Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Hans tänder frätte sönder, han bara åt och spydde”

Inez Karlsson på The Arlington Million Horse Race.Foto: JOHN SMIERCIAK / AP TT / NTB SCANPIX
Inez Karlsson var länge en av världens bästa jockeys.Foto: TOMMY HOLL / TOMMY HOLL/GT-EXPRESSEN
Fanny Olsson under en tävling i Bro Park.Foto: ROCCAM SHOTS / Elina Bjorklund/Svensk Galopp
Fanny Olsson i Jägersro.Foto: Stefan Olsson - www.cavok.se / Svensk Galopp

Inez Karlsson, 36, gjorde stor succé i USA som en av världens bästa jockeys.

Fanny Olsson, 25, är mitt uppe i sin satsning.

De är födda med rätt förutsättningar för att tävla i galopp - men för att ta sig till toppen krävs mer än rätt gener. 

I en sport med extrema ideal pressar sig utövarna till max och ibland ännu längre:

– Man kollar åt andra hållet. Det som händer i jockeyrummet, det stannar i jockeyrummet, säger Inez Karlsson som nu vill se en förändring.

Olika idrotter kräver olika fysiska förutsättningar. Vissa ställer större krav än andra. Men få idrotter är så extrema som att vara galoppjockey.

”Är din dröm att bli jockey? Om du inte väger mer än 50-54 kg, har ett brinnande intresse för hästar och dessutom talang för att rida fullblodshästar kan jockey vara ett yrke för dig.”

Texten finns på Svensk galopps hemsida. Förutom viktkrav finns det även information om att man måste vara minst 15 år men inte äldre än 30 år för att kunna bli en så kallad ”lärling”, vilket är förstadiet till att bli jockey. 

I USA ligger den lägsta viktklassen på 48 kilo. Inez Karlsson, 36, är en av världens främsta kvinnliga jockeys genom tiderna. År 2005 kom hon till Kanada och det var då hon förstod att hon hade förutsättningarna för att bli jockey. Därefter levde hon under flera år i en värld där idealet är att vara så liten som möjligt.

– Jag fick åka med till en tävlingsbana där och kollade när de tränade. Då såg jag två jockeys. Jag kollade på dem och tänkte att de ser ju ut som jag. Vi är i samma storlek, det där kan jag göra. Jag visste att jag hade det eftersom jag hållit på med hästar sen jag var sex år gammal. Men just när jag såg dem, hur de såg ut rent fysiskt så kände jag att det här kan jag göra. 

”Det är otroligt vanligt att folk här äter och spyr”

Själv är Inez Karlsson 162 centimeter lång. Det är flera centimeter under den svenska medellängden för kvinnor. Det fungerar i sporten, men anses egentligen vara lite långt. Och att hålla maxvikten är svårt. 

– Den lägsta klassen jag brukade rida i USA var 48 kilo och det högsta var 54 kilo. Red man olika hästar på en dag fick man lägga på sig till den högsta och sen svälta sig för att klara 48 kilo. Man gick upp varje morgon och kollade vilka hästar man skulle rida, om man kunde äta den dagen. Så det var ganska kämpigt med vikten, säger Inez Karlsson.

Sporten är inte helt anpassad efter människors kroppar och för att kompensera lever många jockeys extremt. Inez Karlsson beskriver en värld med ideal som pressar utövarna så långt att de bland annat utvecklar ätstörningar.

– Det är otroligt vanligt att folk här äter och spyr. De har bulimi. De spyr för att klara vikten. Det gjorde inte jag, men jag var inte så mycket hälsosammare. Man kunde rida 16 hästar per dag och sen åka hem och äta en soppa eller en sallad. Kroppen blir jättesliten. Man gör ju det här 365 dagar om året. 

Hon fortsätter: 

– Jag kom ju från en idrottsbakgrund så jag visste hur man skulle äta och så. Jag tyckte att jag var ganska hälsosam men jag svalt ju mig. 

LÄS MER: Kritik mot gentester på barn: ”Helt förkastligt” 

”Psykiskt är det här en tuff sport”

Fanny Olsson är längre än Inez Karlsson. Hon är 169 centimeter lång. Det är långt i sporten, men tidigare har Fanny känt att hon ofta varit för liten. 

– I fotbollen var jag alltid mindre än alla andra. Det blev inte axel mot axel utan deras axel mot mitt huvud. I friidrott tyckte jag att det var kul att hoppa höjd, men jag kunde inte hoppa så högt för jag var kort. Sen åkte jag mycket alpint och själva slalomdelen gick bra men när det kom till fartgrenarna så var jag inte bra helt enkelt. Jag fick inte upp farten, säger Fanny Olsson.  

Men att vara jockey har visat sig passa Fannys kropp.

– Jag är egentligen ganska lång. Men jag är lätt i kroppen. I galoppsporten så måste man ju passa vikten hela tiden. Vissa har påpekat det och sagt att jag är väldig lång, jag är lång men det är vikten som har betydelse och ja, längden kan påverka. Men är jag lätt så spelar det egentligen ingen roll. 

