Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Familjen satsade allt – kallades misshandlare

Se mer om Carnello-familjen
Foto: Privat
Foto: Privat
Foto: Privat

Svenska tennisfamiljen Carnello har satsat stenhårt för att deras söner ska bli bäst i världen.

De skapade rubriker och en stor debatt kring tidig elitsatsning.
Nu berättar sonen Elliot om karriären och den mediala uppståndelsen. 

– Om jag gjorde om det med mina egna barn så hade jag kanske gjort lite annorlunda, säger han. 

Elliot Carnello, 24, sitter i en vit soffa i sina föräldrars 300 kvadratmeter stora våning på Östermalm i Stockholm. Mona och Peter Carnello är i Spanien med yngsta sonen Camelot, 7. Elliot är bara i Sverige en kortare period, sedan ska han hem till Los Angeles.

Precis som familjens framtoning är lägenheten långt ifrån den skandinaviska minimalistiska stilen. 

Det är svarta trägolv, tunga möbler, kristallkronor, djurmönster, skinn på golven och guldfärgade detaljer. I en lägenhet där allt står ut så finns det ändå en sak som utmärker sig extra mycket. Den platsbyggda bokhyllan som täcker en hel vägg och som i stället för böcker rymmer Mona Carnellos enorma samling av Louis Vuitton-väskor. 

Flyttade ensam till USA som 13-åring

Familjen Carnello uppmärksammades stort i media när de öppet berättade om satsningen som skulle ta sönerna Elliot, Lancelot, och Camelot till den absoluta världstoppen i tennis. De berättade om den hårda träningen, om besvikelsen över att sönerna är för korta och vad som är fel med den svenska jantelagen. 

I Skavlan kunde man höra Mona Carnello säga att hon ville ha en dotter för att det både är billigare och enklare att bli bäst i världen som tjej. Om det var på allvar eller inte? Det var svårt att avgöra. 

Så hur gick det för sönerna Carnello? Blev det några proffskarriärer? 

Den äldsta sonen Elliot började spela tennis som 10-åring och var den första i familjen att satsa på sporten. Som 13-åring flyttade han ensam till Florida för att gå på den berömda tennisakademin IMG. 

Där var det disciplin och hård träning som gällde. Som mest tränade Elliot runt åtta timmar om dagen, sex dagar i veckan. Utöver det hade han skola.

– Det var ett gruppsystem så om du inte presterade och vann så blev du nedflyttad. Det var press hela tiden. Man lärde sig hantera det. Men det var självklart stunder då man var ledsen och arg för det gick inte som man ville. Det blev ”hot headed”  situationer med andra spelare för man ville spela i den bästa gruppen. Men slängs man in med vargar så lär man sig att slåss.

Foto: Privat

”Det var hets på läktaren”

Att bo i USA passade Elliot. I Sverige står familjens tennissatsning ut, men inte där. Och Elliot minns sin sista match innan flytten. 

– Det var hets på läktaren efter någon artikel. Det var några äldre personer som sa, ja inte så fina saker. Och jag började gråta under matchen, men jag knöt näven i fickan och vände den matchen. Efter det blev jag lite ärrad tror jag.

Familjen Carnello skapade debatt i idrotts-Sverige. De blev kallade barnmisshandlare och symboliserade mer än någon eller någonting annat debatten om tidig elitsatsning. Men enligt Elliot har satsningen alltid varit på barnens villkor.

– Vi har alltid haft en öppen diskussion runt matbordet hemma och det är ingenting som gömts undan. När man ser en del av en intervju så ser man bara fem procent av helheten. Om folk inte vill tänka på vad som händer bakom kulisserna, hur våra söndagsmiddagar ser ut, eller våra dagar i parken när jag var liten så får de tro vad de vill. 

Men det måste vara svårt att resonera så när man är ett barn?

