Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
ANNONSInnehåll från Årets Eldsjäl

Kom som båtflykting från Vietnam – nu räddar han livet på små barn

Kiet Tran brinner för barn och deras hjärtan. Foto: Roger Nellsjö
En kirurg är aldrig ensam – det är alltid ett helt team som räddar liv.Foto: Roger Nellsjö

Han opererar barnhjärtan små som plommon och forskar för att utveckla avancerade robotar som så småningom ska ta över hans jobb. Men för Kiet Tran, kirurg på Nationellt center för barnhjärtkirurgi i Lund, är det ett telefonsamtal som är den största drivkraften i jobbet.

Rösta på dina favoriter i Årets Eldsjäl här 

 

När Kiet ska operera ett barnhjärta – vanligtvis ungefär lika stort som ett plommon – ser han bara hjärtat framför sig. Eller snarare dess konstruktion, som han nu i en mycket systematisk process ska återställa till sin fulla funktion.

– Det går inte att tänka bort vem hjärtat tillhör och vad den här operationen betyder för barnet och familjen. Men man måste istället vara oerhört väl förberedd för att överhuvudtaget våga göra operationen. I det här läget ser jag mig mer som en slags hantverkare, som ska rekonstruera det här systemet och återställa dess funktioner, säger Kiet, som självklart också är med och stöttar ideella Folkspels samarbetspartner Hjärtebarnsfonden som är en av sex organisationer som är avsändare av Eldsjälsgalan den 12 mars.

Tar 20 år

Vägen till att bli barnhjärtkirurg är lång. Först utbildar man sig till läkare, sedan till kirurg, sedan till hjärtkirurg och först i sista steget blir man specialiserad på barn. En process som allt som allt tar ungefär 20 år.
– Jag gillar utmaningar och det är en väldigt stor utmaning att operera på så små hjärtan. Men en av de största anledningarna till att jag ville bli just barnhjärtkirurg är att barnhjärtan är väldigt vackra. De är inte som vuxna hjärtan åderförkalkade eller på annat sätt slitna. De är oftast helt friska men har något slags felkonstruktion, som utgör hjärtfelet. Men kan jag åtgärda det felet så blir hjärtat fullt funktionellt igen, säger Kiet.
Eller nja, egentligen säger han inte "jag". Utan "vi". Kiet är nämligen otroligt noga med att understryka att varje operation är ett stort lagarbete. Där en lång rad ytterst kompetenta medarbetare sköter varenda detalj med största noggrannhet.
– Det vi jobbar med är så komplext och varje delmoment kräver högt specialiserad kunskap. Från kardiologen som ska hitta och utreda problemet till narkosläkaren som ska kunna söva ett så litet barn och operationssjuksköterskorna som måste ha fullständig koll på hur operationsflödet ser ut. Och efter det intensivvården och omhändertagandet på avdelningen innan barnet kan få komma hem igen. Jag är som kirurg bara en del i den kedjan, säger han.

Flydde från Vietnam

Viljan att ge uppmärksamhet till andra och inte ställa sig själv i rampljuset är ett genomgående drag hos Kiet. Han berättar till exempel att det tog lång tid innan han faktiskt presenterade sig som kirurg för patienterna – han väntade hela tiden på att bli ännu lite mer kompetent och ännu lite mer erfaren.
Kanske hänger det samman med hans uppväxt och tidigare erfarenheter av livet.
Som åttaåring flydde Kiet med sin pappa och bror från kriget i Vietnam till Sverige. Hans mamma och systrar blev kvar. Först ett och ett halvt år senare kunde familjen återförenas i Katrineholm.
– Vi kom i oktober, med varsin plastkasse, flip flops och kläder som vi fått från UNHCR [FN:s flyktingorgan]. Snart kom snön men jag och min bror tyckte bara att det var underbart.. Pappa däremot var rädd att vi skulle förfrysa och smörjde in våra ansikten med vit Nivea-kräm. Vilket vi gillade, eftersom det fick oss att bli vita i huden precis som de svenska barnen och det enda vi ville var att bli som alla andra, säger Kiet.

