Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Fantasin flödade – allt kändes möjligt”

Sverige nådde högst under VM i Västtyskland 1989.
Foto: BILDBYRÅN
Hjälte. Mikael Appelgren pustar ut efter VM-guldet.
Foto: BILDBYRÅN
Mikael Appelgren hissades efter sin seger och när det stod klart att Sverige besegrat Kina med 5–0 i lag-VM-finalen i bordtennis 1989.
Foto: BILDBYRÅN
Jan-Ove Waldner, Mikael Appelgren och Jörgen Persson med VM-bucklan 1989.
Foto: BILDBYRÅN

I april 1989 rasade den kinesiska muren samman.

Sverige bjöd på tidernas pingisbragd.

5–0 i VM-finalen i lag.

Ett gäng unga grabbar fick Kinas stjärnor att se ut som nybörjare.

– Fantasin bara flödade. Allt kändes möjligt, säger Mikael Appelgren, en av hjältarna.

SportExpressen Föreningsliv berättar under året om några av de största svenska klassiska sportögonblicken.

Om dramatiken, tårarna, glädjen och hjältarna bakom bragderna.

1989 avgjordes VM i bordtennis i västtyska Dortmund.

Det blev en svensk saga att berätta.

– Det känns nästan som det var i går, säger Mikael Appelgren. Jag har så många starka minnen som jag alltid kommer att bära med mig.

VM-guldet i lag är hans livs största seger.

Nu har 32 år passerat sedan den där kvällen den 4 april i Westfalenhallen.

Världskartan har ritats om, murar har fallit, broar har byggts.

Mikael Appelgren var 27 år när han blev världsmästare i lag.

I höst fyller söderkisen från Stockholm 60.

Mikael Appelgren var tio år när han 1971 satt hemma i tv-soffan på Torkel Knutssonsgatan och såg sin idol Stellan Bengtsson bli världsmästare i singel i Japan.

Där sådde den unga talangen sitt första frö på vägen mot toppen.

1973 i jugoslaviska Sarajevo blev Sverige världsmästare i lag.

Stellan Bengtsson, Anders Johansson, Kjell Johansson, Bo Persson och Ingemar Wikström besegrade den röda jätten Kina i finalen. Det var Sveriges första lagguld någonsin, men sedan hade vi svårt att vinna.

Kina var alltid bäst

Det stod alltid en ny kines i vägen.

Inför VM 1989 hade Kina vunnit sex lagguld och tagit ett silver sedan den blågula triumfen i Sarajevo.

Då och då hade ett par stenar tagits bort från den väldiga och 630 mil långa kinesiska muren – men att den skulle rasa och falla ihop var fullständigt otänkbart. Supermakten var bättre än någonsin.

VM i lag är det största du kan vinna som pingisspelare i Kina.

– Det räcker inte att det är tre kineser på pallen i singel. Det är ett misslyckande om de inte vinner lagguldet, säger Mikael Appelgren.

Appelgren, som kallas för ”Äpplet”, började spela pingis i Spårvägen. Efter några år blev han klubbkompis med Jan-Ove Waldner.

1989 spelade ”Äpplet” för Ängby, Waldner för Spårvägen, Jörgen Persson för Malmö FF medan Erik Lindh och Peter Karlsson tillhörde Falkenberg.

Fem unga killar fostrade i det svenska föreningslivet och med samma mål framför sig.

Att bli världsmästare.

– Jag och Janne (Waldner) tränade här i SL-hallen inför mästerskapet. Det spelade ingen roll vilken klubb du tillhörde. Vi sporrade varandra när vi tränade. Det fanns gott om duktiga pingislirare i Stockholm i slutet av 1980-talet. Tre klubbar spelade också i pingisligan, säger Mikael Appelgren.

SL-hallen på söder i Stockholm är fortfarande hans arbetsplats.

Mikael Appelgren är tränare för Spårvägens elitlag.

Han spelar fortfarande lite då och då.

– Men formen har varit bättre, säger han och skrattar.

1983, 1985 och 1987 spelade Sverige tre raka VM-finaler mot Kina.

Fram till VM-finalen 1989 hade vi 1–15 i matcher mot Kina.

På andra sidan bordet stod alltid utomjordiga män från öst som fullständigt dominerat sporten sedan i början av 1960-talet.

Nu åkte Sverige till VM med ett gäng unga, men ändå rutinerade spelare, som fostrats i det svenska föreningslivet.

Inför mästerskapet i Westfalenhallen i Dortmund hade svenskarna läst på och studerat sina motståndare noga.

Inget hade lämnats åt slumpen.

– Jag vet inte hur många läger och andra samlingar vi hade innan vi åkte dit, vi var väldigt förberedda, säger Mikael Appelgren. Vi visste också hur kineserna spelade.

Mycket tack vare den svenske förbundskaptenen Glenn Östh. Han hade fört ett videokrig i flera år mot Kina.

Världsfemman platsade inte

Varje match som en kines spelade filmades av den svenska ledningen.

– Vi visste att vi kunde rubba kineserna, det hade vi gjort tidigare i enstaka matcher och nu var det ett väldigt bra läge, säger Mikael Appelgren.

Sverige hade våren 1989 fyra spelare bland världens tio bästa spelare.

Erik Lindh från Falkenberg åkte till VM som världsfemma.

Han fick inte ens plats i finalen.

Sverige lekte sig fram till finalen mot Kina.

– Vi brukade dra lott vilka av oss som skulle spela när vi visste att vi skulle vinna. På den här tiden var VM inte uppdelat i olika grupper. Vi kunde stöta på motståndare som vi normalt inte mötte i andra sammanhang, berättar Mikael Appelgren.

