Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Det är många som aldrig någonsin sprungit tidigare”

Shamima Aktar tillsammans med Hanna Mi Jacobsson och Amina al Vash under en träning. Foto: Privat
Shamima Aktar, 32, var journalist och bloggare i sitt födelseland Bangladesh. Nu jobbar hon för kvinnors rättigheter i Sverige. Foto: Privat

Shamima Aktar, 32, var journalist och bloggare i sitt födelseland Bangladesh.

Men efter dödshot på grund av sitt engagemang i jämställdhetsfrågor tvingades hon att flytta till Sverige.

I dag jobbar hon fortfarande för kvinnors rättigheter – men genom idrotten.

– Det är kvinnor och tjejer från många olika länder och olika åldrar. Det är många som aldrig någonsin sprungit tidigare, säger Shamima Aktar.

Shamima Aktar, 32, bloggade och kritiserade öppet förtrycket av kvinnor i Bangladesh. Hon stod upp mot barnäktenskap och våldtäkter. På grund av det kallades hon ateist och hamnade på en terrorgrupps dödslista. Ett foto av henne spreds och det uppmanades att avsluta hennes liv.

– Den tiden var ett helvete. Jag kunde inte jobba, jag kunde inte vara ute, de förföljde mig. De delade min bild och frågade vem vill döda den här kvinnan? Jag visste inte vem som stod bakom mig eller vem som ville döda mig. Och polisen kunde inte göra någonting. 

Efter uppmaningar från familjen och för att kunna skydda sin dotter Orin flydde Shamima med hjälp av en hjälporganisation till Sverige år 2015. 

– Min mamma och familj sa att om du dör i morgon är det förgäves och folk kommer glömma, men om du lever kan du fortsätta att prata och du måste prata. 

LÄS MER: Anette, 73, boxas fyra gånger i veckan

Startade laget World Wide Ladies

Shamima kom till ett asylboende på Gotland. Där anordnade olika organisationer aktiviteter för de nyanlända. Men Shamima märkte att det bara var männen och pojkarna som deltog. Hon förstod att det berodde på att kvinnorna var rädda. 

– De är vana vid att kvinnor inte kan göra saker. De kan inte cykla, de kan inte simma. De får inte göra det. Så jag tänkte att jag skulle försöka få dem att delta. Jag pratade med en basketförening i Visby och fick några bollar och så startade jag basket bara för kvinnor. För att de skulle känna sig trygga. Fyra-fem stycken kom och det var så det började. 

Hon forstätter: 

– Det var jätteroligt, mycket skratt och en del rörelse. Alla var jätteglada. Sen efter några gånger ville fler vara med. Vi kom på ett namn på laget, World Wide Ladies. 

Efter ett tag fick Shamima ett samtal från basketförbundet. De har ett samarbete med Loka och ville göra Shamima till en Loka Hero. Det betydde att basketlaget skulle få stöd både med material och med pengar. 

– De sa att att de ville hjälpa till. Det var en stor grej för mig. Jag hade ingenting och sen en dag blev jag en Loka Hero. Och det var en stor grej för alla kvinnor, för vi visste inte hur vi skulle jobba och vi hade inte tillräckligt med bollar och ingen hall. Jag ville bara att alla kvinnor skulle få idrotta. Nu kunde jag börja planera basketträningar på tre ställen på Gotland. 

LÄS MER: Klubben räddade Birgittas liv – hittade hem i klacken 

”Jag kommer aldrig att glömma glädjen”

De nya förutsättningarna gjorde att Shamima kunde åka runt till skolor och försöka få kvinnor och flickor att testa på basket. Det blev lyckat och det var många som testade på. Efter projektet med Loka erbjöds Shamima ett jobb på Gotlands idrottsförbund och de ville fortsätta att stötta hennes projekt. Det var 2017, samma år som hon och dottern fick permanent uppehållstillstånd.

– Det är kvinnor och tjejer från många olika länder och olika åldrar. Det är många som aldrig någonsin sprungit tidigare. I början satt de bara och tittade men sen börjar de komma in i det. Vi hade en kvinna som var 75 år gammal. Det är alla åldrar som är med. Jag kommer aldrig glömma glädjen i deras ansikten när de äntligen fick idrotta.

Hon fortsätter: 

– Nu har vi tre lag på tre olika ställen på Gotland som har blivit en del av olika föreningar. Spelarna vill utvecklas och ha riktiga basketträningar. Så nu ska några få gå ledarutbildningar. 

”Att får idrotta är att få vara fri”

Shamima är glad över att hon kan fortsätta jobba för kvinnors rättigheter. Hon vet själv hur det är att inte få göra saker som borde vara en självklarhet, som att få idrotta. I Bangladesh ville hon spela badminton, någonting som inte var accepterat. 

– Att få idrotta är att vara fri. Frihet kommer när man själv känner sig ”empowered”. När man går in i idrottshallen och själv känner att man kan spela. Man tar steg för steg. Jag vet hur man lever utan frihet för jag har levt det. Men här är det inte så. Här stöttar folk och hjälper dig. 

Förutom träningarna pratar spelarna om kvinnors rättigheter och saker de stöter på i vardagen. Shamima har också nyligen startat ett projekt där kvinnor får ta cykellektioner. 

– Det är bra att kunna ta cykeln till träningen eller jobbet. Det är en frihet också. 

Hur känns det att kunna fortsätta ditt arbete med mänskliga rättigheter i Sverige?

– Jag tvingades att flytta och undrade vad jag skulle göra nu, men jag insåg att det finns att göra. Det spelar ingen roll vart jag bor. Jag förlorade ett land men fick ett annat. Här hjälper folk mig med det jag vill göra, och jag kan hjälpa andra. Det känns bra.

LÄS MER: Idrottshjärtat Maria Samuelsson: ”Vet inte när familjen senast var på semester”