Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
ANNONS Innehåll från Årets Eldsjäl

Kassören som styr med järnhand: ”Jag har skaffat mig många ovänner”

Byggde klubbhuset – själv. Janne Borg har i över 30 år styrt ekonomin i Lindome Gif. Förutom en kort period, och då var konkursen nära.
Familjen Borg lägger runt 150 timmar på sin zebrarandiga förening, som ligger på gränsen mellan Mölndal och Kungsbacka.

Herrlaget spelar i division 1. Men framförallt har klubben 650 ungdomar, ett luftigt klubbhus och nio fotbollsplaner.

Men vad hade Lindome Gif varit utan familjen Borg?

Tillsammans lägger de tre sådär 150 timmar i veckan på sin förening.

Nominera din eldsjäl inom kategorin Ledare här

 

På de öppna fälten vid den gamla landsvägen mot Hällesåker, där reser sig ett mäktigt hus med solpaneler på taket.

Lindome Gif bor någon kilometer nordost om Lindome centrum, knappt två mil söder om Göteborg.

På klubbhusets fasad sitter en stor keramisk mosaik: En svartvitrandig spelare som gör en bicykleta.

Och vid sidan av ingången finns en välkomstskylt med budskapet: "Här pågår ofta barnidrott – tänk på följande: Barn är INTE små elitidrottare. Domaren är mänsklig. Ledarna är oftast ideella. Föräldrar hejar på ALLA. Barnidrott ska bygga på lek och glädje."

Hållit det hemligt

Idag har klubben hand om 650 unga tjejer och killar. Men utan familjen Borgs engagemang hade det med största säkerhet inte funnits lek och glädje för lika många fotbollsungar i Lindome.

– Tidigare har jag alltid försökt att hålla det mer eller mindre hemligt inför medlemmarna vad vår familj gör. Vi har inte velat slå oss för bröstet. Det är först under de sista åren som jag har hört att våra medlemmar börjar veta om vad vi har gjort och inte gjort, Jan Borg, 67 år.

Han är kassör och klubbens mest drivande person sedan några decennier tillbaka. Sedan han valde att sälja sitt företag för 13 år sedan arbetar han oavlönat på heltid för Lindome Gif. I snitt blir det 40-45 timmar i veckan.

Jannes hustru Margareta Borg, 65, är halvtidsanställd som kanslist. Ovanpå det gör hon minst lika många timmar ideellt, ofta på kvällar och helger.

– Varje tisdag förmiddag samlas det ett gäng äldre medlemmar här. Det är som ett pensionärsdagis. Flera av dem säger att när vår familj slutar, så finns inte Lindome Gif kvar. Men jag säger att det alltid kommer att finnas efterträdare, säger Margareta.

70 timmar i veckan

Sonen Patrick Borg, 47, är anläggningsskötare på Lindevi och heltidsanställd av klubben. Men vid sidan av jobbet är han tränare för herrjuniorlaget och medlem i herrutskottet.

Patrick säger:

– Det blir nog minst 70 timmar i veckan i klubben för mig. Fotbollen är fritiden för mig. Men jag är gift. Än så länge...

Vi sitter i soffgruppen i klubbhusets stora samlingslokal. Det är högt i tak. Och det har inte alltid varit konfliktfritt.

– Jag har fått många ovänner genom åren, säger kassören Janne.

Varför då?

– För att jag håller i pengarna, och många förstår inte att man jobbar ideellt. Jag säger nej till föreningsmedlemmar när de kommer med krav som jag tycker är orimliga. De ska ha tacokvällar och träningsläger och finare bollar som de vill att klubben ska betala.

Men när det handlar om investeringar för att Lindome Gif ska ta viktiga kliv för att växa och utvecklas, då har Janne Borg inte tvekat att satsa stora pengar.
Även då har han mött motstånd.

– Det var ingen som ville att vi skulle bygga det här klubbhuset. Det fick jag driva igenom helt själv och finansiera själv också.
 

Varför ville de inte ha ett klubbhus?

– De var rädda att det skulle gå ut över det sportsliga. Alla ledare och tränare har ett tunnelseende, där de bara ser sitt eget lag där och då. Men nu är de väldigt tacksamma för att vi har det här huset.
 

Men hur kunde du få igenom det om alla andra var emot? Du måste väl ha lyckats övertyga några människor i alla fall?

– Nej. Men jag sa till styrelsen: "Jag vill bygga det här klubbhuset. Det kommer att kosta 2,7 miljoner. Jag bekostar det själv. Sedan får föreningen betala av det." Den som skulle tackat nej till det hade ju varit idiot. Så nu står huset här. Det blev billigt och föreningen har betalat av det, nästan. Det är väl 800 000 kvar.

Han berättar att det gick till på ungefär samma sätt när han föreslog att klubben skulle bygga ytterligare en konstgräsplan – en egen vid sidan av den som Mölndals kommun redan hade anlagt.

– Det var samma motstånd igen. Då sa jag: "Okej, jag pröjsar den också!". Den kostade två och en halv miljon och det har klubben betalat tillbaka till mig nu.
Janne Borg har varit kassör i Lindome Gif så länge de flesta kan minnas. I mer än 30 år har han hållit hårt i pengarna. Men under drygt ett år var han faktiskt borta från klubben.

Slut på pengar

Det var i mitten av 1990-talet.

