Extern länk: Nominera din eldsjäl i kategorin Inkludering här
Det var den 17 april 2015. Maja Ullberg, gravid i sjunde månaden med sitt första barn, satt vid köksbordet och åt kvällsmat när det plötsligt small till på höger sida av huvudet.
– Det gick som en våg bak i nacken, sen började hela rummet att snurra, ungefär som om jag satt i en karusell. Jag minns att jag försökte att lyfta på mitt vänstra ben, men att det inte gick, det var helt borta. Och då började jag jättegrina.
Armen reagerade inte
För Maja Ullberg är sjuksköterska och förstod direkt att hon, som trots att hon bara var 32 år och fullt frisk, hade fått en stroke.
– Jag grät och snorade och försökte att sträcka mig efter en servett, men min arm reagerade inte, den bara stack och var tung och jag kunde inte röra den.
Majas sambo ringde 112 samtidigt som hon kände hur förlamningen långsamt tog över mer och mer av kroppen, ända tills hon till slut inte längre kunde hålla sig uppe utan trillade av stolen. Tack och lov inte på magen, men samtidigt som hon allt klarare insåg att hon var allvarligt sjuk ökade oron för bebisen. Ambulansen kom och tog henne till sjukhuset där det konstaterades att hon hade en pågående hjärnblödning, men det enda Maja kunde tänka på var att hon inte längre kunde känna bebisen sparka.
– Jag sa det till personalen om och om igen, men de var fullt fokuserade på mig, rädda för att jag skulle dö eller förlora medvetandet. Till slut var det en av dem som sa till mig att ”om jag ska kunna rädda din bebis måste jag först rädda livet på dig”, men att mitt eget liv var i fara gick inte in. Jag ville bara att de skulle se efter så att mitt barn inte höll på att dö i min mage.
Till sist sparkade han ändå till där inne, gav Maja ett livstecken.
– Den sparken kan jag känna än idag! Den gjorde mig så lugn.
Förlamningen spred sig
Men samtidigt blev Majas eget tillstånd värre och värre. Förlamningen spred sig, hon lades in på intensivvårdsavdelning (IVA) och läkarna tvekade mellan om hon skulle opereras akut eller inte.
– Men eftersom jag var vid medvetande, och eftersom en operation skulle kräva att de plockade ut bebisen för tidigt, så avvaktade de.
I flera dagar kontrollerades hon istället dygnet runt, med konstant beredskap för operation, men hon fick också träffa en förlossningsläkare.
– Det var så skönt! Glädjen i att jag var gravid och skulle få barn glömdes liksom bort i allt det här hemska, men här kom en person och sa ”grattis, du ska bli mamma, så kul”.
Bestämde sig för kejsarsnitt
Under tiden hade läkarna också hittat orsaken till stroken. Maja hade en AVM i hjärnan, en medfödd kärlmissbildning, som hade spruckit på grund av graviditeten, och risken för fler blödningar var överhängande. Därför beslutade man sig för att plocka ut bebisen i förtid.
– De bestämde sig för att vänta tills graviditetsvecka 33, för då ökar chansen att bebisens lungor ska klara livet på utsidan bättre. Så han fick ligga kvar i magen en månad för sin skull, men plockades ut för tidigt för min skull.
Under hela den månaden låg Maja inlagd. Förlamningen höll i sig vilket var mycket oroväckande, och om och om igen vaknade hon på nätterna och grät.
– Jag var så himla ledsen! Tankarna snurrade: hur skulle jag kunna ta hand om ett barn när jag var halvsidesförlamad, skulle jag sitta i rullstol resten av mitt liv, hur skulle jag kunna bära och trösta mitt barn när jag inte ens kunde sätta upp håret i en tofs? Jag tyckte att livet var helt värdelöst.
Men att ge upp fanns samtidigt inte på kartan. Efter en vecka fick Maja byta IVA mot en rehabavdelning där hon började träna. Träna och träna och träna, och när personalen sa att hon behövde vila tränade hon lite till.
– Mitt enda fokus var att jag måste träna upp min arm, för jag måste kunna trösta mitt barn om han gråter.
