Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Efter Expressens Sifo: ”Mörkertalet är stort”

Expressens Elin Kardell intervjuade idrottsminister Amanda Lind om SportExpressen Föreningslivs Sifo-undersökning.
Ulf Blomdahl är ledande expert i Sverige på klasskillnader inom föreningslivet. Foto: Ung livsstil
Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN

En av 20 av föräldrarna i SportExpressen Föreningslivs Sifo-undersökning har barn som tvingats sluta idrotta i en förening på grund av dålig ekonomi. 

I verkligheten är problemet mycket större än så. 

– Ja, mörkertalet är stort och hur stort det är vet vi inte, säger Ulf Blomdahl vid Forsknings- och utvärderingsgruppen Ung livsstil.

Blomdahl är sociolog och forskningsledare som i flera decennier studerat bland annat klasskillnader inom föreningslivet. 

Han menar att det inte är helt problemfritt att dra slutsatser utifrån en webbenkät. Svarsfrekvens och urval är två faktorer som påverkar resultatet.

– Vi vet att låginkomsttagare i den här typen av enkäter anmäler sig i lägre utsträckning. Det kan till och med vara så att de med utländsk bakgrund saknar datorer eller inte behärskar språket, säger han. 

Det finns flera orsaker till att barn och ungdomar väljer att sluta idrotta i en förening. Trötthet är den vanligaste orsaken. Kostnaden kommer först på en 4-5 plats, enligt Blomdahl.

Är kritisk till Riksidrottsförbundet

Men kostnaden för att idrotta i förening är ofta underskattad. 

Ulf Blomdahl och Ung livsstil har varit kritiska till Riksidrottsförbundets uppskattningar av vad årskostnaden i genomsnitt ligger på för en ungdom i förening. 

– RF sa att det kostade runt 5 000-7 000 kronor. Vi bad de föräldrar som ingick i vår studie, och som hade barn från tio års ålder och uppåt, att föra dagbok. Där varierade kostanden mellan 12 000 och 70 000 kronor. 

I dagboken skrev man upp alla utgifter; från medlemsavgifter, resor, utrustning och allt annat som hörde ihop med idrotten. 

Ulf Blomdahl har sett hur en del föräldrar med tiden tycker att det blir för dyrt att ha barnen i en förening. Man kanske tycker att resorna blir för dyra eller drar sig för att skicka i väg barnen på tävlingar. 

Det handlar till syvende och sist om vilken socioekonomisk grupp man tillhör.

– Vi kan se på mellanstadiet att vi har klasskillnader redan i årskurs fyra.

Han säger att medelklassföräldrar stimulerar sina barn att sporta i förening, vilket inte föräldrar med sämre ekonomi och utbildning gör lika ofta. 

– Många av låginkomsttagarna har inte själva idrottat i någon större utsträckning. Det innebär att i deras referensramar går det inte att stimulera av två skäl: de har inte råd och de tycker heller inte att det är lika viktigt.

Flickor är underrepresenterade 

Föräldrar som tillhör medel- och övre medelklassen har dessutom ekonomiska resurser, vilket innebär att de kan låta sina barn pröva olika idrotter - och låta dem fortsätta även om det kostar.

Man föreställer sig att ekonomin drabbar invandrare och nyanlända i ännu högre grad? 

– Problemet är att man inte kan göra det här till en invandrarfråga. Det är först och främst en klassfråga men den förstärks av en invandrarbakgrund. Men den förstärks också av att man bara har en förälder.

Den grupp som deltar minst i en idrottsförening är svenska flickor från arbetarklassen. Bara sex procent av flickorna som tillhör socioekonomisk grupp fem, som är födda i Sverige och har föräldrar som är födda i Sverige, är med i en idrottsförening.

Sämst representerade bland elever i gymnasiet är flickor som går de yrkesförberedande programmen. 

– Ju bättre det går i skolan, ju högre betyg man får, desto mer är man kvar i idrottsrörelsen. 

Den gruppen flickor hittar man i stor utsträckning i medelklassen. 

– Så snacket om att det är de högpresterande flickorna som har sämst hälsa har inget stöd i forskningen. Det är flickor som kommer från socioekonomiska svagare grupper. Mamma och pappa har inte idrottat, de stimulerar inte, de har inte ekonomi så att det räcker till.

Just den upplevda ohälsan får stöd i ny forskning från Gymnastik- och idrottshögskolan. Enligt en studie som tittat på 335 625 män och kvinnor i åldrarna 18-74 år, har de upplevda sömnproblemen och den upplevda dåliga hälsan ökat markant mellan åren 2000 och 2016. 

Det handlar framför allt om unga, lågutbildade kvinnor, enligt GIH.

◼︎◼︎ Detta är en nyhetsartikel. Expressen granskar, avslöjar och ger dig de senaste nyheterna på ett objektivt och sakligt sätt. Mer om oss här.