– Jag hade tänkt mig att sluta då, men efter ett år ringde en gammal herre som också hade vigt sitt liv åt Lindome Gif. Han bad mig: "Du måste komma tillbaka, för nu har de gjort slut på alla pengarna igen!". Det hade kommit in folk i styrelsen som trodde att de kunde driva klubben som ett företag, säger Janne Borg och fortsätter:

– De köpte in en telefonväxel, hyrde en kopieringsmaskin för 80 000 om året och drev vår egen cup så att den gick flera hundra tusen back. Pengarna bara rann ur föreningen. När jag lämnade hade vi 900 000 på ett bankkonto. Ett år senare var det noll på kontot, klubben hade skulder och höll på att kursa.

Fick många ovänner

Då beslöt sig Janne Borg för att göra comeback som kassör.

– När jag kom tillbaka fick jag dra åt tumskruven direkt. Jag kommer så väl ihåg att de hade fem telefonlinjer in i den lilla gamla klubbstugan, på en anställd! Och jag har aldrig sett en så stor kopieringsmaskin. Jag sa upp allt som fanns, och där kan man snacka om att jag fick ovänner...

En svårighet som kassören Borg och klubben har haft genom åren är att rekrytera ordförande.

– För att få en ordförande överhuvudtaget har jag ofta varit tvungen att säga: "Du behöver inte göra någonting. Jag behöver bara ditt namn på ett papper. Sen sköter jag resten...", säger Janne Borg och ler.

Det är kanske det som är problemet... Det kan inte vara lätt för en ny ordförande att komma in i styrelserummet där du sitter med din bakgrund och din starka personlighet?

– Nej. Precis så är det.
Margareta Borg:

– Men nu har vi en fantastiskt bra ordförande som heter Martin Jannesson. Han är en rak person som står för vad hans säger.

– Ja, han är jättebra. Han kan verkligen ta för sig och sätta ner foten, säger Janne.
Kan han säga emot dig också?

– Ja, absolut. Och det är görviktigt. Det är en jäkla tur att han finns här nu när vi gick upp i ettan med herrlaget.

– Det känns som att vi har en positiv vind i hela föreningen, säger Margareta Borg.
Kan ni med ord beskriva hur viktigt Lindome Gif är för er?

– Det är svårt att beskriva. Vad jag skulle ha gjort utan föreningen, det vet jag faktiskt inte, säger Patrick.

– För mig är det mitt liv, säger Margareta. Jag tycker att det är fantastiskt roligt. Det absolut bästa med att jobba så här i en förening är att man träffar väldigt mycket trevliga goa människor. Inte minst ungdomar. Man möter dem i centrum och överallt. De säger alltid hej. Om några ungdomar är på glid kan man kontakta dem och prata lite förstånd med dem. Det är det mest positiva och väldigt viktigt. Man får mycket tillbaka och de är tacksamma.

– Det är en fantastisk upplevelse på våren och sommaren. Då står jag här på verandan och tittar ut över alla planerna som är fyllda av ungdomar. Det är min största glädje, säger Janne.

Den här typen av eldsjälsarbete som ni representerar – att man lägger en stor del av sitt liv i en förening – kommer det att finnas kvar i framtiden?

– Tyvärr tror jag det är på väg att försvinna. Det har mycket med ekonomi att göra. Vi ser nu hur det kommer in utländska krafter och vill ta över en del föreningar. De har pengar med sig och tillsätter både styrelsefolk, tränare och spelare, säger Janne.

– Jag tror att samhällets utveckling i sig gör att det blir svårare att få ideella föreningsledare, säger Patrick. Folk har allt mindre tid. Hos oss ser vi väldigt många "baklykteföräldrar" som vi kallar dem. De kör hit, lämnar av sina barn och åker. Vi ser bara baklyktorna i stort sett.

– Sen vill ju alla ha betalt för allting nuförtiden, säger Janne.

– Nja, säger Patrick. Jag pratade med några av de gamla som var här nyss. De tycker att det var likadant förr, att det var väldigt mycket tjöt så fort folk skulle hjälpa till. Jag tycker ändå att det funkar bra i vår förening. På Snickarcupen har vi ändå 450 personer som jobbar ideellt.

Det är ju inte så svårt för föräldrar att komma hit göra sina pass när någon annan har organiserat allt. Jag tänker på sådana som ni, som lägger så mycket tid för att allt ska funka – blir det allt färre av er typ?

– Jag tror tyvärr att det kommer att försvinna, säger Janne.

– Men det är ju lite vårt eget fel också att det är så här, säger Patrick. Man tar för mycket ansvar själv istället för att delegera och fördela uppgifterna på många personer. Vi har pratat mycket om detta på föreningsutvecklingsträffar. Det är bättre att många gör lite än att en gör mycket.

Har ni alltså själva en skuld i att ni har gjort er för oumbärliga för klubben?

– Absolut, säger Margareta.

– Eller om man mer ska kalla det för ett kontrollbehov, säger Patrick. Så här är det nog i många föreningar. Det är enklare att göra saker själv än att be om hjälp.

Hur länge kommer ni att fortsätta?
Jan Borg:

– Tills han däruppe hämtar hem oss. Jag vill fortsätta så länge mitt huvud hänger med och jag har koll på ekonomin och allt sånt.
Margareta Borg:

– Så länge jag orkar och hälsan är med. Och man fortsätter känna att man får kredd tillbaka, för det behövs.
Patrick Borg:

– Så länge jag får vara kvar. Eller tills liemannen kommer.

 

Nominera din eldsjäl inom kategorin Ledare här