Stort kontaktnät

Familjen fick genom Missionsförsamlingen ett stort kontaktnät och hittade snabbt sin plats i samhället. För Kiet betydde det mycket att ha många vuxna runtomkring sig.
– Jag var ganska busig emellanåt, men det fanns alltid någon som fångade in mig och såg till att jag skärpte mig. Det här med att "it takes a village to raise a child" stämmer verkligen.
Han tror också att det var hans bakgrund, och det faktum att han är första generationens invandrare, som fick honom att vilja bli läkare. Det var det, eller ingenjör, som var alternativen. Ambitionsnivån var helt enkelt hög.
– Hela min familj är så otroligt tacksamma mot Sverige och för den chans som vi fått här. Därför känns det naturligt att försöka göra gott här och också stanna i landet och arbeta. Jag har fått en del erbjudande från utlandet men har valt att stanna. Jag ser det som att jag återgäldar en gåva. Men det är ingen uppoffring för mig, Sverige är ett av de bästa länderna i världen att leva och fostra sina barn i.

Forskning om robotkirurgi

Samarbetar med utländska sjukhus gör han dock ändå, i sin forskning kring robotkirurgi. Den tid han inte lägger på att förbereda eller genomföra operationer, ägnar Kiet nämligen åt sitt forskningsprojekt. Som faktiskt mer eller mindre syftar till att avveckla honom själv – när robotar börjar sköta operationerna.
– Att robotar skulle sköta hela hjärtoperationen ligger långt fram i tiden. Men inom tio år tror jag att vi har robotar som kan sy igen snitt och göra det mycket bättre än en människa någonsin kan lyckas med.
Just nu pågår ett stort insamlingsarbete där hjärtoperationer över hela världen filmas, för att ge underlag till robotarnas inlärning. All bilddata behövs för att robotarna ska kunna "lära sig" så många varianter av hjärtfel och operationstekniker som möjligt. Men materialet har redan kommit till användning, bland annat i undervisningen av läkarstudenter.

Är det verkligen så smart egentligen, att forska kring något som riskerar att göra ditt jobb överflödigt?
– Jag ser det inte så. Med en robot som genomför vissa av momenten i en operation kommer vi att kunna minska riskerna och öka precisionen i utförandet. Jag som kirurg har bara en viss minneskapacitet och en viss hastighet i mina rörelser, hur duktig jag än är. En robot kan bli mycket skickligare på vissa moment.
Alla moment kan dock inte roboten sköta – som kommunikationen människor emellan. För trots att Kiet under själva operationen kopplar bort tanken på att hjärtat tillhör ett barn, så har hans stora drivkraft som kirurg ganska lite med själva opererandet att göra. Det är istället just ett mänskligt möte som driver honom.
– Det allra bästa med mitt jobb är faktiskt inte att operera, även om jag älskar det. Den bästa stunden är istället när jag efter avslutad operation får gå till telefonen, lyfta luren och ringa till föräldrarna och säga att allt har gått bra. Det ögonblicket slår allt.


Rösta på dina favoriter i Årets Eldsjäl här
 


FAKTA


Namn: Phan Kiet Tran
Gör: Hjärtkirurg på Nationellt center för barnhjärtkirurgi på Skånes universitetssjukhus.
Bor: I ett gammalt korsvirkeshus i Lund
Ålder: 48 år
Familj: Fru (som är barnkardiolog på samma center) och två barn, 11 och 13 år.
På fritiden: "Är jag med familjen. Och har man ett gammalt hus som vi så finns det alltid att göra. Jag gillar att snickra och det är ett bra sätt att rensa hjärnan på. När jag verkar spänd och stressad brukar min fru fråga om jag inte ska gå ut och spika lite. När jag kommer tillbaka är jag alltid mycket trevligare."

 

FAKTA/HJÄRTEBARNSFONDEN

 

Är en ideell handikapporganisation som arbetar för att förbättra villkoren för familjer som har barn och ungdomar födda med hjärtfel, vilka populärt kallas hjärtebarn. Förbundet bildades 1975 och har cirka 6 000 medlemmar i 11 föreningar och en rikstäckande förening för vuxna. Hjärtebarnsfonden är medlem av ideella Folkspel som varje år delar ut sitt överskott till föreningar och organisationer, senaste året 189 miljoner kronor. Den som prenumererar på Folkspels produkter (Bingolotto och Sverigelotten) kan välja Hjärtebarnsfonden som förmånstagare.