Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
ANNONSInnehåll från Folkspel

Thomas Bodström: ”Vad händer om tre svenskar strandsätts på en öde ö?”

Jag hade aldrig blivit allsvensk fotbollsspelare om det inte varit för Harald Pettersson.

Han var en väldigt viktig ungdomsledare i Sollentuna när jag växte upp.
Och han lärde mig att nicka.

Nominera din eldsjäl i kategorin Ledare här

 

Jag står på Sollentunavallen tillsammans med Harald Pettersson, en legendarisk tränare i Tureberg. Han har upptäckt att jag är rädd när jag nickar. Jag blundar och så kommer bollen på näsan i stället. Det gör ont och det blir ingen bra nick heller.

Därför har Harald Pettersson bett mig stanna kvar lite extra efter träningen. Nu kastar han bollen gång på gång i en båge och jag ska hoppa upp och försöka träffa bollen rätt. Han är tålmodig, förklarar och ger sig inte; det är viktigt för Harald att jag lär mig nicka. Så viktigt att han frågar om jag vill ha extra träning i stället för att gå hem.

 

Thomas Bodström, advokat och krönikör Folkspel.

Det finns hundratusentals som Harald Pettersson i Sverige i alla möjliga olika idrotter. Människor som ägnar en stor del av sin fritid åt att engagera sig i barns idrottande. Bara i Boo FF fanns det när jag var ordförande där omkring 500 tränare.

Med två-tre träningar och en match per vecka blir det i varje fall tio timmar i veckan. Det motsvarade mer än 100 heltidsanställningar, bara i en enda förening. För sitt arbete fick de en träningsoverall.

 

De allra flesta tränarna gör en fantastisk insats och nytta, men det finns några få som utmärker sig genom att göra mer skada. Som kritiserar spelarna för misstag, klagar på domaren, glömmer bort att det inte ska vara för allvarligt och smygtoppar laget när de får chansen. Då är det viktigt att föreningen snabbt agerar, eftersom en dålig tränare kan påverka en pojke eller flickas utveckling negativt.

På samma sätt är det viktigt att vi lyfter fram alla de positiva krafter som finns inom ungdomsidrotten. De allra flesta saknar pedagogisk utbildning men ska ändå handskas med en grupp barn flera gånger i veckan. Det är inte alltid en homogen grupp, utan tvärtom ofta fullt av olika individer, alla med sina egna förväntningar. Då gäller det att se varje barn utifrån deras egna förutsättningar, vilket är lättare sagt än gjort.

 

Det får mig att tänka på talesättet att om tre svenskar hamnar på en öde ö så har de inom tjugo minuter bildat en förening. Vi ska vara rädda om vår tradition med ideella föreningar med frivilligt engagemang från människor som Harald Pettersson, något mer typiskt svenskt finns nog inte.

Det är dessa människor som gör att så många pojkar och flickor har möjlighet att idrotta i vårt land. Frågan är om inte detta också är svaret på det svenska idrottsundret, alltså att vi når så stora framgångar trots att vi är ett såpass litet land.


Nominera din eldsjäl i kategorin Ledare här