– Absolut. När man är yngre så reagerar man mycket på vad folk säger runtomkring. När man är äldre så lär man sig vad man ska ta som sanning och vad man ska vaska bort. Vad som är rykten och vad som inte är det. Man lär sig av det som gör ont och av det som blir fel. 

”Jag tyckte inte att det var så trevligt”

Kände du dig någon gång obekväm med all exponering? 

– Jag hade en liten period när jag var 17 år, då jag var lite obekväm. Jag hade handledsskador, genomgick operationer och det gick inte så bra som jag ville med tennisen. Alla grejer gjorde att jag inte tyckte att det var så trevligt. Där tog jag ett steg tillbaka på något sätt. 

Han fortsätter:

– Men när jag tittar tillbaka på det så är det kul att ha gjort de här sakerna och det har öppnat upp dörrar. Det är ingenting jag ångrar, men om jag gjorde om det med mina egna barn så hade jag kanske gjort lite annorlunda. Men jag tycker att vi hanterade det bra som en familj och jag uppskattar allt de har gjort för mig genom åren. ”Hindsight is 20/20.”

Vad skulle du gjort annorlunda? 

– Jag kanske bara skulle tagit ett steg tillbaka. Min pappa kommer från den kommersiella världen, så han ser ju en annan bild jämfört med vad kanske en annan familj gör. Kanske se det från ett annat perspektiv. Bara småsaker. Men så tänker man alltid när man tänker på vad man skulle gjort annorlunda. 

Tidigare världstvåan Magnus Norman och Elliot Carnello.

”Alla är inte Roger Federer”

I dag finns inte drömmen om att bli tennisproffs kvar för Elliot. Han satsade allt men blev inte bäst. 

– Då kändes det att det var tufft och det gick inte som jag ville. Och det kostar mycket pengar att ligga ute. Tjänar du inte tillräckligt så går det inte runt. Det finns ett liv efter tennisen. Alla är inte Roger Federer och kan spela tills de är 38 år, vara i Wimbledon-final och vinna över 20 Grand slams. Men jag tror jag kommer stanna i den världen på något sätt. 

Blev tenniskarriären som du tänkt dig?

– När man är liten säger man alltid att ”Jag vill bli bäst i världen”, ”Jag vill vinna Wimbledon”. Det gör nog alla barn tror jag. När jag tittar tillbaka så har det ändå lett till många upplevelser och erfarenheter som jag aldrig trodde att jag skulle få ta del av. Det är jag så tacksam för. Det har tagit mig ut i världen och gett mig så många kontakter och relationer jag aldrig hade fått annars.

Blev du så bra som du kunde bli? 

– Ja, det tror jag. Om jag kunde gå tillbaka hade jag absolut kunnat ändra vissa saker. Jag hade kunnat mogna tidigare, jag hade gärna varit 1.90 i stället för 1.83, haft rätt coacher från början. Det blir en snöbollseffekt. Men det är därför så få når toppen och det är så många som försöker, plus att man måste ha lite tur på vägen också. 

Lancelot och Camelot spelar fortfarande. Lancelot, 18, spelar på juniornivå och Camelot som är sju år gammal tycker enligt Elliot att tennis är det roligaste som finns. Efter sista året på USC Business School väntar en ny karriär hans egen del. 

–Jag har ett eget start up med en klasskamrat på University of Southern California. Vi håller på att jobba fram en prenumerationstjänst inom en väldigt specifik sektor. Sedan har jag också kontakter jag pratar med inom ”investment banking” och kör trading på sidan. 

Kommer du någonsin att flytta tillbaka till Sverige?

– Ska jag vara ärlig så tror jag inte det. Jag älskar att besöka Sverige, det är väldigt vackert och jag älskar maten och människorna är generellt trevliga. Men jag tror aldrig att det kommer vara min bas. Jag passar bättre i globala sammanhang där jag levt till och från sedan jag var fem år, jag pratar svenska men tänker på engelska.