Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Cheerleadern Jonathan, 17: ”Folk har skrivit mordhot”

Sonny Andersson har haft häst sen han var fyra år. I dag satsar han på en karriär inom hoppning.Foto: Linnea Hildorsson / Privat
Sonny säger att det inte finns någonting som motsvarar bandet mellan ryttare och häst.Foto: Privat / Privat
Cheerleadingförbundet uppskattar att endast två procent av Sveriges cheerleaders är killar eller män.Foto: Rickard Garvare / Privat
Julien Lecrerc har främst varit aktiv inom synkroniserad konståkning där man åker flera stycken tillsammans.Foto: Privat / Privat
Julien Lecrec tror att det är lättare att vara manlig konståkare i Sverige än i Frankrike, även om det frFoto: Privat / Privat
Jonathan Eriksson är en av få killar som utövar cheerleading.Foto: Privat / Privat
1 / 7

Mordhot, mobbning och kränkningar. 

Det är vardag för en del av de killar som valt att satsa på ridsport, konståkning eller cheerleading. 

– Folk har kommenterat ”du är bög, du är cheerleader, du ska inte leva”. Folk har skrivit mordhot, säger Jonathan Eriksson, 17.

SportExpressen har pratat med tre killar som är verksamma i sporter som domineras av tjejer.  

Tajta färgglada kläder, glitter, pompoms och uppmuntrande hejaramsor på basketmatcher. Cheerleading kommer ursprungligen från USA och har mycket på grund av filmer som ”Bring it on” och ””High School Musical, blivit synonym med unga populära tjejer som peppar i gång publiken på idrottsevenemang. Och enligt det svenska Cheerleadingförbundet är det uppskattningsvis bara två procent av utövarna i Sverige som är killar eller män. 

Men idrotten som i år valdes in i Riksidrottsförbundet kan också vara någonting annat.

För Jonathan Eriksson, 17, från Kalix började allt i februari 2014. Han satt då på läktaren. På planen rullades en basketmatch upp framför honom. Men det var inte trepoängsskotten eller returtagningarna han fastnade för, utan pausunderhållningen. 

– Jag har alltid tyckt att det varit kul att hålla på med gymnastik så hade det inte blivit cheerleading hade det nog blivit det. Sen när jag fick se vad cheerleading är såg jag att det är väldigt coolt, fräckt och annorlunda. Då kände jag att det var någonting för mig, säger Jonathan Eriksson.

”Folk har kommenterat ”du är bög, du är cheerleader, du ska inte leva”. Folk har skrivit mordhot”

Efter att han testat var han fast. Han hade hittat en sport han trivdes med. Men trots det kände han snabbt att inte alla tyckte att cheerleading var en sport för honom, eller för killar överhuvudtaget. 

– I början när jag höll på med cheerleading var det inte det mest attraktiva för folk. De såg ner på en, de började kalla en för bög, det kom fördomar och ord utkastat hela tiden.

Han fortsätter: 

– Folk har kommenterat ”du är bög, du är cheerleader, du ska inte leva”. Folk har skrivit mordhot. Men jag har inte tagit dem seriöst. Det är mest bara ord. 

Det här fortsatte under fyra år och personer kom fram och sa det till hans ansikte men också på internet. Men till slut säger han att personerna som retat honom gett upp. 

– Nu det senaste har folk börjat förstå att de inte kommer åt mig. Vad ska de göra åt att jag går i cheerleading? Det påverkar inte dem på något sätt, att jag går på en sport som jag vill gå på.

”Folk har kommit fram och grälat och muckat”

Jonathan Eriksson har blivit uttagen till landslaget i cheerleading och har nått andra framgångar i sin sport. Att det gått bra har hjälpt honom att stå emot hatet.

– Det har varit folk som kommit fram och grälat och muckat och jag har ganska kort temperament. Jag tar en viss grad av hat men sen brister jag. Nu på den senaste tiden om man jämför med tidigare så har nästan alla här normaliserat det för jag visade att jag har tagit mig längre än dem i deras fotboll exempelvis. Jag har utvecklats mycket som person. Det är inte lönt att lägga ner tid på det där. 

