Ebba Årsjö om virala bilden: ”Ville tysta alla”

Ebba Årsjö ligger i solstolen när hon ringer upp.

Efter succén, dubbla alpina guld och ett brons på Paralympics i Kina i vintras, laddar 21-åringen upp för en ny säsong. 

– Det är VM på hemmaplan i Åre i januari och allt snurrar ju kring det just nu. Jag ska försöka försvara någon medalj där, säger hon.

Det har hunnit gå en vecka sedan Ebba Årsjö tryckte på publiceringsknappen på Instagram. Efter har försökt dölja sitt högerben bestämde sig Årsjö för att visa världen hur hon såg ut.

– Jag har tänkt på det här jättelänge, typ i ett år. Jag har räknat månader och veckor och tänkt att jag ska göra det och varit jättetaggad för att jag vill göra det. Speciellt efter Paralympics, jag kände att nu vill jag verkligen göra det.

Hon har en muskelnedsättning i högerbenet, en bieffekt av Klippel-Trenaunays syndrom som hon föddes med.

– Jag ville dels tysta alla som har ifrågasatt mig, men också få ut det där och bara visa. För det är så många som undrar vad det är. Sen vet jag också att det skulle kunna hjälpa många, vilket det verkar som att det gjorde. Och det hjälper mig väldigt mycket också.

Ebba Årsjö om reaktionerna efter bilden

Ebba Årsjö berättar att hon stött på andra coacher och åkare som ifrågasatt varför hon är där.

– Inom Paralympics och paravärlden där alla har varsinn funktionsnedsättning så blir det mycket sånt, man ifrågasätter. Det blir lite den stämningen, tyvärr. För på vissa personer kan man inte se exakt på dem vad de har för funktionsnedsättning, men så blir de klassade för något. Och alla vill ju vinna så klart, då gör de ju allt för att vinna. 

– Jag hade också ifrågasatt mig, för det finns ju inte typ.

 Vad har du fått för reaktioner?

– Det fick en extra skjuts av medierna och då blir det viralt. Och det var ju absolut inte vad jag hade tänkt, jag tänkte att det skulle vara som en vanlig bild och så kanske jag förlorar några följare för någon tycker att det ser läskigt ut.

– Men det blev i stället en kärleksbombning, och inte bara likes och följare och kommentarer. Jag har försökt gå igenom alla som har skrivit personliga texter och jag har skrivit med många. Det har varit kul.

Det hjälper också henne själv.

– De skriver att det hjälper dem att få se någon som visar, men att få prata med dem och se deras funktionsnedsättning får mig att inte känna mig så himla ensam.