Är det svårt att hålla vikten? 

– Självklart får man vara mer försiktig om man ska ha en låg vikt. Men är det det här man vill göra så får man ta den biten också. Psykiskt är det här en tuff sport på alla plan. Klarar man inte av den psykiska biten tror jag inte det spelar någon roll hur lätt eller tung du är. Är man inte tillräckligt stark psykiskt så tror jag inte att det kommer gå. 

”Hästsporten måste börja tänka om”

Att idealet är skevt och att utövarna pressar sina kroppar till det yttersta vet alla om, säger Inez Karlsson. Men det är ingenting man pratar om. 

– Det är många som spyr och man ser det, men kollar åt andra hållet. Man säger att det som händer i jockeyrummet, det stannar i jockeyrummet. Men man ser det på dem. De ser sjuka ut. Jag red med en kille. Han var längre än jag så man visste att han hade problem med vikten. Hans tänder frätte sönder till slut. Han åt och spydde, åt och spydde. 

Till skillnad från många andra sporter börjar man oftast inte som jockey innan man är i 20-årsåldern säger Inez Karlsson. Då vet man också hur ens kropp är och om man har en chans i sporten överhuvudtaget. 

– Historiskt sett har jockeys varit ännu mindre. Men många var också mindre då. Människor blir större och större och det är något som hästsporten måste börja tänka på. Vi är inte så små längre. 

Hon fortsätter: 

– Nu är det många sydamerikaner som utövar sporten och de är ofta mindre. Är man mindre och inte behöver kämpa med vikten på samma sätt så blir det lättare. Har man inte ätit på två-tre dagar så känner man sig inte så fräsch. Kan man äta och ta väl hand om sig själv så blir man starkare och har mer energi. Det var gånger jag satt på hästen och bara kände att jag åkte med.

Fanny Olsson håller med om att det är hårda krav. Men hon ser inte idealet som något stort problem. Alla kan inte vara bra på allt. 

– Sporten har alltid varit så. Det finns andra länder med högre vikter. Då kan man välja ett annat land. Det finns andra alternativ. Men människor blir större och större säger folk, så vikterna kanske kommer höjas om några år. Men de som rider är små. De är ett huvud kortare än jag. Alla kan inte bli jockeys. Jag kan inte spela basket till exempel. 

LÄS MER: Inez Karlsson: ”Är inte förvånad” 

”Var inte den mest talangfulla jockeyn”

Inez Karlsson tror att hon klarade sig i hästsporten mycket på grund av sin idrottsbakgrund och sin vinnarskalle. Hon tror inte att det räcker med att ha rätt fysiska förutsättningar från födseln. 

– Man måste ju alltid ha förutsättningar för det man gör och vissa har ju bättre förutsättningar än andra för en viss sport. Men jag tror att vill man göra någonting så kan man komma ganska långt på viljestyrka. Jag tror att jag är ganska lång för att vara jockey. Men jag har en vinnarskalle. Jag visste att jag måste kämpa och att jag kanske inte var den mest talangfulla jockeyn. Jag tror inte att man kan säga att du ska vara en Jockey för att du har den här kroppstypen. Det måste komma från en själv. 

Har du ärvt någonting från dina föräldrar? 

– Ja både min mamma och pappa är ganska små och båda två har mycket energi. Min mamma är 64 år och springer fem kilometer varje dag. Min pappa cyklar flera mil om dagen och han är över 70 år. Så jag tror att jag fick bra gener. Jag hoppas att jag blir likadan när jag blir äldre. 

Fanny Olsson däremot, har inte ärvt sina fysiska förutsättningar från sina föräldrar.

– Jag är ganska mycket mindre än båda mina föräldrar och syskon. Men pappa är också en envis vinnarskalle och jag tror jag fått ganska mycket av den biten. Mamma och jag är mer olika. Hon säger alltid att ”tvåa är ju bra” men nej mamma, det är första förlorare.

Det är nio år sedan Inez Karlsson slutade som jockey. Hennes sjukdom, endometrios gjorde att hon fick välja mellan sporten och chansen att få barn. I dag är hennes dotter åtta år gammal. Och Inez ser sig själv i henne, precis som hon ser sig själv i sina föräldrar. 

– Jag har aldrig pushat henne. Hon har testat gymnastik, fotboll och nu springer hon. Det ska komma från henne själv men hon har en personlighet som är ganska lik min. Hon är tävlingsinriktad så jag tror att hon kommer vara bra på det hon gör. 

För Fanny Olsson fortsätter satsningen framåt. För cirka fyra år sedan hamnade hon under en häst på Jägersro. Hon bröt bäckenet på fyra ställen och ryggen på tre ställen. Läkarna visste inte om hon skulle kunna rida igen. Men hennes vinnarskalle tog henne tillbaka upp på hästryggen. 

– De frågade mig direkt ”vad ska du göra nu?” Men jag förstod inte. Det fanns aldrig i mitt huvud att jag inte skulle rida.

LÄS MER: Inez Karlsson om tuffa sjukdomstiden