Att cheerleading blivit en sport som förknippas så starkt med tjejer tror Jonathan beror mycket på den bilden man får av sporten när man ser det på sportevenemang från USA. 

– Det kommer ju från USA och det finns två typer av cheerleading, High school och All Star, jag kör ju All Star. High school är ofta att man uppträder på basketmatcher exempelvis, viftar med pompoms och ska peppa i gång publiken. All Star är vår egen klass och vi tävlar ju i det här.

Men han tror också att det finns många killar som vill testa men inte vågar.

– Många är nog rädda för att hamna i samma sits som jag var i. Jag tar inte åt mig och det är nog grunden till att jag klarade de första åren. Men skulle det vara fel person som är ung och inte kan ta sånt hat som jag fick kan det gå väldigt snett. Det tror jag att just killar är rädda för. 

Det säger Cheerleadingförbundet

Katarina Eriksson, ordförande i förbundet svarar.

 

Varför tror ni att er idrott är dominerad av tjejer?

– Cheerleading är en kvinnligt kodad idrott. Forskning visar att det är svårare för killar att hålla på med det. Det speglar ju strukturer i samhället totalt sett om man tänker på kvinnligt kodade yrken också.

 

Vad spelar det visuella för roll?

– Det handlar om en slags kompensation för innehållet som inte är lika kvinnligt kodat. Om idrotten cheerleading finns det väldigt låg allmänkunskap även om man vet mycket mer dag än för 20 års sedan. Men den allmänna kunskapen om vad det innebär är låg. Vet man inte fyller hjärnan i med en egen uppfattning som kanske inte alls stämmer överens med verkligheten. Informationsdelen är någonting vi får jobba väldigt hårt med. Pompoms exempelvis är ju inte kvinnligt kodat, det är ju bara ett redskap för att förtydliga armrörelser.

 

Vad gör ni för att locka fler till cheerleadingen?

– Vi har varit en organisation utanför riksidrottsförbundet och som inte haft statliga medel. Så där har ju rekrytering och arbetet med killar mest varit på föreningsbasis. Sen vi blev ett eget specialidrottsförbund nu i år har vi ansökt om att få genomföra ett projekt om jämställdhet inom vår idrott. RF har godkänt ett projekt som vi ska slipa på och vi får 75 000 kronor för det i år och nästa år.

Hon fortsätter:

– Det man ser inom cheerleading precis som inom annan kvinnligt kodad idrott är att det finns fler killar på elitnivå. vi har större andel killar på elit- än på breddnivå. Det finns också en större andel män på maktpositioner även om det är kvinnligt dominans.

Det är mer acceptabelt om en man har en position som har mer status i samhället. Det är väldigt sorgligt att det ser ut så men vi jobbar med de här frågorna och vi drar vårt strå till stacken men det handlar om samhällets strukturer i det stora. Men den stora andelen unga tjejer inom vår sport ger också fördelar som att kvinnor i cheerleading kan ha lättare att utveckla ledarskap än i andra idrotter.

”Har varit jättemobbad sedan tvåan”

På elitnivå är det en majoritet män som gör upp om de internationella topplaceringarna i hästhoppning. Men vägen dit kan för många ha varit lång. 

Den tidigare Jerringpristagaren och OS-medaljören Rolf-Göran Bengtsson har tidigare vittnat om den hårda jargong han mötte på skolgården under sin uppväxt. 

- Som ung kille var det inte imponerande när man sa att man skulle rida, det var tjejerna som skulle vara med hästar och killarna skulle göra någonting tufft, har Rolf-Göran Bengtsson berättar för SportExpressen.

Och inte mycket har förändrats sedan slutet av 60-talet, då den skånska stjärnryttaren växte upp. 

”Jag har varit jättemobbad från tvåan på lågstadiet till trean på gymnasiet”

91 procent av de aktiva i svensk ridsport är i dag kvinnor, och dagens unga killar har det fortsatt tufft enligt hoppryttaren Sonny Andersson, 21, från Trollhättan. 

– När jag gick i grundskolan fick jag höra att ridning var en tjejsport och håller man på med det som kille är man gay. Det är väl det som är den största förutfattade meningen.

