Det började med ett samtal till vd:n på Hagströmska gymnasiet i Falun.
– Jag vill starta ett skidgymnasium, sa Emma Eriksson.
Efter ett år på prov med två ledare och två skidåkare fick de året efter certifikat för riksintag.
Nu, sakta men säkert åtta år senare, har Hagströmska skidgymnasiet 20 elever i alla årskurser.
– Det har rullat på, säger Emma Eriksson.
Emma Eriksson har själv en bakgrund som åkare på elitnivå. När hon var klar med den biten kände hon att hon inte ville sluta jobba med sporten hon älskar.
– Jag kände att med mina erfarenheter och kunskaper att jag ville föra över det på ledarnivå. Med mitt intresse för skidåkningen kände jag att jag ville fortsätta jobba inom det. Jag förverkligar min dröm att få hålla på med det jag älskar genom tränaryrket, säger hon.
Vad är viktigast för dig som ledare?
– Det är viktigt att se en helhet. Man får tänka sig att man kommer in på ett gymnasium som sextonåring, man vill satsa på sin sport men man ska också gå i skolan, kanske flytta hemifrån. Om du mår bra som person och allt fungerar runtomkring gör du också bra resultat i skidspåret. Det är väldigt viktigt att se helheten och hela människan.
Det är inte bara på juniornivå det är viktigt, menar hon.
– Jag har känt det även på högre nivå där jag jobbat nära några. Man lär känna en person och blir involverad i den personens liv och så. I bland kanske man måste bromsa träning för att det är något annat i ens privatliv som är i vägen. Det är centralt för mig som ledare att ha känslan för helheten, säger Emma Eriksson.
Tilldelas kungens stipendium
Ett problem sporten jobbat med i flera år är bristen på kvinnliga ledare och debatten har varit stor inom skidsporten under flera år.
I fjol återfanns Annika Zell som enda kvinnliga ledare i landslagets ledarstab sedan många uttryckt en önskan om att få in en kvinnlig ledare.
Zell har valt att hoppa av inför kommande säsong och landslaget står nu utan kvinnliga ledare.
– Jag kan tänka mig att det är en tuff miljö att jobba i på landslagsnivå, oavsett om du är man eller kvinna. Jag tror inte man får vara för känslostyrd så som jag ser det. Men jag har inte varit där så jag har inte sett det själv, men det är lite bilden man får när du står precis utanför. Så det är nog ganska tufft som kvinna.
Har du själv upplevt motstånd eller problem i din roll som kvinna?
– Nej, det tycker jag inte. Det har jag inte känt någon gång. Snarare så att jag fått mer positiv respons och uppmuntran i sådana fall.
För sina gärningar tilldelades Emma Eriksson kungens stipendium 2019 som delas ut av Svenska Skidförbundet. Vad som sker i framtiden vet hon inte och hon har inga konkreta mål uppsatt för sin karriär.
– Det är klart jag vill utvecklas, jag håller på och läser lite olika saker för att jag som ledare ska bli mer komplett. Det är många plan att jobba med, som pedagogik, kunskap om kroppen exempelvis. Men jag känner inte i dag att jag ska bli landslagstränare. Det kan jag inte säga.