Barbados, Holländska Antillerna, Wales och Hongkong krossades med 5–0 i matcher.

Tuffaste matchen i gruppspelet kom mot Sydkorea.

Erik Lindh förlorade sina tre matcher – men Sverige lyckades ändå vinna med 5–4.

– Det var en viktig seger eftersom vi inte hamnade på Kinas halva efter gruppspelet, säger Mikael Appelgren. Efter Sydkorea formades också laget när Erik torskade sina tre matcher.

Sverige gjorde sedan 5–2 på Västtyskland i kvarten och 5–0 på Nordkorea i semifinalen.

Mikael Appelgren, Jan-Ove Waldner och Jörgen Persson var redo för att möta Kina.

Kineserna trodde att Sverige skulle satsa på Jan-Ove Waldner i den första matchen mot dubble singelvärldsmästaren Jang Jialiang.

Men Glenn Östh skickade fram sitt vänsterhänta lokomotiv från söder i Stockholm.

Det blev början till slutet för Kina i sin nationalsport. Sverige vann med 5–0 i en tid när vi hade tio proffsspelare och Kina över två miljoner.

– Ofattbart egentligen, men just då kändes det som allt var möjligt.

Finalen – match för match

Här är Sveriges bragdfinal – match för match.

1–0: 

Mikael Appelgren–Jiang Jialiang 21–10, 18–21, 21–15.

”Äpplet” vann enkelt första set men tappade 16–14 till 16–19 i andra. I avgörande set gick svensken fram från 14–14 till 19–14 efter några magiska dueller.

2–0: 

Jan-Ove Waldner–Teng Yi 22–24, 21–19, 21–17.

J-O ledde med tre bollar i mitten av första set med tappade sin klara ledning. Han var illa ute i andra set men gick från 16–14 till 20–15 och setvinst. Avgörande set bjöd på stor dramatik. J-O ledde med 16–13 men tappade till 16-17. Men fem blågula poäng senare var allt över. 

3–0: 

Jörgen Persson–Chen Longcan 22–24, 21–19, 21–13.

Jörgen Persson var den ende spelaren under hela lagtävlingen som inte förlorade. Han vann 15 matcher och körde över Chen Longcan i avgörande set med 21–13. Svensken låg dock under med 2–8 och 8–14 i andra set men vände via 10–1 i poäng.

4–0: 

Jan-Ove Waldner–Jiang Jialiang 21–16, 17–21, 21–16.

J-O kontrollerade matchen från start och tog ledningen tämligen enkelt. Andra set innehöll ett 14 minuter långt spelavbrott efter kinesens missnöje med domaren. Världsmästaren Jiang lyckas till slut vinna och kvittera till 1–1. Waldner spelade drömpingis i avgörande set och kunde defilera till en svensk 4–0-ledning.

 5–0:

 Mikael Appelgren–Chen Longcan 21–17, 21–16.

”Äpplet” låg under i båda seten. Både med både 8–12 och 11–14 – men vände genom att ta fem raka bollar i egen serve. Svenskens avslutning var imponerande med 13–3 i första set och 10–2 i det som skulle visa sig vara finalens sista set.

– När vi hade 4-0 i ryggen var det bara för mig att gå ut och spela av matchen. Vi visste att vi skulle vinna. Att det var över. Skulle jag förlora så skulle någon av Janne och Jörgen fixa det, säger Mikael Appelgren.

”Äpplet” hade svar på allt

Det spelade ingen roll var bollen kom – Mikael ”Äpplet” Appelgren hade svar på allt.

Hur var det att spela finalen?

– Fantasin flödade, allt kändes möjligt. Jag var stark i benen. Jag kunde springa runt över hela bordet och slå min forehand.

Hur ser du på världsmästaren Jiangs agerande under hans match mot Waldner, var det ett sista kinesiskt desperat försök att försöka få er ur balans?

– Nej. Jiang var en bra kille som inte höll på med sådana dumheter. Han blev förbannad på domaren helt enkelt. Svårare än så var det inte, säger Mikael Appelgren. Han skulle aldrig göra så, försöka förstöra. Domaren kom heller aldrig med någon förklaring till Jiang varför han dömde bort hans serve.

Hur kändes det när du slog in matchbollen mot Chen Longcan?

– Det var ett riktigt lyckorus. Det minns jag. Sedan blev jag hissad. Det är mitt största pingisögonblick, säger Mikael Appelgren.

Vad sa kineserna efteråt?

– De grattade oss, vi var fiender när vi spelade men utanför var vi kompisar. Det var bra gubbar som vi svenskar gillade att möta. 

Den kinesiska muren var äntligen riven och det skulle dröja till 1995 i Tianjin innan Kina åter skulle vinna lag-VM i bordtennis.

Sverige vann VM-guld även 1991 och 1993.



SPORTÖGONBLICK VI ALDRIG GLÖMMER

Vad: Lag-final i VM i bordtennis för herrar.
När: 4 april 1989.
Var: Westfalenhallen, Dortmund, Västtyskland.
Lag: Sverige–Kina.
Resultat: 5–0.
Vägen dit: Både Sverige och Kina hade en enkel resa fram till finalen. Sverige vann många av sina matcher i gruppspelet med 5–0.
Huvudpersoner: Mikael Appelgren, Jan-Ove Waldner, Jörgen Persson, Glenn Östh, Chen Longcan, Teng Yi och Jiang Jialiang 

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.