvuxen med att mycket av barndomen kretsat kring idrott och att röra på sig. 

– Idrotten har alltid varit en grund i vårt hem. Dels att det varit på tv var och varannan dag. Så är det fortfarande. Min mamma och pappa planerar sina helger utifrån vad det går för sport på tv. När vi var små var det väldigt mycket spontanidrott. Vi var ute mycket och åkte skridskor och skidor. Den typen av aktiviteter. 

Ida Björnstad och Loui Sand under förra årets galaFoto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Ida Björnstad: ”Vi hade inte jättestora resurser”

I Sverige pågår flera debatter som rör föreningslivet. Brist på anläggningar, klassfrågan, ska man satsa stenhårt på en idrott eller hålla på med fler så länge man kan? Den ekonomiska aspekten är någonting som Ida Björnstad har egen erfarenhet av. 

– Vi hade inte jättestora resurser när jag var liten vilket innebar att det inte gick att satsa på vissa idrotter. Min brorsa fick möjligheten att satsa på ishockey, men det går inte att jämföra ishockey i Storuman med stora städer. Det är inte i närheten av samma summor. Men det var tufft nog att få ihop det. Idrotten är en urkraft när allt fungerar på rätt sätt, men de här delarna kan fallera ibland. Idrott har blivit en klassfråga mer än tidigare, tyvärr.

Hon fortsätter: 

– Jag tycker att det är ett misslyckande av samhället att det tagit den här vändningen. Att det blivit en klassfråga att idrotta. Det ska inte vara så, säger Ida Björnstad. 

Ida Björnstad går i gång på orättvisor och hon säger att det är viktigt att människor kan sätta sig in i andras situationer och inte bara se till sig själva. Bara för att man själv har råd finns det ingenting som säger att andra har det. 

– Det är väldigt väldigt dyrt inom vissa områden. Det fick jag känna på när jag var liten utan att vi på något sätt var fattiga. Vi var en vanlig Svenssonfamilj med fyra barn och då är det inte helt lätt. Det landade i att jag blev en riktig stallråtta som gick och mockade och hjälpte till med hur mycket som helst. Jag var väldigt företagsam. Det resulterade i att jag fick rida åt tjejer med hästar i stallet. Jag var ute och tävlade och hade jätteroligt.

Men hon kommer också ihåg hur jobbigt det var och hur maktlös hon kände sig när det inte fanns någonting att göra när den vita sagohösten Benito skulle säljas. Ida hade ridit och tagit hand om hästen i flera år. 

– Jag stod och storgrät på stallbacken. Det var min stora kärlek. Det var hästen jag brann för så otroligt mycket, som jag kunde fara ut och rida med i fullmåne utan sadel och träns. Han var min bästa vän och han bara knycktes ifrån mig. Vi hade ju uppenbarligen inte råd att köpa den. Det är en smärta som jag aldrig kommer tappa. Samtidig har det gett mig mycket att få kämpa för saker.

Ida Björnstad, sonen William och fästmannen Mattias EkholmFoto: PRIVAT

”Klasskillnaderna här är något jag vill spy på”

Vad tycker du om åsikten som vissa har om att alla idrotter inte är till för alla samhällsklasser? 

– Jag går i gång på alla cylindrar och jag eftersträvar ett så jämlikt samhälle som möjligt. Det innebär att inga sporter ska vara bara för vissa enskilda grupper och samhällsskikt. Min förhoppning och min fullständiga övertygelse är att om vi hjälps åt så finns det en möjlighet för så många som möjligt att kunna delta i den idrott man vill. Sen som i ridsporten exempelvis, om man vill köpa en häst så kostar det ju pengar, men däremot finns det andra vägar att möjliggöra att få vara en del av ridningen. 

Trots att sonen William bara är två år säger Ida Björnstad att folk tror att han har bra förutsättningar för att bli ishockeyspelare för att hans pappa är det. Men hon och Mattias kommer att stödja sonen William i vad han än vill göra. Oavsett om det är idrott eller någonting annat. De hoppas att han kommer hitta någonting han tycker är kul och som ger ett sammanhang och gemenskap precis som hon och Mattias fick som barn. 

– Vi vet hur fantasiskt det är att kunna vara en del av det här. När Mattias kommer sammanfatta sin karriär så kommer han självklart komma ihåg Stanley Cup-finaler och de stora tomteblossen. Men det han pratar allra mest om och ger honom den bästa känslan är hockeyskolan där han träffade kompisar som han fortfarande har som bästa vänner och som kommer på vårt bröllop i sommar. 

Det finns mycket i det svenska föreningslivet som kan bli bättre tycker Ida Björnstad. Men hon vill understryka att det är väldigt bra i Sverige och att hon märkt det efter att ha flyttat utomlands. I USA är problemen mycket tydligare säger hon. 

– Klasskillnaderna här är någonting jag vill spy på. Det är under all kritik. Man går in i ett valår och pratar mest om ekonomi och hur bra det går, men ingenting om folkhälsa, människors värde, hur vi behandlar varandra, försäkringssystemet osv. Det tycker jag är högst tragiskt. Min man får hålla tillbaka mig lite för jag vill vara med överallt och bidra. Men i det här landet är det svårt för här kan du inte vara ensam.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.