Han fortsätter: 

– Jag har varit jättemobbad från tvåan på lågstadiet till trean på gymnasiet och då gick jag ändå på naturbruksgymnasium med inriktning på ridning. Men det var personer i de andra klasserna med andra inriktningar som var väldigt emot mig för att jag höll på med hästar. 

”Man vill gärna tysta ner att man rider”

Sonny Andersson säger att både tjejer och killar har förutfattade meningar mot killar som rider, men på olika sätt. Killar går till verbal attack samtidigt som ridtjejerna tycker att man har mycket mer att bevisa. 

– I min omgivning har det bara varit jag som varit kille, så det har varit väldigt ensamt. Man ska alltid försöka vara bäst när det gäller ridning och är man ensam kille tror jag man får mer blickar på sig och måste bevisa mer. Det är tjejer som har sagt ”Men du är ju kille så då borde du ju klara det här på egen hand”, exempelvis. 

LÄS MER: 15-årige Nils utsatt för stryptag: ”Chockad” 

Sonny tror att det finns fler killar som rider än man tror men att det fortsatt är tabu i många kretsar och att många därför döljer det. 

– Man märker att det är fler och fler killar men det syns inte för att det är sådant tabu. Man vill gärna tysta ner det tror jag. Jag vet flera kilar som inte berättar att de håller på med ridsport för att det är sådant tabu.

Varför tror du att ridsport blivit så förknippat med tjejer? 

– Det kan vara allt ifrån att man håller på med ett djur till de tajta kläderna exempelvis. Men jag fattar inte varför det ska vara tabu att som kille hålla på med djur.

Det säger Ridsportsförbundet

Henrik Ankarcrona, förbundskapten hopplandslaget.

 

Varför tror ni att er idrott är dominerad av tjejer?

Det finns massa olika orsaker. Det kommer särt lite från ridskolan att det är många tjejer som är där och att det kanske varit en flickig miljö men jag tror inte att det är så längre.Man gör arbetet för att välkomna alla. Inom ridsporten är man uppvuxen med att det finns både killar och tjejer, så det är mer hur man ser på sport utifrån, att det är mycket tjejer. Det bygger mycket på traditioner. 

 

Har det något att göra med att man jobbar med djur? 

det ligger säkert någonting i det, det är fler tjejer som håller på. Men de killarna som är där håller ofta i och har ett starkt intresse. Om fler skulle prova så hade vi nog haft fler killar, så det gäller att prova. 

 

Vad gör ni för att locka fler killar till konståkningen?

Vi har ridskolorna som jobbar med att attrahera unga. En del specifikt md killar oh andra mer rekrytering oavsett. Vi är inte så fixerade vid kön i ridsporten. Men det är ju fler tjejer så det är klart att det är intressant att få in fler killar. det finns många olika sätt, man har kill-grupper exempelvis som kan attrahera fler. Förbundet gör insatser och vi vill så klart att så många som möjligt börjar med vår sport. Vi kan alltid bli bättre men man gör ingen skillnad på om det är tjejer eller killar. 

”Är jättesvårt med kompisar i skolan”

Julien Leclerc, 25, känner igen sig i mycket av det både Sonny Andersson och Jonathan Eriksson berättar.

Han är född i Frankrike och har hållit på med konståkning sedan han var åtta år gammal. Han har främst sysslat med synkroniserad åkning och har länge varit ensam kille. I Sverige är 22 procent av utövarna män. Men den siffran dras upp eftersom deltagarna i skridskoskolan som är noll till sex år gamla räknas in. Där är 41 procent killar. I åldrarna 13-20 år ligger siffran på tio procent.

– När jag bodde i Frankrike fanns ingen konståkningsklubb så jag frågade och frågade och frågade och till slut hittade jag en klubb. Det var när jag såg ett team på isen som var jättebra som blev jag intresserad. Att åka med någon annan var det som lockade mig, säger Julien Leclerc.

”Speciellt när man i åldern mellan tio och 15 år är det jättesvårt med kompisar på skolan exempelvis”

Han tror att det är tuffare med mobbningen när man är yngre, och märkte själv av den hemma i Frankrike. 

– Speciellt när man i åldern mellan tio och 15 år är det jättesvårt med kompisar på skolan exempelvis. Det är alltid så här ”Aha du tränar med tjejer?” Det är ju inte som fotboll exempelvis. De ska sätta etiketten att man är gay exempelvis. Me det är något man bara måste skita i. 