Och hon lyckades. För varje dag blev handen lite bättre, och när hennes son Elliot föddes med kejsarsnitt den 26 maj var handen så bra att hon kunde klappa på den pyttelilla bebisen som låg på bröstet.
# Stroke-Riksförbundet och Riksförbundet Hjärt-Lung är två av sex organisationer som står bakom Eldsjälsgalan som varje år presenteras av ideella lotteribolaget Folkspel.
Maja Ullberg är sedan sin stroke månadsgivare till en annan organisation, nämligen Hjärt-Lung-fonden.
# Den 11 maj är det strokedagen för 18.e året i rad. Då sätter Stroke-Riksförbundet fokus på vardagsträning, något som blivit särskilt viktigt under pandemin då stroke-rehabilitering blivit inställd.
En dag då Hjärt-Lungfonden lyfter behovet av mer strokeforskning. 2018 drabbades 25 500 personer av stroke i Sverige, varav 6 200 personer avled. Omkring 100 000 svenskar lever med sviterna av stroke, cirka 20 000 klarar sig inte själva.
”Folk borde vara mer tacksamma”
Därmed inte sagt att tiden på sjukhus var över. Elliot var född för tidigt och först i slutet på juni fick hela familjen komma hem. Till en lägenhet på andra våningen utan hiss. Med en halvsidesförlamad mamma som inte fick bära tungt, både på grund av kejsarsnittet och på grund av stroken.
– Allt det här vardagliga som man gör utan att tänka på det, som att torka av bordet, borsta tänderna eller hänga upp tvätt, allt det var jag tvungen att lära mig igen. Folk borde vara lite mer tacksamma över sin kropp och allt den faktiskt klarar av!
Men samtidigt som Maja långsamt tränade upp kroppen behövde hennes kärlmissbildning tas om hand och i november opererades hon första gången med en så kallad strålkniv.
– Sen måste man vänta ett halvår och se om missbildningen är borta. Men min var inte det.
När det uppstår en blödning i hjärnan kan kroppen nämligen bilda nya kärl, kärl som även de kan vara för svaga. Och precis så blev det för Maja. Om och om igen opererades hon, om och om igen visade röntgen att missbildningen var kvar. Och hela tiden gick Maja och hennes man och längtade efter fler barn.
– Jag hade tänkt att vi säkert skulle ha tio barn, eller i alla fall en stor familj, men jag fick hela tiden höra att det var för farligt och att jag inte fick bli gravid.
Nu börjar fas 2.0
Hela vägen fram till den 18 mars 2021.
– Då träffade jag min neurokirurg, han som följt mig alla de här åren, och han sa att nu var missbildningen så gott som borta, att jag kan göra precis som jag vill.
Så nu börjar familjen Ullberg 2.0, men med lite andra förutsättningar. Maja är fortfarande hjärntrött, och hon som tidigare har idrottat på hög nivå kan idag varken springa eller cykla. Samtidigt har hon förverkligat sin dröm att läsa vidare till barnmorska, och gläds åt att hon återigen har makten över sitt eget liv.
– Jag har en funktionsnedsättning och den har jag fått lära mig att leva med. Ibland är jag skitledsen, men samtidigt vet jag att både Elliot och jag kunde ha dött. Vi lever tack vare den fantastiska, gratis sjukvård vi har i Sverige, och jag är så oändligt tacksam för alla som någon gång har skänkt en slant till forskningen, för det har varit helt avgörande för våra liv.
Extern länk: Nominera din eldsjäl i kategorin Inkludering här
FOLKSPEL
# Folkspel är ett ideellt lotteribolag som delar ut hela sitt överskott till svenska föreningar och organisationer.
Senaste året har det delats ut 232 miljoner kronor, tack vare svenska folkets vilja att stötta föreningslivet genom att köpa produkterna Bingolotto och Sverigelotten.
# Folkspel arrangerar också Årets Eldsjäl. Det är ett projekt som pågår året runt och som syftar till att lyfta alla ideella eldsjälar i det svenska föreningslivet i fem olika kategorier.