LÄS MER: Pressas att välja bort skolan – för att tävla 

För Julien har det varit killarna som varit de jobbigaste. Han har aldrig haft problem med att vara bland bara tjejer. 

– Jag har varit ensam kille de flesta åren i ett lag med 16 personer. Så jag har alltid varit med bara tjejer nästan. Jag hade mest tjejkompisar i klassen för jag tyckte att killarna var dumma som höll på så. Men jag sket i det och gjorde mitt eget. 

Finns fortfarande mycket att göra

För två och ett halvt år sedan kom Julien Leclerc till Sverige. När han jämför sporten i Frankrike och Sverige ser han stora skillnader. 

Även om det fortfarande finns mycket att göra i Sverige tror han att det är lättare här. 

– Det är en stor problematik men jag tror att det är lättare i Sverige än i Frankrike för det är lite mer öppet. Man bryr sig inte på samma sätt för alla är olika och kan göra vad de vill. Jag tycker att det är mer stängt i Frankrike. Åtminstone när jag åkte.

Vill peppa andra till att vara sig själva

Trots att Jonathan Eriksson, Sonny Andersson och Julien Leclerc samtliga har fått utstå mobbning och fördomar under flera år av sina liv har ingen av dem funderat över att sluta på grund av det. Kärleken till sina idrotter har varit starkare än omgivningens åsikter och blickar. De vill nu peppa andra killar till att göra det de själva vill.

– Kör ditt egna race. Folk kommer alltid ha åsikter och tycka och tänka olika. Man kan inte ändar någons röst om de tycker att cheerleading exempelvis är bögigt. Då får de tycka det men varför ska det hindra mig från att syssla med en sport jag tycker om? Alla kan testa och sen om man bestämmer sig är det en annan sak. Men man måste testa för att veta vad man vill, säger Jonathan Eriksson.

– Kör bara, skit i allting. Även om det är svårt i början kommer du att vinna på de i slutändan när du tagit steget. Jag tror att bara man vågar ta första steget så kommer allt komma sen och då kan det bara bli hur bra som helst, säger Sonny Andersson.

– Ta ett snack med föräldrar och en tränare. I tränare har ett stort ansvar i det att se potential och ta det vidare. Det kanske är en kille so vill fortsätta och då tar man hon om den personen, säger Julien Leclerc.

Det säger konståkningsförbundet

Lisa Nilsson, presschef svarar.

 

Varför tror ni att er idrott är dominerad av tjejer? 

– Det finns två viktiga faktorer och det är att det är fler tjejer som utövar sporten. Den andra biten är att det finns en traditionell föreställning och det ligger väldig mycket på sporten både nationellt och internationellt att visa att man faktiskt är en idrott för alla. 

Jag tror de gäller för alla idrotter att det som är en allmän bild av en idrott återspeglas. Det kanske är lättare att bejaka en tjej som åker konståkning än en kille exempelvis. 

 

Vad spelar det visuella för roll?

– Jag tror att hela intrycket spelar roll. Ser man att det är mest tjejer som utövar en idrott blir det i mångas ögon en tjejidrott. Konståkning har funnits väldigt länge och eftersom vi kommer från ett land med mycket naturlig is är också ishockey och bandy stort. Det spelar roll att fler kvinnor utövat idrotten historiskt och det är nästa utmaning att se ur det.

 

Vad gör ni för att locka fler killar till konståkningen? 

– Det man konkret gör i dag är att försöka fånga killarna i den åldern då det behövs. Killarna får träffas själva för att de har andra utmaningar än tjejerna exempelvis. Man har olika träffar för killar för att de ska få en chans att lyfta sig. Vi har haft ganska svårt att få utövare överlag att stanna på lång sikt. Det är unga utövare och som lämnar ganska tidigt. Om en utmaning är att vara mer öppna för killar så handlar det också om att vara mer öppna för exempelvis äldre åkare.

Ungdomarna som dömer idrott berättar om hoten och hatet

Tre domare under 20 år berättade om hur det är att döma fotboll, ishcokey och handboll.